God jul!
24 december 2006 13:47 | Ur dagboken | 11 kommentarerNär vi hösten 1944 kom till Sverige, var vi en utblottad flyktingfamilj. Min barndom i det nya landet präglades inte av nöd men av knapphet. Likväl var jularna höjdpunkter i en annars inte särskilt väbeställd familjs tillvaro. Till julen hörde god mat, också klappar efter fattig förmåga, i mitt fall mest böcker; jag älskade och älskar fortfarande böcker.
Om dessa barndomsjular har jag skrivit på annat håll. Jag återkommer till dem.
Också senare – som vuxen med egna barn, numera som pensionär med barnbarn – har jag älskat jularna. Och lagt ner enorma mängder möda för att få dem att bli det jag vill.
Birgitta och jag städar tillsammans vår stora bostad. Vi tar var sin del. Till jul skuras inte bara golven utan putsas också alla fönstren och, inte minst, städas varje skåp igenom: porslin och glas diskas en extra gång och alla hyllor dammtorkas. Till mina speciella uppgifter hör att rengöra alla bok- och skivhyllorna.
Samtidigt lagar vi den julmat, som går att laga i förväg. Jag har berättat om min estniska julsylta. Birgitta gör julskinkan, lägger in sill, gör sillsallad (med bland annat äpplen från trädgården i Öregrund) med mera.
Och aldrig blir man, hur förståndig man än är, klar i rimlig tid. I natt höll vi på och stökade till fram mot två.
Det sista jag gör på kvällen före julafton är att klä granen och göra i ordning den tomtegrotta Birgittas mamma en gång gav oss. Ursprungligen var det för att barnen, när de vaknade på julaftons morgon, skulle se julen i all sin glans. Men vi fortsätter så här även på gamla dar.
När allt är klart, kryper vi ner i de renbäddade sängarna med var sin bamsig, iskyld dry martini. Det är en julnattssed jag och Birgitta har.
I morse vaknade vi i den nystädade och julfina härligheten och öppnade ett par paket vi hade lagt till varandra under granen.
Sen gick jag till blomsterhandeln och hämtade ut de beställda vita syrenerna. Så länge vi har varit tillsammans har Birgitta på julafton fått en stor bukett långskaftade vita syrener av mig. På det medföljande kortet står det alltid ”7!”. Varför tänker jag behålla för mig själv.
Snart kommer brorsan Matti på jullunch och Kalle Anka. I morgon kommer alla tre barnen med sina respektive och med barnbarnen, dessutom Annas pappa Bengt med sin Inger och så brorsan Matti igen; han kallas i familjen för Stor-Matti, medan vår son Matti, trots att han är en vuxen man, kallas Lill-Matti.
En hjärtans god jul till er allesammans, en gång till!
11 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Tusen tack för din underbar bidrag! Vi ska läsa det idag på kväll i familj i Leipzig!
Vi önskar underbar helgdagen och GOD JUL!
Ingrid och Roland från Leipzig, Tyskland
Comment by Roland — 2006 12 24 14:24 #
God jul och tack för ett år med en mycket intressant blogg som lärt mig mycket.
Comment by RS — 2006 12 24 15:49 #
Till Rose-Marie Södergren: Tack själv för kommentarer. Och god jul!
Comment by Enn Kokk — 2006 12 24 17:10 #
På min lott föll bl a linneförrådet (en skatt med dukar och lakan vävda och broderade av mamma, mormor och moster Rut – och mig), klädkammaren, garderoberna och köket med alla skåp.
På fotot från mitt dop nyårsdagen 1938 finns en bukett vita syrener från min morbor Carl-Axel, som inte kunde komma. De hade levererats av min svärson Bos mormors blomsterhandel i Mölndal. Vi bodde då på Wendelsbergs folkhögskola. Nog är det märkvärdigt hur saker kan samspela i livet. Detta visste ju inte Enn när han började ge mig vita syrener på julafton. De är mycket vackra och exotiska!
Comment by Birgitta Dahl — 2006 12 24 19:52 #
Tack för hälsningen Enn, God fortsättning tillönskas dig och Birgitta, av beskrivningarna att döma har ni en förunderlig jul tillsammans, det är härligt.
Comment by Erik Laakso — 2006 12 24 22:36 #
Får man vara så nyfiken att fråga vilket rum Birgitta (och även du) bodde på under tiden på Wendelsberg. En annan studerar där för tillfället.
Comment by Jesper — 2006 12 25 0:13 #
Till Jesper: Birgitta föddes (1937, på Mölndals BB), när hennes föräldrar arbetade på Wendelsberg; buketten med vita syrener sändes till hennes dop på nyåret 1938. Familjen Dahl bodde i en gul villa på folkhögskolans område – den finns för övrigt kvar.
Däremot har varken jag eller Birgitta läst på Wendelsberg, alltså haft elevrum där. Birgitta har dock som vuxen besökt skolan några gånger.
Comment by Enn Kokk — 2006 12 25 11:31 #
Fast villan i Wendelsberg var inte gul, pappa. Det var en vit funkisvilla i trä, som på den tiden ägdes av skolan och var tjänstebostad. Nu ägs den av en privatperson och är hiskeligt ombygd och målad rosa. Adressen är Parkvägen 17, fast den var en annan på 30-talet. De har väl gjort om vägnätet en del sedan dess.
Och blomsterhandeln fanns inte i Mölndal, utan i Mölnlycke. Den finns fortfarande kvar och ägs av en kusin till Bos mamma, tror jag.
Comment by Kerstin — 2006 12 25 11:52 #
Och butikerna låg i Göteborg, i Mölnlycke fanns/finns en handelsträdgård som min mormors bror och hans familj har skött. och min mormors far startade handelsträdgården.
Comment by Bo Strömberg — 2006 12 25 12:17 #
Din beskrivning av julstökandet är förunderligt likt vårt stökande. Fast förvånande nog hade vi lyckats krypa ner mellan de för en gångs skull manglade lakanen redan vid midnatt i år. Det händer aldrig annars. Men det är mysigt att smyga runt där på natten och pynta till ljudet av P1:s uppesittarkväll. Idén med en bamsig dry martini som avslutning var inte så dum och man får ju inte vara mer julkonservativ att man inte låter sig inspireras av goda idéer. God Jul!
Comment by Anna-Karin — 2006 12 26 16:55 #
Till Anna-Karin Lundström: Vi som, på det där naiva sättet, tror på att julen får en magisk innebörd, bara man anstränger sig, är väl alla ganska lika varann.
God jul också till dig och de dina!
Comment by Enn Kokk — 2006 12 26 18:27 #