Babs, Alice: As Time Goes By

I dag när Alice Babs sällan spelas i radio är det svårt att föreställa sig hur stor hon var till exempel under femtiotalet. Då var hon redan mycket etablerad och framgångsrik, turnerade bland annat i USA med SweDanes, en grupp som förutom henne bestod av Svend Asmussen och Ulrik Neumann. Hon hade många vänner och samarbetspartners inom både den svenska och internationella jazzvärlden, främst bland dem Duke Ellington.

Men hon hade slagit igenom mycket tidigare, som mycket ung. Till hennes genomslag som sångerska bidrog filmen ”Swing It, Magistern!” (1940) – märk att hon föddes 1924. Hon fördömdes i för tiden sedvanlig ordning som en ungdomens förförare, och just därför var det lite märkligt att senare möta henne som en av MRAs företrädare i Sverige. MRA, Moral Re-Armament, tidigare kallad Oxfordrörelsen, var en högerkristen rörelse med förgreningar också här i Sverige. Jag vill parentetiskt nämna, att när jag i början av 1960-talet var framgångsrik ordförande för Laboremus i Uppsala och höll på att skapa mig ett namn som ung och arg radikal i media, ville MRA träffa mig och gärna andra företrädare för de socialdemokratiska studenterna. Jag ställde, tillsammans med Anna-Greta Leijon, upp för ett möte på Café Tre Liljor i Folkets hus i Uppsala, vilket slutade i kaos: När vi gång på gång hade sagt vad vi tyckte, reste sig till slut MRA-herrarna och skrek i korus: – Det behövs tvål och borste i studentvärlden!

Men för att återvända till Alice Babs: Ett av problemen med henne som jazzsångerska är möjligen hennes svalt kyska stil. Å andra sidan är hon mycket skicklig och tonsäker. Som sångerska stod hon skyhögt över de flesta av tidens svenska schlager- och refrängsångerskor. Om det vittnar också det faktum att man bland hennes musikaliska och personliga vänner hittar inte bara Ellington utan också till exempel Josh White, John Lewis och Frank Sinatra.

Det pigga lilla Vax Records i Vaxholm har påbörjat en utgivning som kommer att bidra till att återetablera Alice Babs som jazzsångerska. På ”As Time Goes By” (Vax Records CD 1008, 2009) finns 14 aldrig tidigare utgivna inspelningar med henne, de flesta hämtade ur Sveriges Radios arkiv. Inspelningarna är gjorda under perioden 1960-1969.

Kompet är det yppersta: Hon backas upp dels av Arne Domnérus’ Big Band, dels av Bengt Hallbergs trio, i ett fall, det mycket hörvärda titelspåret ”As Time Goes By”, kvartett.

Några andra verbala smakprov: ”Stormy Monday” bjuder på häftig storbandsjazz – Arne Domnérus’ Big Band är här förresten förstärkt med Alice Babs’ gamla SweDanes-kumpan Svend Asmussen. I George och Ira Gershwins fina ”Love Is Here To Stay” kompas Alice Babs av Bengt Hallbergs trio. Mycket hörvärda är också den nämnde John Lewis’ ”If I Were Eve” med Arne Domnérus’ storband featuring Svend Asmussen och gamla hederliga ”Flamingo” med Bengt Hallbergs trio. Och bäst av alla är nog ”Many Tears Ago”, åter igen med Bengt Hallbergs trio.

Roligt att få tillgång till de här gamla radioinspelningarna. Jag kommer säkert att skaffa också Vax Records’ övriga Alice Babs-inspelningar och återkommer då till dessa.