Sommar i P1 med Jacob Mühlrad

Dagens Sommar-värd Jacob Mühlrad är en ny musikalisk bekantskap för mig, men jag har varit på konserter med musik av den av honom nämnde Sven-David Sandström, likaså Karin Rehnqvist. Jag har likaledes hört musik av de av Mühlrad nämnda John Cage och Igor Stravinskij (här som exempel på folkmusikaliska influenser).

John Cage förekommer i Mühlrads skivval i ”Sommar”, i vilket vi också får lyssna till två inspelningar med Daniel Barenboim, jude och israel som har utmanat landsmännen genom att spela Wagner – men i dag fick vi höra honom i Arnold Schönbergs ”Verklärte Nacht”.

Ur det judiska musikarvet spelade han Leonbard Cohen (”You Want It Darker”), The Barry Sisters (”Chiribim Chiribom” och, förstås, några exempel på sitt eget musikskapande.

Men musikdelen av programmet innehöll också musik med turkisk (Nese Karaböcek) och svensk-litauisk bakgrund (Silvana Imam), dessutom Eva Dahlgrens ”Lev så”. Eva Dahlgren framträdde vid uruppförandet av hans ”Kaddish”, ursprungligen en judisk bön från Armenien.

Somliga fann säkert musikvalet utmanande, men jag överraskades positivt av det.

Jag är inte säker på att Mühlrad i den talade delen av det här sommarprogrammet lyckades reda ut vad det är för slags musik han ägnar sig åt – glöm inte att en stor del av radiolyssnarna inte är förtrogna med den musik han talade om. Men somligt också där var kul att lyssna på, till exempel Sven-David Sandströms omdöme om Mühlrads pianospel (Beethoven och Chopin) vid en familjetillställning: Han borde lära sig spela efter noter eller övergå till popmusik.

Bakgrunden till att han spelade på gehör var att han var dyslektiker och inte kunde spela efter eller skriva noter. Men Sandströms anmärkning fick honom att ge sig fan på att lära sig de där besvärliga nottecknen.

Hans ”Sommar” innehöll annat som bör ha gått rakt in i hjärtat på vilka lyssnare som helst.

Ett var berättelsen om hur större delen av hans judiska familj, mormor och två döttrar, för evigt försvann i ett av de nazityska ockupanternas förintelseläger. Också morfar fängslades men överlevde som genom ett under vistelsen i lägret, också flera förintelsemarscher i slutet av kriget. Så han var en av dem som sen fraktades till Sverige, en till skelett reducerad människospillra, men fortfarande vid liv. Och i Sverige började han om: gifte sig på nytt och fick nya barn, bland dem Jacobs mamma.

Till slut dog han ändå, fast av cancer, och till svärtan i det här sommarprogrammet bidrar också barnbarnets berättelse om hur även morfars dotter, hans egen mamma, får svårartad cancer och beskedet att hon bara har ett par år kvar att leva.

För egen del har Jacob Mühlrad också haft ett handikapp till utöver dyslexin: Han lider av scenskräck, så svårartad att hans terapeut gav upp. Han beskriver hur paniken stiger minut för minut inför ett radioframträdande, bland annat hur han rusar ut på toaletten och kräks och kräks.