Jag vill tacka livet

Violeta Parra (1917-1967) var chilenska: här mest känd som sångmakare (textförfattare och kompositör) men också sångerska, diktare och konstnär; hon gjorde keramik, vävnader, applikationer och skulpturer samt målade (både akvarell och olja). Hon arbetade även som folklorist, samlade och spelade in chilensk folkmusik.

Violeta Parra var liksom Pablo Neruda och Victor Jara medlem i det chilenska socialistpartiet. I hennes sångtexter finns självklart kärlek som en viktig ingrediens men också medkänsla, social rättfärdighet och fred.

Den 5 februari 1967 tog Violeta Parra sitt eget liv. Varför exakt hennes liv blev henne för tungt att leva kan vi andra bara spekulera om. Angel Parra, ett av Violetas två barn, skrev så här: ”Violeta skrev och komponerade ’Jag vill tacka livet’ när hon bestämt sig för att begå självmord. Bara några dagar efter det hon skrivit den, sjöng hon den för mig och jag förstod. Det var ett lugnt och varmt farväl, ett farväl utan bitterhet. Samhället och kyrkan förkastar självmord, men jag anser att det är en respektabel och aktningsvärd handling, när det gäller Violeta. Det var ett djupt allvarligt och väl genomtänkt beslut.” Här är Violeta Parras originaltext på spanska:

Gracias a la vida

Chilensk originaltext och musik: Violeta Parra, 1964-1965

Gracias a la vida que me ha dado tanto.
Me dió dos luceros que, cuando los abro,
perfecto distingo lo negro del blanco,
y en el alto cielo su fondo estrellado
y en las multitudes el hombre que yo amo.

Gracias a la vida que me ha dado tanto.
Me ha dado el oído que, en todo su ancho,
graba noche y día grillos y canarios;
martillos, turbinas, ladridos, chubazcos,
y la voz tan tierna de mi bien amado.

Gracias a la vida que me ha dado tanto.
Me ha dado el sonido y el abecedario,
y con él las palabras que pienso y declaro:
madre, amigo, hermano, y luz alumbrando
la ruta del alma del que estoy amando.

Gracias a la vida que me ha dado tanto.
Me ha dado la marcha de mis pies cansados;
con ellos anduve ciudades y charcos,
playas y desiertos, montañas y llanos,
y la casa tuya, tu calle y tu patio.

Gracias a la vida que me ha dado tanto.
Me dió el corazón que agita su marco
cuando miro el fruto del cerebro humano;
cuando miro el bueno tan lejos del malo,
cuando miro el fondo de tus ojos claros.

Gracias a la vida que me ha dado tanto.
Me ha dado la risa y me ha dado el llanto.
Así yo distingo dicha de quebranto,
los dos materiales que forman mi canto,
y el canto de ustedes que es el mismo canto
y el canto de todos, que es mi propio canto.

Du kan höra Violeta Parras egen tolkning av sången på YouTube.

I Sverige blev Violeta Parras sånger kända för en större publik genom att Arja Saijonmaa sjöng två av dem, bland annat ”Jag vill tacka livet” (Brita Åhmans översättning av ”Gracias a la vida”) i Lars Eglers nyårskonsert i TV 1976. Saijonmaa gjorde senare, 1979, tillsammans med den chilenska gruppen Inti-Illimani en hel LP med sånger av Violeta Parra, ”Jag vill tacka livet” (Metronome MLP 15.647).

Jag vill tacka livet

Svensk text: Brita Åhman, 1975
Chilensk originaltext och musik: Violeta Parra (”Gracias a la vida”), 1964-1965

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav min två ögon
och när jag dem öppnar
kan jag klart urskilja
det svarta från det vita
och högt där uppe
himlens mantel strödd med stjärnor
i mängden mänskor mannen som jag älskar.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det har gett mig hörseln
som i all sin vidhet
fångar natten och dagen,
syrsor och små fåglar,
turbiner, hammare, ett hundskall
och ett ösregn
och röstens ömhet hos den som jag älskar.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det har gett mig ljudet
och hela alfabetet
så att jag fick orden
för tankarna jag tänker,
moder, vän och broder, ljuset som upplyser
den karga väg min älsklings själ ska vandra.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav mig lång vandring
för så trötta fötter.
Jag gick genom städer,
genom djupa vatten,
över stränder, berg, öknar och på slättland
hem till ditt hus och dina gröna ängar.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav mig ett hjärta
som i grunden darrar
när jag ser på fruken
av det hjärnan skapar
och det goda långt borta från det onda
när jag ser in i dina klara ögon.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det har gett mig skrattet,
det har gett mig smärtan
så att jag kan skilja
lyckan ifrån sorgen,
de två ting som skapar alla mina sånger
och era sånger som är mina sånger
och allas sånger som är samma sånger.

Den här texten finns med noter i ”Jag vill tacka livet. Sånger av Violeta Parra i lyrisk och musikalisk tolkning av Brita Åhman” (Liber förlag, 1979).

Olof Palme hade varit mycket aktiv i opinionsbildningen mot den chilenska juntan, och många chilenska flyktingar fick ett nytt hem här i Sverige efter militärkuppen 1973. När Palme mördades 1986, var det därför mycket naturligt att låta Arja Saijonmaa sjunga just ”Jag vill tacka livet” vid den stora samlingen till minnet av honom.

Brita Åhman är dock inte den enda som har tolkat och spritt Violeta Parras sånger här i Sverige. 1974 – alltså efter chilekuppen – gav Jan Hammarlund ut LPn ”…tusentals stjärnor över Chile…”(Kampen går vidare – Chilekommittén CH 002), där sju sånger av sammanlagt tolv var av Parra. Ytterligare sånger av Violeta Parra och med Jan Hammarlund hittar man på CDn ”Syd – 14 sånger från Latinamerika” (Skördemåne Records SCD 01, 1994). Där återfinns också ”Jag vill tacka livet”, men nu i en annan textversion:

Jag vill tacka livet

Svensk text: Eva Melin och Jan Hammarlund, 1994
Chilensk originaltext och musik: Violeta Parra (”Gracias a la vida”), 1964-1965

Jag vill tacka livet för allt som det gav mej,
det gav mej mina ögon där gryningsljuset leker,
så jag kan skilja tydligt det svarta från det vita
och hela himlen ser jag med alla rymdens stjärnor,
och i mängden av människor ser jag den jag älskar.

Jag vill tacka livet för allt som det gav mej,
det lät mej kunna höra om natten och om dagen,
regnet som slår mot marken, syrsor och fågeldrillar,
hammare och turbiner, och hundarna som skäller
och den ömmaste rösten ifrån den jag älskar.

Jag vill tacka livet för allt som det gav mej,
det lät mej kunna tala och gav mej alfabetet
så jag har ord för tankar jag kan tänka och nämna,
för moder, vän och broder och för ljuset som glöder
och skimrar över vägen där min älskling vandrar.

Jag vill tacka livet för allt som det gav mej,
jag fick min långa vandring på mina trötta hälar,
och jag har gått genom städer, genom mjuka vatten,
längs stränder, genom öken, över berg och slätter,
ditt hus och din gata och dina trädgårdsgångar.

Jag vill tacka livet för allt som det gav mej,
det som gav mej ett hjärta som spränger alla gränser,
när jag studerar frukten av en mänsklig hjärna,
och när jag ser det goda vitt skilt ifrån ondskan,
när jag ser dina ögon som på djupet klarnar.

Jag vill tacka livet för allt som det gav mej,
för det har gett mej skrattet och det har gett mej gråten,
så jag kan skilja glädjen ifrån den tunga sorgen,
det är de båda ämnen som formar mina sånger,
och era egna sånger, som blev mina sånger,
sångerna som är allas, mina egna sånger.

Den här texten finns, tillsammans med originaltext och noter, i ”I centrum av orättvisan. Sånger av Violetta Parra översatta och bearbetade av Jan Hammarlund” (1975). Sånganvisningen där lyder: Långsamt, ”talande”.