Nyblom, Lennart: Svart plan

Lennart Nyblom (1915-1994), signaturen Red Top, var under många år en av de mest läsvärda kåsörerna på Dagens Nyheters Namn och Nytt. Han hade hjärtat till vänster – ett av hans kända ironiska yttranden är ”Det enklaste sättet att skapa en liten förmögenhet är att starta med en stor”. När jag bad honom om det, satte han sig glatt och villigt i juryn för en valvisetävling vi inför ett av 1970-talsvalen hade i Aktuellt i politiken (s).

Mindre känt är att han också var författare, och då tänker jag inte främst på hans samlingar med egna kåserier. Han var till och med ungdomsboksförfattare.

1948 gav han till exempel ut äventyrsboken ”Svart plan”. Den återutgavs 1953 som nummer 8 i den ungdomsmotsvarighet till FiBs folkböcker som Folket i Bilds förlag startade i samarbete med Rabén & Sjögren och LTs förlag. I denna utgåva är boken illustrerad och med omslag av Hans Arnold. Jag hittade den nyligen vid mitt besök på loppmarknaden i Norrskedika och köpte den givetvis.

Vad jag kan minnas, läste jag den aldrig i min egen slukarålder, men nu har jag gjort det.

Att jag inte läste den på den tiden då jag slukade pojkböcker kan ha att göra med att den, särskilt inledningsvis, är skriven med sikte på en publik av pojkar som är starkt intresserade av flyg och teknik; det var aldrig jag. Jag läste för all del Biggles-böckerna av W E Johns men då för rafflet, inte för att jag i grunden var intresserad av flyg och flygplan, ännu mindre av hur de senare fungerade.

Men också ”Svart plan” övergår ganska snart i raffel: Två moderlösa svenska pojkar, Christer och Mac, rymmer till Sydamerika, närmare bestämt till sin far som är säkerhetsansvarig på ett flygbolag i den fiktiva staten Corriente. De gör det genom att tjuvåka i bagageutrymmet (!) på ett plan, som via London, Lissabon och Dakar för dem till landet där pappa bor. Redan den flygfärden innehåller hart när otroliga element.

Men värre ska det bli. De får, i avvaktan på att bli tvungna att återvända hem till skolan, tillfällig anställning hos det flygbolag där pappan arbetar. Flygbolaget drabbas trots minutiös säkerhetskontroll av en serie oförklarliga motorhaverier, alla dock – vilket är ytterligare ett otroligt element i berättelsen – utan dödsolyckor som följd. Men resultatet av haverierna är illa nog: bolaget får dåligt rykte och flygförbud, och ett konkurrerande bolag får koncession på bolagets viktiga linje till Rio.

De svenska grabbarna börjar nu leka detektiver.

Läsaren anar tidigt vad som ligger bakom ”olyckorna” – titeln, ”Svart plan”, ger för övrigt en ledtråd till var de skyldiga ska sökas. Men vilka är det som, konkret, utför sabotagen? Historien om detta är spännande och mycket rappt berättad. I detta inkluderar jag både räddningsexpeditionen in i djungeln – åter med ganska otroliga inslag – och slutrafflet på en tjurfäktningsarena.

Miljöskildringen är ganska väl genomförd, inklusive i det att den ger en realistisk skildring av den tidens politiskt instabila och korrupta syd- och mellanamerikanska republiker. Boken innehåller dock åtminstone ett mycket tidstypiskt uttryck, som aldrig skulle ha passerat dagens förlagsredaktörer: invånarna i Corriente beskrivs som varande av en annan art. Dock finns det inget nedsättande i att människor i ett tidigare avsnitt av boken, det om mellanlandningen i Dakar, kallas negrer – det var det gängse och helt neutrala uttryckssättet på den tiden.

Själv är jag, som ju växte upp i 1940- och 1950-talens Sverige, mer överraskad över ett annat inslag i handlingen: Bokens 16-åriga hjältar röker och dricker vin vid upprepade tillfällen, erbjuds också detta av sin egen far. Även om sådant inte förekom eller accepterades i min hemmiljö, kan det ju i och för sig ha förekommit i andra miljöer och socialgrupper. Men i en ungdomsbok – normalt aldrig!

Också på en annan punkt är ”Svart plan” mer frispråkig än de flesta ungdomsböcker på den tiden. De svenska killarna blir milt talat betuttade i pappans sekreterare, Eva Duarte. Men deras beundrarlovar kring den unga damen får ett ganska försmädligt slut: Föremålet för deras kärlekslåga förlovar sig i slutet av boken med – pappa.