Jändel, Ragnar

Ragnar Jändel (1895-1935) hör i dag till kretsen av sorgligt bortglömda arbetardiktare. Han gick på Brunnsviks folkhögskola 1915-1917, tillsammans med bland andra Dan Andersson och Harry Blomberg.

Hans diktning hade i början en utpräglat radikal och proletär inriktning, och han publicerade sig gärna i tidningar som Brand och Stormklockan. Med tiden fjärmade han sig från kamplyriken och kom då också i konflikt med de mer utrerade vänstersocialisterna.

Jändel kom att bli allt mer av naturlyriker. Ett mästerstycke i den genren, fast på prosa, är ”Blommor” från 1937. Jag har den i en mycket vacker upplaga från 1958 med omslag och illustrationer av Ulla Sundin-Wickman (Tidens förlag).

Midsommarnumret av Folket i Bild 1944 (nummer 26, 25 juni) inleds med följande, postumt publicerade dikt av Ragnar Jändel:

Sommarakvarell

Nu regnet lättat har,
fast dimman döljer solen.
Ur dunklet blänker klar
daggkåpan och violen.

Hur luften skälver lätt
och allt som är förenar!
Här kisar gårdens vätt
skyggt mellan snår och stenar.

Och gömd bland gröna blad
som förr i ljuva vårar
står hagtornets dryad
och ler igenom tårar.

Och som en luden boll
med svans och klor som riva,
nyss sågs ett litet troll
upp i pionen kliva.

Och ibland våta strån
under en blomsterlyra
kröp tomtens yngste son
omkring på alla fyra.

Nyss blev narcissen kysst
så vänligt av dryaden.
Lupinen skälver tyst
med pärlor djupt i bladen.

Och rosenbusken visst
i dunklet tänker fria
och sträcker taggig kvist
mot knoppande salvia.

Då blänker solen ny
ur alla blommors skålar
och alla älvor fly
på gyllenklädda fålar.

Dikten är i tidningen illustrerad med en etsning av Stig Berglind.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^