Skeppet som sjönk

15 mars 2010 20:53 | Barnkultur | 8 kommentarer

Historien om regalskeppet Vasa, som sjönk 1628 trots att det var alldeles nybyggt, är en märklig historia. Jag minns lite av publiciteten när det återfanns 1956 av Anders Franzén, och från 1961 då skeppet bärgades minns jag bilder i den då fortfarande svartvita TVn. Jag kommer fortfarande i håg att en dykare vid namn Fälting var inblandad i det här.

Trots att jag är intresserad av historia, har jag aldrig på djupet (!) känt något våldsamt intresse för Vasa – det är symptomatiskt att jag aldrig har besökt Vasamuseet i Stockholm, där ju det senare restaurerade skeppet förevisas. Även om där finns många tidstypiska föremål att beskåda, kan jag inte riktigt komma runt det faktum att skeppet uppenbarligen sjönk för att det var felkonstruerat.

Jag läste alltid med stort intresse Bertil Almqvists (1902-1972), signaturen Bertilas, tecknade kommentarer för Aftonbladet under rubriken ”På tapeten”, och jag är ganska förtjust i hans stenåldersskildringar för barn, de om Barna Hedenhös.

1965 lockades han att också publicera ”Sagan om Vasa” (Bonniers), vilket väl är begripligt mot bakgrund av den väldiga uppmärksamhet bärgningen och restaureringen av Vasa väckte. Den återutges nu (2010) av En bok för alla, och frågan är varför.

Inte så att jag ogillar det Bertil Almqvist har åstadkommit. Han var duktig både som tecknare och som skribent, och han ger i den här boken en god bild av vad som hände när Vasa byggdes och sjönk, när vraket bärgades och när skeppet i uppsnyggat skick slutligen hamnade på museum.

Men trots bilderboksuppläggningen är det här knappast en bok för mindre och allra minst för om Vasa helt okunniga barn. När jag mäter boken med mina barnbarn som mått, skulle jag kunna tänka mig att Viggo, som redan går i skolan och dessutom är faktaintresserad, kunde ha utbyte av den, men kanske helst först efter ett besök på Vasamuseet.

Så det är nog där en stor del av den nya upplagan borde försäljas.

8 kommentarer

  1. Jag förstår din reaktion men du borde nog ändå besöka Vasamuseet (helst off season) eftersom det hela är enormt imponerande. Vasa illustrerar dessutom på ett påtagligt sätt den enorma svenska självförhävelsen som ännu idag är ett nationalkaraktärsdrag.

    Alldeles i början fick faktiskt besökarna gå ombord i Vasa vilket jag alltså gjort.

    Bertil Almqvist tecknade en gång en sida i AB där han förklarade de på den tiden gängse länsbokstäverna (Ysternorrland” ”Raraborg” Svärmland” osv.) vilket jag än i dag kan utantill. En nu för tiden överflödig kunskap liksom det mesta jag lärt mig.

    Comment by Bengt O. — 2010 03 15 21:42 #

  2. Jag tyckte nog Viggo hade utbyte av boken både före och efter besöket på muséet i somras. Men det är nog en rätt källkritisk läsning han får av mig när vi läser den boken.

    Comment by Bo Strömberg — 2010 03 15 22:43 #

  3. Jag har besökt Vasa två gånger, första gången medan fartyget var ganska nyupptaget och fortfarande besprutades med vattenånga. Då såg man i stort sett bara en brädvägg, och resten var dimma. Men andra gången, flera år senare, såg jag hela fartyget och jag tyckte nog, precis som Bengt O, att det var lite av en upplevelse att se det, även om det måste ha varit totalt felkonstruerat. Tror att jag var ombord, men är inte säker.
    Så ett besök rekommenderas :-).

    Comment by Kerstin — 2010 03 16 2:06 #

  4. Jag har besökt Vasa ett antal gånger, första gången 1963 och jag minns framför allt lukten – man såg ju bara sidorna på skeppet. Det luktade som Mälaren. Jag var också ombord. Senare har jag besökt det med mina barn och syskonbarn, samt några gånger med elever. Jag tycker att det är en otrolig historia, och fantatsiskt att det finns bevarat. Som det ser ut idag, med alla kringutställningar, ger det mycket kunskap om livet på den tiden. Jag tycker att det är särskilt intressant eftersom många norrlänningar hamnade i flottan på den här tiden. Tänk att aldrig har varit längre bort än nästa by och sedan få vandra söderöver i dagar och veckor och se havet och stora skepp. Det är ett av Stockholms mest välbesökta muséer, och särskilt ryssarna verkar förtjusta – det var i alla fall mest ryska jag hörde bland turisterna.

    Comment by Ann Christin — 2010 03 16 8:47 #

  5. Till Bo Strömberg: Ja, men då har ju Viggo gjort precis som jag var inne på, tagit del av boken i anslutning till ett besök på museet. Det trodde jag kunde fungera.

    Comment by Enn Kokk — 2010 03 16 10:09 #

  6. I fjol hade jag ett besök från USA av en mycket initierad fd sjökapten och jag gav honom 2 dagars snabbkoll på sevärdheter och började med Skokloster och spenderade en halv dag på slottet. Dagen därpå var hans val Nobelmuseet och Wasamuseet. Hans fullständiga och okontrollerade faschination för Wasa blev att vi nästan missade Nobelmuseet.
    I år kommer han tillbaka igen och jag tror att han kommer att vara många timmar på Wasamuseet.
    För övrigt var jag i Stockholm som 11- åringen och fick se bärgningen av Wasa vilket var som en saga för en yster 11-åringen.

    Comment by Urban Sjölander — 2010 03 16 10:58 #

  7. Mnja, det var långt i förväg vi läste boken, och utan planer på att besöka skeppet.

    Comment by Bo Strömberg — 2010 03 16 18:52 #

  8. Till Bo Strömberg: OK, men jag tror nog ändå att det är lättare att förstå boken, när man har sett skeppet.

    Comment by Enn Kokk — 2010 03 16 18:57 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^