Blake, Quentin: Mamma, pappa, monster
En bok för alla återutger Quentin Blakes ”Mamma, pappa, monster” (översättning Måns Gahrton, originalets titel ”Zagazoo”, 1998).
Quentin Blake är en effektiv, inte mångordig barnboksförfattare. Som illustratör är han ännu bättre, uttrycksfull, rent av drastisk. (Många av er har säkert också stött på hans illustrationer till Roald Dahls böcker.)
”Mamma, pappa, monster” börjar lovande: Boris och Bella lever i ett av bilderna att döma mycket jämställt äktenskap, och detta klargörs på ett roligt, inte pekpinnepedagogiskt sätt.
Sen kommer något som gör mig lite brydd: Sonen anländer i ett postpaket. Blake är ju engelsman, inte amerikan.
Större delen av boken handlar sedan om den gullige lille babypojken Zagazoos – han heter så! – förvandling till först gam-unge som skriker dag och natt, sen i tur och ordning liten elefant, vårtsvin, ilsken liten drake, fladdermus och hårigt monster. Ni som har barn i diverse åldrar förstår säkert poängen.
Sen kommer den stora överraskningen: det håriga monstret förvandlas till en mycket väluppfostrad ung man.
Så går det förstås som det brukar gå: den väluppfostrade unge mannen hittar en vacker flicka, i det här fallet Mirjam, och de unga tu förstår snart att de vill leva resten av sitt liv tillsammans.
”Men när de skulle berätta det för Boris och Bella upptäckte de att de hade förvandlats till ett par stora bruna pelikaner.
Av det sätt som de klapprade med näbbarna kunde man förstå att de var glada åt nyheten.”
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^