Hur vore det att pröva en socialdemokratisk politik?

22 november 2009 13:12 | Politik | 11 kommentarer

Vi åt middag ute i går, efter att ha sett ”Peter Pan” på Uppsala stadsteater. Medan vi väntade på maten vindlade samtalet, som det så ofta brukar, hit och dit. Själv kom jag in på socialdemokratins bottenlöst usla opinionssiffror. När de går upp ett par procentenheter, jublar de kvarvarande partiaktivisterna – men så halkar de ner till den där bottennivån igen.

Jag påminde om att vi i våra unga och entusiastiska dagar egentligen aldrig räknade med att socialdemokratin i val kunde få under 40 procent. Egen majoritet har vi fått bara ett par gånger, men på den tiden var siktet inställt åtminstone på 45 procent.

Att vi gång på gång lyckades, berodde på tre faktorer: en stark organisation med stor medlemskader, social mobilisering och, sist men inte minst, en ideologi som innebar att vi stod upp och slogs för en egen socialdemokratisk samhällsmodell.

Jag hör inte till Jan Guillous beundrarskara, tycker inte att han är någon stor skönlitterär författare och har någon gång också hamnat i debatt med honom.

Men i dagens Aftonbladet (22 november 2009) har han skrivit en kolumn, ”Mona Sahlin vågar helt enkelt inte vara sosse”, som är så klarsynt, att jag gärna vill förmedla ett långt citat:

”Det kan i förstone te sig förunderligt att Mona Sahlin har så extremt låga opinionssiffror. Det politiska bordet borde vara dukat för socialdemokratisk fest. Den borgerliga regimen har fullt upp med att administrera en omfattande arbetslöshet samtidigt som man av ideologiska skäl förföljer arbetslösa och fattiga och sänker skatterna för de rikaste. Och ovanpå det har man lagt ett privatiseringsprogram för att slakta ut all statlig verksamhet som går bra så att medborgarnas service, exempelvis med läkemedel, försämras för att glada riskkapitalister och andra privata ekonomiska intressen skall gynnas.

Det borde vara öppet mål för en socialdemokratisk politik. Så vad är problemet? Brist på mod, skulle jag säga. Mona vågar helt enkelt inte vara sosse.

Tag skolfrågan. Här håller borgarna på att rasera hela skolsystemet för att dels skapa en privat vinstmaskin, dels en skola som i första hand gynnar dem som har det bäst ställt. Slagordet för denna reform är ”valfrihet”.

Då säger Mona Sahlin att lagom valfrihet är okej men vinst är fel.

Och så visar det sig att partiets omslagspojke, den enda personen i svensk historia som blivit justitieminister med sitt utseende som enda begripliga merit, sitter i styrelsen för ett privat, vinstdrivande skolgeschäft, där vinsterna dessutom skall hämtas från våra skattepengar.

Då säger Mona att lite lagom vinst är okej. Ungefär som om hon företrädde ett borgerligt mittenparti och inte social­demokratin.

En socialdemokratisk hållning i skolfrågan är inte svår att formulera. Ungefär så här:

I vårt land skall vi ha en demokratisk skola som ger alla barn lika chanser i livet. Det skall inte spela någon roll för barnen var de bor eller hur rika eller fattiga deras föräldrar är. Det är en grundläggande demokratisk rättighet att alla barn har rätt till samma högklassiga undervisning. Därför måste resurserna samlas till en statligt och kommunalt finansierad skola och vi får avveckla det olyckliga och odemokratiska privatiseringsspektaklet.”

Ni kan läsa hela artikeln här.

Jag avslutar med att också citera slutmeningarna i Guillous artikel:

”En socialdemokratisk politik vore ett djärvare mål. Men kanske också till och med mer taktisk.”

11 kommentarer

  1. Bra inlägg men du missminner dig när det gäller våra opinionssiffror. När Gudrun Schyman var V-ledare och nådde mellan 10-15 procent var S nere och under dagens siffror.

    Nu läggs all fokus på Mona och det är väl OK men den politik som ni talar om var resultatet av beslut som fattats av ombud valda med omsorg.

    Jag gillar inte heller friskoleexpansionen. Viktigaste ändringen med en ny regering är att kommunen som alltjämt svarar för skolplaneringen får bestämma vilka skolor som ska finnas och besluta om driftform.

    Comment by Tord Oscarsson — 2009 11 22 13:23 #

  2. Till Tord Oscarsson: Fast mitt eget kritiska perspektiv omfattar en längre period än den då Mona Sahlin har varit partiledare. Dock förstår jag att det är lätt att tolka mig snävare än jag avsåg, eftersom ju Guillou fokuserar på Mona.

    Comment by Enn Kokk — 2009 11 22 13:34 #

  3. klockrent Jan Guillou

    I morgon repskap då får minsann ombuden förklara hur det kom sig att man vek ner sig.

    Sverige är nu nyliberalismens skyltfönster i världen.

    Comment by Britta Sethson — 2009 11 22 14:52 #

  4. Tack Enn, för ett fint inlägg. Som ”traditionssosse” känner man sig ibland lite främmande i dagens argumentation och idéer! Men vi får väl hjälpa Mona lite på traven!

    Comment by Vendla Andersson — 2009 11 22 17:57 #

  5. Tord Oscarsson:
    Enn Kokk har visserligen redan svarat dig, men jag vill ändå komma med mitt svar.
    Det var liksom 25 år sedan socialdemokraterna förde en klar och tydlig socialdemokratisk politik, och under dessa 25 år har man bara kommit allt längre från sin ideologi – och samtidigt har både de aktiva valarbetarna och väljarna slutat rösta socialdemokratiskt. De högre röstetalet för Schyman på sin tid, berodde säkert på att hon snodde socialdemokratiska röster på grund av detta partis ideologi- och politiksvek. Idag vet inte människor under 45 var socialdemokrati är. De tror att det är borgerlig politik med annan retorik bara, för det är vad de sett under sina medvetna vuxenliv.

    Så ja, Guillou träffar huvudet på spiken i dagens AB.

    Comment by Kerstin — 2009 11 22 21:15 #

  6. Det där tricket med New Labour som Tony Blair körde med när tories var på väg ner under isen gick ju bra då för länge sedan, men nu är det för sent att försöka med det här eftersom Reinfeldt och kompani redan har snott den idén. Men att för den skull som Mona Sahlin försöka framställa socialdemokratin som nya moderaterna går naturligtvis inte heller. Vad jag kan förstå av de valrörelser jag har sett på senare år är socialdemokraternas styrka just de många medlemmarna och framför allt valarbetarna. I till exempel min kommun, som är full av både moderater och centerpasrtister syntes de socialdemokratiska valarbetarna överallt under förra valet och vann ur ett klart underläge med nöd och näppe och med stöd av centerpartiet makten i kommunen. Dessutom lyckades de nästan slå ut vänsterpartiet, som aldrig syntes till i valrörelsen. Men om politiken ska fortsätta i den riktning den gör nu så lär det vara svårare att få ut valarbetarna.
    Säga vad man vill om Jan Guillou men det han skriver är nästan självklart och dessutom tydligt sagt. Sossarna (och för den delen hela den svenska politiken) skulle må bra av några polemiker som är lika klara och elaka som han. Jag vill minnas att Tage Erlander, Torsten Nilsson och Gunnar Sträng var betydligt tydligare och roligare än dem som sosseriet har idag. Bort med jolmandet. Eller kan det var så att partiet vill låta borgarna fullborda den utveckling sossarna själva har satt igång?
    Undrar
    Hans O

    Comment by Hans O — 2009 11 22 23:03 #

  7. Jan g kan vara klarsynt ibland. (S) måste skaka av sig den nyliberala påverkan som partiet i sin strävan mot mitten dragit på sig.
    (S) kan endast så återvinna vårt självförtroende och folkets stöd.

    Comment by Ingemar E. L. Göransson — 2009 11 22 23:03 #

  8. Det är ju faktiskt så att våra unga SSU-are är minst lika radikala som vi gamlingar var på vår tid

    Det finns hopp

    Så om nån där söderut tar på sig att hjälpa Mona på traven så kan jag ta på mig att diskutera med Ibbe. Inte i kväll på repskapet eftersom han är pappaledig.

    Comment by Britta Sethson — 2009 11 23 17:37 #

  9. Stå upp för politiken. Visa vad ni menar.

    Som Hans O säger – sluta jolma.

    Comment by helene gunnarsson — 2009 11 24 9:43 #

  10. I vårt land skall vi ha en demokratisk skola som ger alla barn lika chanser i livet. Det skall inte spela någon roll för barnen var de bor eller hur rika eller fattiga deras föräldrar är. Det är en grundläggande demokratisk rättighet att alla barn har rätt till samma högklassiga undervisning. Därför måste resurserna samlas till en statligt och kommunalt finansierad skola och vi får avveckla det olyckliga och odemokratiska privatiseringsspektaklet.
    JG

    Man undrar om det var något ombud på S-kongressen som höll något brandtal som ens var avlägset i närheten av denna innebörd?
    Om inte är det väl bara att inse att det som JG säger inte har något med S skolpolitik att göra utan handlar om utopiska fantasier.

    Redan i juli månad var JG ute och höll brandtal om en demokratisk skola som var lika för alla barn.

    Därför måste vissa barn gå i sämre skolor
    Eftersom problemet ligger i öppen dager och är ytterst lättbegripligt måste man ställa frågan varför det behandlas som ett nödvändigt ont, något som inte kan avskaffas. Vilken helighet eller dogm är så stor att muslimska invandrarbarn måste betala för den med ökad diskriminering i det svenska samhället?
    […]
    Summan av detta blir tyvärr att invandrarbarnen får betala priset.
    Rent politiskt finns annars bara en anständig hållning. Att alla svenska barn skall ha rätt till en demokratisk skola med samma undervisning för alla.
    Men den som önskade sig en sådan god, och enkelt genomförbar, reform har inget parti att rösta på.
    Jag antar nämligen att Mona Sahlin inte heller i denna fråga har någon uppfattning.

    Nu har ju S haft kongress och JG fått besked, privata sk friskolor kommer även fortsättningsvis att vara en helig dogm där ändamålet helgar medlen. Förmodar att dessa likt Attendo som tar hand om flyktingbarn åt skattebetalaren kan göra vinster på skattebetalarnas generositet som landar ograverade i skatteparadis.

    Det är förstås skillnad på att vara i opposition och att regera, V och Schyman vann ju inte främst sina framgångar på 90-talet av egen kraft utan av den politik som S förde i regeringsställning. Efter tre år på raken med negativ BNP kör man en mycket hårdhänt åtstramningspolitik, i en uppåtgående internationell konjunktur, som permanentar ett stort utanförskap och dessutom lurar man in svensken i EU med att det är en nödvändig ekonomisk anslutning när det egentligen handlar om en politisk anslutning, huvudsaklig ekonomisk anslutning hade vi med ESS avtalet.

    Vad man bör jämföra med är opinionssiffrorna under tiden i opposition, har för mig att de var mycket höga ända fram till valet, för att i valet modereras ner en del. Hur det var på 70-talet vet jag inte men man kan förmoda att det var liknande.

    S hade liknande höga opinionssiffror fram till hösten 2008, det tog drygt en månad efter valet 2006 och man var över 40% och vid ett flertal gånger över 45% och nosande uppemot 50%. I och med hösten 2008 föll man som en sten för att på vårvintern permanenta siffrorna på en lägre nivå än katastrofvalet 2006.

    Dagens siffra från United Minds är på under 29 %, man skulle kunna säga att golgatavandringen fortsätter. Är där någon uppståndelse på den tredje dagen i sikte mån tro.

    Man kanske borde analysera vad som hände hösten 2008?
    Varför försvann kanske uppemot trekvarts miljon väljare från S?

    Detta i ett läge när landet befinner sig i ekonomisk kris, arbetslöshet och utanförskap ökar, regimen slumpar bort av medborgarna skapade och finansierade samhällsnyttighet som Apoteket och t.ex. Bilprovningen som även den servat medborgarna till nettopris. Regimen låtsas inte ens en gång att det handlar om att det skulle bli billigare för medborgarna utan har frankt deklarerat att priserna skall stiga för att de nya ägarna skall bli nöjda.

    Jag läste och läste citatet från JG och tyckte nog när var något som fattades mitt i, någon sorts blogganka får man förmoda som varit framme. Men jag hittade det som fattades, en av de mer fyndiga formuleringarna i JG:s skolpamflett: ;-)

    Och så visar det sig att partiets omslagspojke, den enda personen i svensk historia som blivit justitieminister med sitt utseende som enda begripliga merit, sitter i styrelsen för ett privat, vinstdrivande skolgeschäft, där vinsterna dessutom skall hämtas från våra skattepengar.

    Comment by Lasse G — 2009 11 24 21:12 #

  11. Till Lasse G: Ja, men jag har ju med ditt avslutande citat i den text som både du och jag refererar.

    Comment by Enn Kokk — 2009 11 24 21:39 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^