Nemi 2011
En av de mest läsvärda serietidningarna just nu är Nemi. Det menar jag, en snart 74-årig man, trots att tidningens målgrupp helt uppenbart är tjejer, företrädesvis yngre kvinnor.
Många, men inte alla, serier i Nemi är skapade av kvinnor. Påtagligt är dock att kvinnor spelar de aktiva rollerna i samtliga. Draget av ”tjejserietidning” blir nästan komiskt tydligt i och med att man publicerar Ken Cursoes hjärterådgivningsspalt i serieform ”Kära Tiny Sepuku” (”Dear Tiny Sepuku”).
De serier som publiceras i Nemi befinner sig ljusår från de romantiska tjejserier som publicerades i min egen tidiga ungdoms Min melodi. I både titelserien, norska Lise Myhres ”Nemi”, och svenska Lina Neidestams ”Zelda” spelar sex i omaskerad form en roll som hade varit otänkbar i serier för tonårstjejer på 1950-talet.
En annan intressant sak med Nemi är att tidningen, om än alltid med kvinnor i huvudrollerna, blandar vitt skilda seriegenrer. Alltså innehåller tidningen också ett par spänningsserier, den ofta ganska läskiga (inte bara psykologiskt) ”Alena” (Kim W Anderssons ”Puppy Love”) och så Bill Willinghams och Mark Buckinghams mycket intressanta sagoparafras ”Fabler” med Snövit och Rosenröd i huvudrollerna.
Alla de här nämnda serierna är förvisso läsvärda – men även för män, vill jag understryka. Så en stilla undran: Måste man verkligen, år 2011, fortfarande könsprofilera tidningar, till exempel serietidningar?
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^