Per Tenggren om Enn Kokk och Mona Sahlin
2 januari 2007 21:35 | I skottgluggen, Politik | 2 kommentarerEn av mina gamla arbetskamrater på 68an, socialdemokratiska partistyrelsen, Per Tenggren, Perten kallad, har på sin blogg kommenterat det jag har skrivit om Mona Sahlin:
”Gamle biträdande partisekreteraren Enn Kokk har på sin blogg haft synpunkter på Mona Sahlins eventuella partiledarkandidatur. Slarver är hon och så saknar hon ideologiskt djup. Efter att ha arbetat på samma expedition som Enn Kokk kan jag nog med viss sannolikhet säga att vi är alla slarvrar i Enns ögon. Jag kommer ihåg mina första PM som kom tillbaka i internposten, kriarättade med röd penna. Jag har aldrig sett så mycket rödfärg i mitt liv, vare sig före eller efter.
Men det där med ideologiskt djup stör mig lite. Man undrar vem som passerar Enns ideologiska nålsöga. Messing? Nuder? Någon annan? Mona tycker jag har en god ideologisk känsla och framför allt en osedvanligt god kommunikativ förmåga. Mona har också känsla för nya strömningar i samhället. Jag känner Enn som en klok person. Men här är Kokk vilse i pannkakan.”
Det var nog ingen PM av Per Tenggren jag rättade utan snarare ett utkast till ett partistyrelseprotokoll – jag var huvudansvarig för de här protokollen. Jag kan trösta Per med att det blev bra till slut. Ingvar Carlsson sa till mig, när han satt och läste VU- och partistyrelseprotokoll för sina memoarer, att det var ovanligt välskrivna protokoll.
Jag noterar med intresse, att Perten inte gör något försök att vederlägga mig i sakfrågan. Och hur skulle han kunna – vi vet ju alla som var med, att min beskrivning är korrekt.
Pertens försvarslinje blir i stället, att vi ju alla (i Enn Kokks ögon) är slarvrar. Nå, inte alla. Men om vi tar Pertens utsaga som en självbekännelse, vill jag gärna mildra kritiken genom att tillägga, att han, ibland, var en mycket charmfull och trevlig slarver.
I vilka avseenden lämnar jag därhän, eftersom ju Per Tenggren veterligen inte kandiderar till partiledarposten.
Den andra delen av hans resonemang bommar totalt måltavlan – Per Tenggren skulle inte skriva så, om han hade läst allt vad jag har skrivit på den här bloggen i den aktuella frågan.
För det första har jag aldrig bestridit att Mona Sahlin också har goda sidor, till exempel några av de egenskaper som Per T nämner.
För det andra vet alla som har läst mina inlägg i partiledarfrågan, att min huvudkandidat hela tiden har varit Wanja Lundby-Wedin.
2 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Även jag föredrar Wanja Lundby-Wedin framför Mona Sahlin, dels då hon ideologiskt ligger närmare den uppfattning jag har när det gäller politik och dels då att Lundby-Wedin inte är lika belastad – Toblerone-affären, obetalda dagisräkningar, kreditkortsskandaler, och betalningsanmärkningar – som Mona Sahlin. (Även om Sahlin låg i strid med Persson om ordförandeposten sist det begav sig och de två haft olika uppfattningar så uppfattas hon som en del av den ”bunkergäng” runt Persson) Mona Sahlin är dessutom illa omtyckt bland många gräsrötter i partiet, hos många utanför partiet och hon skulle säkerligen få fler människor att rösta på Sverigedemokraterna i och med hennes tidigare klumpiga uttalanden om svensk kultur mm. som knappast har stärkt den antirasistiska kampen. Dessutom undrar jag om hon ens definierar sig som en demokratisk socialist, vilket är socialdemokratins ideologiska inriktning, om så är fallet (att hon inte är demokratisk socialist) så ses det som anmärkningsvärt att hon påstår att hon ”gick med i Palme”. Sedan är hon en kraftig motståndare till kärnkraften, men i sammanhanget (att vi skall få tag i en bra partiledare) är det rätt obetydligt.
Om Wanja Lundby-Wedin säger nej likt de andra kvinnorna i vårt parti så kan vi alltid ta till oss Göran Johansson, duktig sosse som arbetat hårt för sin stad och som är väldigt populär bland vanligt folk.
Comment by Martin Tunström (s) — 2007 01 03 1:23 #
Får väl revidera mitt uttalande gällande Toblerone-affären efter det att jag läst en artikel av Anne-Marie Lindgren, utredningschef i Arbetarrörelsens Tankesmedja:
http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/at/smpage.fwx?page=44&KOMMENTAR=1022
”Vad hon gjorde, vid 90-talets mitt, var att använda det kreditkort hon disponerade som statsråd för en del privata inköp. Kreditkortsföretaget skickade sedan räkning till regeringskansliet, varvid Sahlin på fakturan tydligt skrev ”Privat” vid sina egna utgifter, och summan drogs av på hennes lön.”
Men trots den för mig de ny uppgiften så är Shalin belastad av affären i och med många idag tror att hon lät staten bekosta hennes inköp.
Comment by Martin Tunström (s) — 2007 01 05 0:39 #