Fulspelet i regeringsfrågan

27 juli 2017 18:23 | Politik | 6 kommentarer

För några dar sen, när vi hade besök av gamla vänner, samtliga liksom vi själva med gedigen politisk erfarenhet, förvärvad i centrala politiska positioner i det socialdemokratiska partiet, diskuterade vi förstås också sitsen för vårt parti under den eskalerande regeringskrisen. Vad vi sa om de berörda statsråden kan göra detsamma, men det ingen av oss kunde begripa – en av oss har varit minister, en annan statsministerns informationsansvariga och en tredje har under en period arbetat åt ett statsråd; jag själv har bland annat varit chefredaktör för partiorganet Aktuellt i politiken (s) och sedan, tillsammans med ytterligare en av gästerna, arbetat i partisekreterarens kansli – var att man även under en socialdemokratiskt ledd regering har tillämpat nyordningen att samhälleliga verksamheter, också som i det aktuellta fallet mycket säkerhetskänsliga sådana, kan outsourcas till företag i andra länder. I det nu aktuella fallet har Transportstyrelsen, uppenbart på eget bevåg, åsidosatt bestämmelser i säkerhetsskyddslagen, personuppgiftslagen och offentlighets- och sekretesslagen, och den nya uppdragsutföraren, IBM, ämnade då lägga olika delar av driften i Rumänien, Tjeckien, Serbien, Kroatien, Nederländerna och Finland.

Under 2016-2017 blev Transportstyrelsens självsvåldiga generaldirektör Maria Ågren föremål för förundersökning och sparkades sedan från sitt jobb samt dömdes till dagsböter för ”vårdslöshet med hemlig uppgift”.

Sveriges regering är sedan hösten 2014 en koalitionsregering mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet, detta för att de rödgröna partierna och det traditionella borgerliga blocket kom överens om att det större blocket skulle bilda regering och att denna regering skulle få igenom sin budget i riksdagsbehandlingen. Att så skedde var för att båda sidor inte ville ge Sverigedemokraterna något inflytande, men vi vet ju också att först Kristdemokraterna, sedan också Moderaterna nu har bytt fot i den senare frågan.

Mycket riktigt har de två sistnämnda partierna tillsammans med Sverigedemokraterna gått i spetsen för angreppet på regeringen för hanteringen av de aktuella säkerhetsskyddsfrågorna och också fått stöd av övriga borgerliga partier för de avgångskrav man har riktat mot infrastrukturminister Anna Johansson, inrikesminister Anders Ygeman och försvarsminister Peter Hultqvist.

De två förstnämnda ministrarna har i det här läget själva valt att lämna regeringen. Särskilt prekärt har läget blivit för infrastrukturministern, detta för att tjänstemän på hennes departement inte förde vidare den information de fick i det här ärendet. Hur som helst är det en märklig ordning att ett ansvarigt statsråd inte informeras (och får fatta beslut) i ett så viktigt ärende, faktiskt också att statsministern överlåter hanteringen åt berörda statsråd, dessutom alltså i en ordning som saknar befälsfunktion. Som en jämförelse: när min hustru, Birgitta Dahl, var miljö- och energiminister, hade hon initiativrätt också i de mängder av miljöfrågor som låg under ministrar på andra departement, till exempel industri-, bostads-, jordbruks- och kommunikationsdepartementen. Statsråden där kunde självfallet argumentera för andra beslut hos statsministern, Ingvar Carlsson, men miljö- tillika energiministern informerade också själv statsministern om sådana och andra viktiga frågor.

Själv skulle jag också gärna se en granskning av vilka som ursprungligen drev igenom de privatiseringar av offentlig verksamhet, vilka nu har fått så beklagliga effekter.

Den hittillsvarande inrikesministern Anders Ygeman blir nu i stället ordförande i den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Därmed finns han kvar i politikens centrum – man bör komma i håg att han ofta har utpekats som nästa socialdemokratiska partiledare.

Kvar i regeringen stannar försvarsminister Peter Hultqvist, vars huvud oppositionen uppenbart vill se på ett fat, detta trots att han är en utomordentligt kapabel försvarsminister och i det aktuella fallet, där han inte har mer än ett begränsat ansvar, omedelbart har agerat med all önskvärd kraft. Trots detta framhärdar oppositionspartierna i sitt avgångskrav, vilket nog får ses som ett uttryck för deras önskan att till varje pris skadskjuta regeringen. Återstår att se om den allmänna opinionen gillar eller genomskådar detta, också om alla borgerliga ledamöter verkligen röstar efter partipiskan. Märk att till exempel det oberoende liberala flaggskeppet Dagens Nyheter i sin huvudledare i dag skriver: ”Vad gäller Peter Hultqvist är misstroendet svårbegripligt. Försvarsministern var visserligen tidigt informerad. Men det är inte hans primära uppgift att koordinera andra. Inget tyder på att frågan har hanterats fel på försvarsdepartementet.

Statsministern har i det läge regeringen har hamnat i agerat både snabbt och klokt.

Ny infrastrukturminister blir den förutvarande gruppledaren Tomas Eneroth.

Ny inrikesminister blir Morgan Johansson.

Ny migrationsminister blir Helen Fritzon.

Ny hälso- och idrottsminister blir Annika Strandhäll, vilket inte har med den aktuella regeringskrisen att göra – företrädaren, Gabriel Wikström, är sjukskriven och avgår av hälsoskäl.

Jag noterar med gillande att ommöbleringen av den socialdemokratiska delen av regeringen innebär ett steg åt vänster.

6 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Får lov att säga att denna storm, i grund är inte ens utredd att vara en risk ännu…. inte har förorsakats av Sossarnas men utav den extremt OUTsårsade högersidan. När kommer Insårsade saker på modet tro? Som det fungerar nu är det mer inochutsåsat!!!!!

    Comment by Urban Sjölander — 2017 07 27 21:47 #

  2. Finns det något mera land än Sverige, där 40 procent som röstar vänster har makten över de 60 procent som röstar höger ?
    Hur många länders innevånare skulle acceptera en sådan ordning tror du ?
    Den stora problemet för s är att dom förlorat arbetarklassen till SD.
    Nästa val fasar Löfven inför för det troliga är att SD blir Sveriges största parti.
    Vad jag har märkt bland de jag träffar,och det är mest lågutbildad arbetare och småföretagare, är att idag säger många öppet att de ska rösta rösta på SD.
    Det hörde man sällan för fyra-fem år sedan.
    Det skiftet bör även du ha märkt när du pratar med lågutbildade människor, tycker du att det stämmer?
    De som är kvar hos s är de som lever på livets skuggsida samt de med mycket stor empati, och ni är inte så många längre.

    Comment by Lars Norling — 2017 07 28 13:19 #

  3. Till Lars Norling: Fast nu bortser du från att både partierna som står bakom den nuvarande regeringen och de normala borgerliga partierna sins emellan var överens om att SD inte är något normalt borgerligt parti och om att det block som, utan att SD räknades, var störst i Riksdagen skulle få bilda regering.

    För min del tycker jag att man ska hålla fast vid den här synen och överenskommelsen, och jag vet att många borgerliga väljare delar min uppfattning. Enligt den får då de normala borgerliga partierna bilda regering, om de i ett val får fler mandat än de rödgröna.

    Att fler nu också öppet säger sig stödja SD ändrar inte min uppfattning på den här punkten, inte heller det faktum att ytterhögerpartierna – jag följer sen årtionden det politiska skeendet också i de nordiska grannländerna – attraherar delar av arbetarklassen i vid mening.

    Jag tror heller inte att SD kommer att bli Sveriges största parti – erfarenheterna från grannländerna talar mot en sån politisk utveckling.

    Comment by Enn Kokk — 2017 07 28 15:41 #

  4. Lars Norling:
    Det är inget ovanligt med svaga minoritetsregeringar i omvärlden. Tvärtom har Sverige historiskt stuckit ut med sin stabila vänstermajoritet under en stor del av 1900-talet. Då var den som var onaturlig, nu är det minoritetsregering som är onaturligt. Det enda vi kan vara säkra på är alltså att ni som är höger kommer tycka det är onaturligt och fel så länge S styr…

    Comment by Fredrik — 2017 07 28 17:37 #

  5. Även om du förstås redan läst dagens ledare i Aftonbladet kan jag inte låta bli att citera Daniel Swedin i hans dråpliga och träffsäkra analys. Sensmoral: det är inte alltid klokt att tokrusa efter ”haren”, i synnerhet inte om haren heter Ebba BT:

    ”Om det nu var så att Jan Björklund och Annie Lööf gick in på ett möte med Anna Kinberg Batra och Ebba Busch Thor med en uppfattning om att man borde dra tillbaka sitt misstroende mot Peter Hultqvist hade ju KD-ledaren redan bestämt åt dem. Via Twitter.

    Tja, att regera genom att twittra är ju en modell som tycks framgångsrik för Donald Trump men någonstans måste man ändå fråga sig hur Lööf och Björklund kan tolerera det här.

    En av vårt lands mest erfararna politiker och en partiledare som gör anspråk på att bli statsminister låter en figur utan väljare och utan politisk profil agera firmatecknare för hela den borgerliga alliansen. Bara för att hon är snabbast på att twittra.

    – – –

    Genom att låta KD styra alliansen har Björklund och Lööf effektivt omöjliggjort sina chanser att bli ministrar i en alliansregering. Och kanske är det precis det Ebba Busch Thor vill.”

    Comment by anita lindblad — 2017 07 29 19:36 #

  6. Till Anita Lindblad: Vi har Aftonbladet, men jag hade ännu inte hunnit läsa det. Aftonbladet kommer jag att läsa någon gång i natt.

    Dagen har varit knökfull av annat. Jag har lyssnat på Sommar med Lisa Ekdahl och ska först nu fullborda den text jag har börjat skriva. Och i kväll har vi sett filmen om Janis Joplin i TV.

    Comment by Enn Kokk — 2017 07 29 23:04 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^