Åter till det amerikanska 60-talet med Jenny Doveson

18 mars 2010 17:45 | Musik, Politik | 7 kommentarer

Peter ErikssonÖrat tipsade mig också om Jenny Dovesons CD ”All These Wasteful Hours” (Veranda VERCD002, 2009). Jag har inte sett ett ord om den i de stockholmstidningar jag följer, vilket är så typiskt: Doveson går nämligen inte att inordna i några nu gångbara trender.

Jag vet nästan ingenting om den här 21-åriga tjejen – har läst mig till att hon kommer från Nyköping – och vid ett blindtest skulle jag ha gissat på att hon hörde hemma i amerikanskt 1960-tal och satt och spelade gitarr någonstans i Greenwich Village. Men hon är alltså, fast hon skriver och sjunger på engelska, en mycket ung svenska. Hur det kommer sig att hon har krupit in i en helt annan tid och musiktradition vet jag inte, men jag är ganska övertygad om att om hon fick tillfälle att kolla min väldiga skivkollektion från den tiden och miljön, skulle det vara svårt att få henne att lämna den.

Redan i första låten, ”I’ve Been Picking Some Flowers”, har hennes röst en lätt heshet, som en smula påminner om Janis Joplins utan att för den skull annars vara lik Joplins, och där finns också en munspelsslinga till gitarren à la Bob Dylan. Det där dylanska munspelet återkommer sen i ”I Will Think of It All”, som också innehåller ett tidstypiskt rimpar som ”freedom” / ”boredom”.

In All These Wasteful Hours” är en ballad à la Woody Guthrie där guthriesoundet förstärks med lite banjo, och i ”Hills of Mexico” sjunger hon ”all of you ramblers”.

Och finns det inte lite Joan Baez också i ”All Lovers Lost”?

Sista låten, ”It’s Getting Cold Mama”, för övrigt den bästa, är dylansk igen i titeln och anslaget så väl som när det gäller munspelet.

Men epigoneri är det inte, åtminstone inte i någon dålig mening. Jenny Doveson har gjort alla låtarna själv, och de är faktiskt inga stölder från de amerikanska 60-talsartister jag har nämnt.

Doveson har en uppenbar talang, men hennes musikaliska hemhörighet finns alltså inte här och nu – det hon gör ligger mycket långt från det som finns på de kommersiella topplistorna.

Jag hoppas hon lyckas stå emot de stora medias ignorans och därmed indirekta tryck och lyckas gå vidare på sitt eget speciella spår.

7 kommentarer

  1. Och albumet finns att lyssna på på Spotify: http://open.spotify.com/album/7i5jTJJu7QqCVJabex8mhN Spotify: Jenny Doveson – All These Wasteful Hours

    Comment by Kerstin — 2010 03 18 18:33 #

  2. Och här finns en lång, ingående intervju med Doveson på Ingvar Nordins (i Nyköping) märkliga och innehållsrika webbplats.

    Comment by Magnus Andersson — 2010 03 19 1:22 #

  3. Till Kerstin och Magnus: Tack för länkarna!

    Ingvar Nordins jättelånga intervju innehåller flera intressanta upplysningar. Jag trodde att Jenny Dovesons 60-talsintresse var ett familjearv – att hon var uppvuxen med skivor från den tidens USA – men det visar sig att hon, lite av en slump, hittade en Bob Dylan-platta på biblioteket! Och när det gäller musikaliska influenser, nämner hon ju själv också Woody Guthrie, som jag tyckte mig kunna spåra influenser av.

    Comment by Enn Kokk — 2010 03 19 11:44 #

  4. Jag har inte lyckats hitta Ingvar Loco Nordins intervju med Jenny Doveson. På något vis tycks den ha försvunnit i cyberrymden. Däremot har jag lyssnat på henne på senaste Lira-skivan och också på hennes egen CD Those Wasteful Hours. Lill är entusiastisk fan. Själv är jag en aning mer reserverad även om jag utan vidare tycker att hon spelar gitarr oerhört bra och munspel bättre än Dylan men texterna har jag trots många försök inte kunnat förstå. Jag har lyssnat ooch lyssnat på plattan och dessutom har jag läst texterna till låtarna på Those Wasteful Hours och inte blivit ett dugg klokare. Det verkar som hon gör som en del gymnasister med goda datakunskaper men bristfälliga kunskaper i övrigt när de ska utföra ett självständigt arbete, nämligen går upp på nätet och klipper och klistrar ihop någonting med eller utan anknytning till uppgiften. Läs själv texterna eller lyssna för all del på dem. They simply don’t make sense! Någon Woody Guthrie, Bob Dylan eller Phil Ochs är hon sannerligen inte. Men det låter bra och någon kanske kan hjälpa henne att få till låtar med något faktiskt verbalt innehåll. För visst är hon en talang, en stor talang till och med. Med en fantastisk röst om jag inte har nämnt det förut. Peter Eriksson på Örat påpekade också helt stillsamt att man utan vidare kan sjunga med i hennes melodislingor eftersom man har hört dem förut. Fast det har ju sällan legat någon svensk artist i fatet.
    För övrigt kan jag meddela att Jenny Doveson framträder på Kulturstugan i Märsta kommande lördag, 27 mars klockan 15.30. Inträde 40 kronor. Inträdet går till artisten. Kulturstugan får bara äran. Bara nu inte nya snöoväder hindrar henne än en gång. Hon skulle ha spelat för en månad sedan men kunde inte komma tillbaka till Nyköping i tid på grund av vinter och snö. Nu hoppas vi på mildare väder.
    Hans O

    Comment by Hans O — 2010 03 21 19:43 #

  5. Till Hans O Sjöström: Det verkar ha blivit något tjall med länken min dotter Kerstin förmedlade – den fungerade när jag testade men inte nu.

    Inte heller jag har menat att hon skulle vara Bob Dylans, Woody Guthries och Phil Ochs’ like, men hon är värd uppmärksamhet och uppmuntran.

    Comment by Enn Kokk — 2010 03 21 20:17 #

  6. Jovisst är hon värd uppmärksamhet och uppmuntran, det är därför vi har bett henne komma till Kulturstugan i Märsta och är glada för att hon kommer. Själv är jag ju som du vet en gammal nörd när det gäller amerikansk folkmusik av det här slaget. . Men i uppmuntran ingår också kritiska synpunkter. Och jag vidhåller att Jenny Dovesons texter är obegripliga. Det är synd på en så bra musiker och sångare.
    Hans O

    Comment by Hans O — 2010 03 23 11:27 #

  7. Det vore intressant att veta om Hans O. faktiskt suttit med under Jennys textförfattande, och därmed har belägg för kommentarer som ”Det verkar som hon gör som en del gymnasister med goda datakunskaper men bristfälliga kunskaper i övrigt när de ska utföra ett självständigt arbete, nämligen går upp på nätet och klipper och klistrar ihop någonting med eller utan anknytning till uppgiften”. Det vore också intressant att veta hur många låtar han själv skrivit, eller hur många skivor han själv gett ut. Eller om han bara är en avundsjuk fjant utan mer på gång i sitt liv än att han ägnar sig åt hånfulla kommentarer som dessa ovan. Tråkigt, för att inte säga löjeväckande.

    Comment by S — 2013 09 14 20:03 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^