Sommar i P1 med Rune Andersson

28 juli 2017 17:44 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 5 kommentarer

En mycket stor del av Rune AnderssonsSommar” var en berättelse om framgång, i företag efter företag: Plannja (dit han kom efter att ha jobbat med högskoleutbyggnaden i bland annat Luleå), Getinge, Electrolux, Trelleborg… Jag gissar att fler lyssnare än jag tyckte att det här till slut blev lite tröttande. Hans budskap här var att företagande för att bli framgångsrikt måste ge hygglig vinst. Fast det förstår också jag, även om jag anser att det finns samhälleliga verksamheter som inte ska ha just den målsättningen. Jag hör nämligen till de socialdemokrater som, i motsats till Andersson, gärna ser att verksamheter som skola, vård och omsorg i alla delar drivs av stat, landsting och kommuner. (För övrigt har vi just sett hur det kan gå om man outsourcar viktiga nationella säkerhetskänsliga verksamheter.)

Att jag tar upp det här redan inledningsvis har att göra med att det han i sitt sommarprogram berättar om sin barndom och ungdom verkligen inte automatiskt leder till de politiska slutsatser han senare har dragit. Han växte under enkla förhållanden upp på ett småbruk i Blekinge och fick hjälpa till under till exempel skördearbetet. I andra avseenden har han saker att berätta som mycket liknar mina egna minnen från motsvarande ålder: Han lärde sig läsa vid mycket tidig ålder, fick ibland ägna sig åt annat för att han hade hunnit så långt, erbjöds att hoppa över en klass, det senare mot löftet att studera vidare. Själv kom jag med flyktingvågen från Estland; han kom att bli kompis med skolkamrater som kom med flyktingvågen från Ungern i mitten av 1950-talet.

Skolgången avslutades med studentexamen, och sen åkte han tillsammans med två kompisar till Göteborg för att gå på Chalmers, och det är alltså en examen därifrån som bildar plattform för hans senare karriär som industriledare.

Det intressanta är att Rune Andersson med sin sociala bakgrund var socialdemokrat, under åren på Chalmers medlem av den socialdemokratiska studentklubben där. Det visste jag faktiskt inte – jag är visserligen själv en gammal s-student, men de göteborgare jag träffade på till exempel våra kongresser är av en tidigare generation. Han tog sin examen 1968 och berättar mycket riktigt om strider med yttervänstern.

Man åtminstone anar att han någon gång under sin livsresa blev kritisk till den socialdemokrati han själv under unga år hade varit del av, men i sitt sommarprogram berättar han aldrig om någon brytning och när och varför den i så fall kom till stånd. Jag vet själv sedan tidigare att han och Hans Werthén på Electrolux-tiden ganska hätskt angrep min hustru, som i egenskap av ansvarig minister bannlyste freonanvändning i kylskåp, men detta nämner han inte, kanske för att det här förbudet drev fram en alternativ teknik, som blev en stor framgång.

Till det åtminstone under ytan intressanta i berättelsen om hans livsresa hör hans långa samarbete med Carl Bennet, av många sedd som en kryptososse.

Mycket mer outspoken är han, vilket jag redan tidigare har varit inne på, om friskolorna, där han ger Ilmar Reepalu (för övrigt en gammal bekant till honom från Chalmers-tiden) på nöten därför att dennes förslag (alltså enligt Andersson) skulle leda till utslagning av de privat drivna alternativen. Desto bättre i så fall, tycker jag alltså själv i denna fråga.

Hans låtval i programmet har utsikter att fånga en bred publik av den gamla stammen, och låtarna har ofta ett samband med det han pratar om: Tommy Körberg (”Fattig bonddräng”), Harry Belafonte (”Island In the Sun”), Janne Schaffer (”Norrland”), Ulf Lundell (”Öppna landskap”), Alf Hambe (”Orgeln på vinden”), Jerry Bock (”Om jag hade pengar”), Sven-Bertil Taube (i Evert TaubesFragrancia”), Madonna (”Don’t Cry For Me Argentina”), Fred Åkerström (i Ruben NilssonsDen odödliga hästen”) och så Frank Sinatra i det som Rune Andersson ser som sin livshymn, ”My Way”.

5 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. En trevlig recension. Men jag håller inte med i allt.

    Ilmar Reepalu beskrevs av sommarprataren som mycket intelligent, samtidigt som hans ekonomiska insikter ifrågasattes. Det räcker med att läsa den Reepaluska utredningen om vinster i välfärden för att se blottorna i det ekonomiska tänkandet. Som Rune Andersson påpekade: 7 procent på 0 i operativt verksamt kapital blir inte annat än 0 kr i vinst. Om Reepalu hade gjort åtminstone den konsekvensanalysen kanske han hade insett det.

    Nej, sommarvärden kom inte så mycket in på varför han lämnade socialdemokratin. Säkert är dock att han, om inte förr, hade lämnat partiet när hans partibroder Assar Lindbeck förklarade hur de skulle fungera.

    Men, som sagt, recensionen är välskriven.

    Comment by Hans G Eriksson — 2017 07 30 16:07 #

  2. Till Hans G Eriksson: Man måste heller inte hålla med om allt jag skriver. Det är därför det finns en kommentarsfunktion.

    Comment by Enn Kokk — 2017 07 30 19:19 #

  3. En dag på 80 -talet fann jag en gammal SE, en tidning som alla hade eller några då, där fanns en artikel om TV:ns grundare i Sverige; -Hans Werthen. Det var nästan Jul så jag tog reda på hans adress och skickade Se-tidningen från 60-talet till honom som Julklapp.
    Döm om min förvånelse då jag fick ett Tackkort och sedermera Julkort från Hans under den tid han kom ihåg mig eller han kom ihåg sig att skicka sådana under fler år framöver. Min gamle bekant fotografen Uggla sa att han var den värsta modell han hade haft framför kameran under sin fotografstid. En man som inte behagde sig själv förutan att fotograferas från rätt sida och i bästa ljus.

    Comment by Urban Sjölander — 2017 07 30 23:39 #

  4. Till Urban Sjölander: Kul att höra! Själv har jag en gång förekommit i SE, i en ledare signerad Rune Moberg. Den hade rubriken ”Enn Kokk för mycket”.

    Comment by Enn Kokk — 2017 07 31 12:51 #

  5. - Jag tjänade in min lön på att rationalisera bort en skruv på bakstycket av radioapparaterna, berättade Werthén i TV från sin första anställning som ingenjör.

    I löntagarfond-debatten sa han i samma kanal, att om fonderna blir verklighet så blir det bara idioter kvar i landet. Några år senare fick han frågan om han hade flyttat… Jag kom på att vi har Stockholms skärgård, svarade Wirthén.

    I Sommarprogrammet citerades Wirthén: ”Status och prestige betyder inget. Gå det bra behöver du det inte. Går det dåligt har du ingen användning av det.

    Comment by Hans G Eriksson — 2017 08 01 14:28 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^