Besiktigad
14 december 2009 20:37 | Ur dagboken | 3 kommentarerI dag har jag varit hos min ögonläkare på Alkademiska. Inte för att det har hänt något särskilt; det rörde sig om den årliga kontrollen.
Fast säker kan man ju aldrig vara i den här åldern. Även om man som jag alldeles nyligen har köpt nya glasögon och vid optikerkontrollen då har kunnat konstatera att synen inte på något märkbart sätt har förändrats sedan jag för nu ganska många år sen fick mitt förra glasögonrecept.
Men jag har grön starr på båda ögonen, och gråstarroperationen på höger öga för några år sen misslyckades (jag fick nedsatt syn där), så man kan ju aldrig veta. Att förlora synen är nog det jag – läsande och skrivande människa – är mest rädd för.
Men jag hade inte behövt vara orolig. Trycket i båda ögonen var bra – jag droppar min Cospot i ögonen morgon och kväll – och läkaren hittade inga nya defekter, till exempel förorsakade av min diabetes, på ögonen. Och synundersökningen gav samma resultat som den hos optikern.
Fast själva undersökningen ger en del sviter. Bland annat gör de pupillutvidgande droppar man får att pupillerna spärras upp som på en knarkare. Och en viss ögontrötthet infinner sig, innan ögonen så småningom blir normala igen.
Men nu är jag i gång igen. Ser. Läser. Skriver.
-
3 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Enn, det gläder mig mycket att du ihärdigt fortsätter att se, läsa och skriva. Din blogg är – även för en förtappad liberal som mig – en av de mest läsvärda och intressantaste i Sverige.
Comment by Christian Dahlgren — 2009 12 19 2:35 #
Till Christian Dahlgren: Tack för de vänliga orden. Jag döljer ju verkligen inte mina egna åsikter men försöker i övrigt hålla en resonerande debattstil, vilket senare tycks bidra till att jag har läsare över hela den politiska skalan.
Comment by Enn Kokk — 2009 12 19 8:55 #
Vi synskadade vet att man både kan läsa och skriva utan syn. Fast man får göra det på andra sätt.
Jag hoppas förstås att du ska få behålla din syn! Men även om du inte får det, så är inte livet slut för det. Jag lovar. Det finns massor av upplevelser kvar.
Varma hälsningar från Kait på Synskadades Riksförbund i Stockholms Stad
Comment by Kait Bessing — 2009 12 22 13:29 #