Melodikrysset nummer 40 2017

7 oktober 2017 16:01 | Film, Media, Musik, Politik, Resor, Teater, Ur dagboken, Varia | 8 kommentarer

Jag har fått lov att dra ner på bloggandet under den gångna veckan, faktiskt inte främst för att jag är förkyld. Vi har flyttat in till stan, Uppsala, efter ett drygt halvår i sommarhuset i Öregrund, och jag har ännu inte hunnit packa upp alla väskorna. Samtidigt har vi förberett oss för en ny resa, Birgittas 80-årspresent till mig, en veckolång resa till mitt forna hemland, Estland: Vi ska bland annat vara med på de estniska Socialdemokraternas valvaka och besöka min födelseby Juminda på kusten mot Finska viken.

I går var jag hos min husläkare, som undersökte mig och tog en rad prover som jag ännu inte har svaren från – dessutom ska jag själv till Akademiska för en kompletterande röntgenundersökning. Läkaren kommer att höra av sig efter hemkomsten, men under vistelsen i Tallinn och utflykten till min forna hemby kommer jag linka precis som nu.

Hur som helst, i går kväll var hustrun och jag bjudna på en stor länsmiddag hos landshövdingen i Uppsala län, Göran Enander, och hans sambo, Monika Sarstad. Enander, som själv inte kommer från Uppsala, berättade att han är en av de många som brukar kolla min blogg (som ju för övrigt också innehåller en hel del, skrivet i en annan del av länet, Öregrund). Till bordsdam hade jag Malin Mattsson, som jag inte tidigare har mött, eftersom hon är verksam på annan ort, men vi bekantade oss en smula med varann under kvällen – det visade sig att hon för egen del hade googlat på mitt namn inför den här middagen och då förstås hamnat på min blogg. På min vänstra sida hade jag bordsvärden, Charlotte Skott, ny näringslivschef i Uppsala. Henne kände jag heller inte sen tidigare men hade faktiskt träffat och samtalat med under samlingen tidigare under kvällen, då hon sökte upp och faktiskt pratade ganska länge med min hustru. En intressant iakttagelse från en rad samtal under kvällen: flera personer med värv inom miljöpolitiken i vid mening – här väljer jag att inte nämna namn, jobb eller partitillhörighet – kom fram till Birgitta och tillskrev henne rollen av att ha skapat en ny och radikal miljöpolitik, och jag är faktiskt ganska säker på att det inte handlade om artighetsfraser.

Jag vill också passa på att prisa den goda middagen vi bjöds på:
Ceviche på tonfisk och röding toppad med kalixlöjrom och serverad med avocadoaioli samt örtbulle
Lammrostbiff med marsalasky, svampkåldolme samt rostade rotsaker
Passionsfruktsorbet med chokladsås och torkade höstfrukter

Hustrun och jag, som satt vid skilda bord, drack genomgående alkoholfria alternativ, så också min bordsdam som skulle köra bil hem.

Nå, så småningom, efter kaffe i andra lokaler, tackade vi värdparet och åkte hem.

Och då är det väl dags för Melodikrysset.

Och då kan jag väl börja med de få frågor som jag inte spontant kunde.

Pojkband har aldrig riktigt varit mitt bord, och det brukar få följdverkningar också när medlemmar i sådana, i dag Ronan Keating, gör soloplattor (”As Long As We’re In Love”).

Och någon vän av dansbandsmusik är jag ju inte heller. Fast i dagens fall, Christer Sjögren och Vikingarna, har Anders Eldeman använt samma låt, ”Du försvann som en vind” som ljudillustration en gång tidigare. I dag fick vi höra den på tyska, men inte heller den här gången har jag lyckats komma på vad den här låten kallades när den gjordes på tyska.

Eldeman har ju en viss tendens att gång på gång återkomma till samma grupper och soloartister och varianter av samma sång.

Det mest flagranta exemplet i dag var väl ”My Way”, i dag visserligen i instrumentalversion, men den har ju tidigare spelats med Frank Sinatra i den engelskspråkiga version Paul Anka gjorde 1969) och i franskt original, ”Comme d’habitude”.

ABBA förekommer ju, helt naturligt, ganska ofta i krysset, men i dag hade Eldeman valt att spela en låt som inte hör till deras allra mest kända, ”Does Your Mother Know”.

Norah Jones spelar Eldeman också relativt ofta. Inget ont för den skull sagt om henne och ”Come Away With Me”.

Frågan, som illustrerades med Anders de Wahls deklamation av ”Nyårsklockan” (”Ring klocka, ring”), var väl originell bara om man ser till årstiden för dagens kryss. Och jag tror nog att de flesta förknippar den med Alfred Tennyson. Han skrv sin dikt, ”Ring Out, Wild Bells”, redan 1850, och jag minns den fortfarande med Anders de Wahl i radio. Den svenska tolkningen gjordes 1890 av Edvard Fredin.

Vi gamla stötar minns från forna tiders ångradio Max Hansen och ”Det måste vara underbart” ur ”Vita hästen” av Ralf Benatzky (1887-1951).

Vi lite äldre minns också Zarah Leanders insjungning från 1957 av Paul Linkes ”Berlinerluft”, i Karl Gerhards svenska tolkning kallad ”Sekelskiftets luft”. Samarbetet mellan Zarah Leander och Karl Gerhard väckte på sin tid mycket uppmärksamhet. Leander sjöng under nazi- oh krigsåren mycket i Tyskland och fick därigenom en politisk stämpel, medan Karl Gerhard öppet visade sin avsky för nazismen och hade en del kommunistiska kontakter. Så småningom kom det fram saker som pekade på att Leander i själva verket under sin tid i Tyskland hade haft uppdrag från Sovjetunionen.

Vi minns från forna tiders ångradio också Karl Wehles och Tor Bergströms ”Någonting att äta, någonting att dricka”, något som skulle leda oss till kryssvaret mat. Och inte för att Eldeman frågade efter just det, men den förekom 1932 i en film som hette ”Kärleksexpressen”.

Stephen Spielberg gjorde sin ”ET” 1982, så den är säkert mer bekant för yngre generationer, även om de kanske inte har fäst sig vid just John Williams soundtrack.

Chansen är väl också ganska stor, att många av dagens krysslösare har sett filmen ”De tre musketörerna” från 1993 och där hört Sting, Bryan Adams och Rod Stewart sjunga ”All For Love”.

Kvar att redovisa är då ”The Typewriter”, i dag i en version med Mikael Tornving, om jag uppfattade rätt. Originalet med sitt skrivmaskinsknatter gjordes hur som helst 1950 av Leroy Anderson, och det här originella stycket spelades ofta i radio under 1950-talet.

Själv fick jag min första skrivmaskin under gymnasietiden på just 1950-talet och lärde mig skriva snabbt och med alla fingrarna på Åtvidabergsinstitutet i Sollefteå under min lumpartid på I 21 1958-1959.

8 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Hoppas ni får riktigt roligt och trevligt på resan till Estland och att det inte blir för ansträngande!

    Comment by Dorothea — 2017 10 07 23:05 #

  2. Till Dorothea: Vi får väl anpassa oss till min fysiska ork.

    Men jag gläder mig åt att jag telefonledes har fått kontakt med släktingar i min barndoms hemby och att de välkomnar oss dit. På vägen dit tänker vi göra ett kort uppehåll i en grannort där traktens kyrkogård finns – vi ska lägga blommor på mina far- och morföräldrars gravar.

    Comment by Enn Kokk — 2017 10 08 11:54 #

  3. Till Enn, jaså det fanns något i Sollefteå som hette Åtvidabergsinstitutet. Sysslade dom med att sälja skriv- och räknemaskiner?
    Jag köpte en Facit Privat på Sundqvists Bok & Papper i Junsele när jag gick i realskolan. På avbetalning med 25 kronor i månaden. Egna pengar, som jag tjänade på att skriva i Nord-Sverige och Nya Norrland.
    Med skrivmaskinen följde en kurs i maskinskrivning. På så vis lärde jag mej att skriva med touchmetoden. Det har jag haft nytta av till den dag som i dag är.

    Comment by HO — 2017 10 08 21:24 #

  4. Till Hans O Alfredsson: Den långa gatan ner mot centrum från I 21 hette väl Storgatan, där man hittade butiker, kaféer, restauranger med mera. Längs den fanns också Åtvidabergsinsitutet, där jag lärde mig skriva med alla fingrarna. Skrivmaskin, en reseskrivmaskin, hade jag redan.

    Comment by Enn Kokk — 2017 10 09 1:01 #

  5. Enn, från I21 gick du nog ner Hågestavägen, där jag bodde som barn 1958-61 och så vidare till höger förbi bryggeriet på Storgatan. Förbi lasarettet och förbi den stora röda skolan Lillänget. Jag tror att det Institut du beskriver låg efter Storgatan mittemot skolan i de gula husen som fortfarande finns kvar med sina gavlar mot just Storgatan.

    Comment by Urban Sjölander — 2017 10 09 11:14 #

  6. Till Urban Sjölander: Jo, jag minns att det var en bit innan man kom in på den långa Storgatan, men jag kom inte i håg vad den där första gatan hette -tack!

    Comment by Enn Kokk — 2017 10 09 11:58 #

  7. När man lämnade porten till I21 och gick ned efter björkallén kom man till en järnvägsövergång.
    Huset direkt till höger efter övergången bodde vi i på övervåningen.
    Huset är rivet sedan länge. Hågestavägen var grusväg ner mot Storgatan som var stenlagd, där tog man till vänster och inte höger som jag skrev men bryggeriet SOBRA låg på höger sida innan Lasarettet och Lillängets skola.
    Min mor drev kiosken i Bolagsbacken där många beväringar köpt både snus och röka.
    Hon sålde den 1963. Då hade vi också flyttat från Hågestavägen till just Bolagsbacken, närmare bestämt Storgatan 70.
    Lustigt nog var jag och hustrun i Åtvidaberg häromdagen och hälsade på vänner.
    För övrigt bytte Åtvidaberginstitutet senare namn till Facitskolan.

    Comment by Urban Sjölander — 2017 10 09 12:48 #

  8. Tere

    Olen ÜS Raimla esimees ja ma kogun 95. juubelialbumi jaoks portreepilte, sinu pilt on puudu. Palun saada oma portreepilt ja elulugu minu emailile.

    Comment by Priit Türner — 2017 10 09 13:54 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^