Kjell-Olof Bornemark

9 november 2006 16:57 | Deckare, Politik | 2 kommentarer

Kjell-Olof Bornemark är död; jag såg dödsannonsen för någon vecka sen. Bornemark (1924-2006) slog 1982 igenom med debutboken ”Legat till en trolös” och fick för den Svenska deckarakademins pris ”Bästa svenska debut”. 1989 fick han priset ”Bästa svenska kriminalroman” för ”Skyldig utan skuld”, en bok med anknytningar till palmemordet.

Bornemark var en författare med stark känsla för samhällets gråzoner, en författare som sökte motiv bland annat i den skymningsvärld (också i moralisk och politisk mening) där spioner vistas; tanken går till John le Carré.

Under min redaktörstid på Aktuellt i politiken (s) hann jag på kulturavdelningen Spegeln recensera två av hans böcker.

I Aktuellt i politiken (s) 16 1982 (14 september) skrev jag om Bornemarks debutbok:

Bravo!

Debutanten Kjell-Olof Bornemark kliver i ett slag överst upp på den svenska deckar- och thrillerskrivarstegen; det finns ingen inom dessa genrer som har åstadkommit något tillnärmelsevis så bra som ”Legat till en trolös” (Norstedts) sen paret Maj Sjöwall-Per Wahlöö upphörde att skriva (på grund av den senares bortgång).

Fast närmast till hands att jämföra med ligger John le Carré. ”Legat till en trolös” är en spionroman, och den innehåller samma slags kluvna moral och trötta cynism som finns i le Carrés böcker. Därmed inte sagt att Bornemark skulle vara någon epigon. I själva verket har han – även om boken innehåller några matta partier – åstadkommit en bok som håller internationell klass. Miljöerna är Berlin och Basel och framför allt Stockholm, detta senare utan att det finns något som helst provinsiellt över boken.

Moralen i boken är tredje ståndpunktens varken-eller med den skillnaden att avståndstagandet inte paras med någon positiv vision över huvud taget. Agenten, Greger Tragg, är en kommunist som har förlorat tron, vilket leder till att det östtyska samhället och systemet skildras med stark avsmak. Men någon ny övertygelse har Tragg inte – han är trolös i mer än en bemärkelse – och han snuvar det system han har tjänat och alla andra system genom att alldeles privat skaffa sig åtminstone ekonomisk kompensation.

Spegeln i Aktuellt i politiken (s) nummer 15 1983 (22 september) innehöll min recension av uppföljaren:

Bornemark

Kjell-Olof Bornemark, som 1982 gjorde en oerhört stark spionthrillerdebut med ”Legat till en trolös”, återkommer nu med ytterligare en bok i samma genre, ”Skiljelinjen” (Norstedts). Den är enklare och effektivare i handlingen, den är minst lika spännande, men den är ändå inte riktigt i nivå med debutboken. Kanhända har detta att göra med att huvudpersonen, Verner Neuman, inte är en tillräckligt skarpt utsmejslad och intressant person.

Bornemark är mycket skicklig på att skapa en trovärdig historia och en dito miljö. (Handlingen utspelas i Stockholm.) Östtyskt spioneri, flyktingar och en lejd kvinnlig terrorist är några av ingredienserna.

Det socialdemokratiska partihögkvarteret och dess internationella avdelning ingår perifert i Bornemarks historia; det som finns där på den punkten är förstås påhittat men inte så fantasifullt att det stör en läsare som kan miljön. Också det är ett gott betyg.

***

Eftersom jag lämnade chefredaktörskapet vid årsskiftet 1983-1984, hann jag inte recensera mer av Bornemark, men här är övriga titlar:
”Förgiftat område”, 1984
”Handgången man”, 1986
”Skyldig utan skuld”, 1989
”De malätna”, 1991
”Kontrollören”, 1992
”Spelaren”, 1994

Norstedts, som var hans förlag, borde med anledning av hans bortgång återutge någon eller några av hans böcker – till exempel ”Legat till en trolös” – i pocket eller, ännu hellre, i en deckarklassikerserie med godbitarna ur Norstedts och de övriga KF-förlagens (Gebers, Tiden, Prisma, Rabén & Sjögren) deckarutgivning. Där finns massor av böcker, värda att göra tillgängliga för nya generationer av läsare.