Går partiet åt höger blir det en ruin av sitt forna jag
4 oktober 2006 16:05 | I skottgluggen, Politik | 9 kommentarerEU-parlamentarikern Jan Andersson har på dagens DN.debatt (4 oktober 2006) skrivit en valanalys, som måste bemötas.
Inte för att artikeln är kritisk mot delar av regeringspolitiken och Göran Perssons ledarstil. Kritiken mot att socialdemokraternas valmanifest inte fokuserade mer på arbete åt alla är numera allmängods; jag har, som ni vet, själv tidigt framfört den. Inte heller för att partiledaren/statsministern har haft en tendens att omge sig med jasägare. Så långt är jag med.
Däremot är följande slutsatser fullständigt häpnadsväckande: ”Göran Persson gjorde också ett misstag när han bestämde sig för att möta Reinfeldts och moderaternas mittenpolitik genom att föra socialdemokratin åt vänster. – – – Som symbol och i spetsen för denna flytt från mitten vänsterut satte Persson partisekreteraren Marita Ulvskog. Därmed öppnades möjligheterna för moderaterna att vinna över socialdemokratiska mittenväljare.”
Valmanifestet. som kom för sent i valrörelsen för att ha avsedd verkan, innehöll förvisso en del klassisk socialdemokratisk reformpolitik, dock utan någon sammanbindande ideologisk röd tråd, har jag själv tidigare konstaterat. Men för att se de här skrivningarna som något slags extremistisk vänstervridning måste man ha en skruv lös! Och att, när valrörelsen i så extrem grad präglades av att regeringen ville ha mandat för att genomföra mer av sin tidigare politik, anklaga Marita Ulvskog för att vara det vänsterspöke, som skrämde bort mittenväljarna, måste ha någon annan bakgrund än analys av verkligheten.
Det har det också. Jan Andersson, själv en riktig EU- och EMU-extremist, hatar människor av Marita Ulvskogs och min sort, sådana som stod på motståndarsidans barrikader när det begav sig och som dessutom vann EMU-omröstningen så att det sjöng om det. Nu, när partiledaren gör sorti, gäller det att få med inte i första hand funktionen partisekreteraren utan, för att tala klarspråk, personen Marita Ulvskog (med de åsikter hon har) i fallet.
I Jan Anderssons artikel finns en antydan om vad det egentligen handlar om: ”Vi måste en gång för alla lämna ja- och nejdiskussionen om EU bakom oss och i stället formulera en politik som inte bara handlar om marknad utan också har en tydlig social dimension.” Så är vi där igen, i federalismen.
Följer socialdemokratin Jan Anderssons politiska råd och dessutom, vilket han också föreslår, avbryter samarbetet med vänsterpartiet och miljöpartiet, kommer socialdemokratin, under en stor del av 1900-talet den bärande och samhällsbyggande kraften i svensk demokrati, att slutgiltigt reduceras till en ruin av sitt forna jag, ett litet mittenparti bland många andra.
En sådan utveckling skulle närmast gynna vänsterpartiet – förutsatt förstås att de kommunistiska testuggarna kan förmås att dra sig tillbaka och vänsterpartiet blir det vänstersocialistiska parti det har vissa möjligheter att spela en roll som. ”SV är det som Arbeiderpartiet en gång var”, hette det i en mer antagonistisk (mellan AP och SV) norsk valrörelse än den närmast föregående, den som ledde till valvinst och rödgrön koalition.
Vida bättre för både socialdemokratin och den samlade vänstern vore det, om socialdemokratin inte bara upprätthöll utan också vidareutvecklade sin roll som den stora folkliga vänsterkraften i svensk politik.
I motsats till Jan Andersson är jag nämligen övertygad om att det behövs mer av tydlighet och profilering och vision av ett annat samhälle, om socialdemokratin tillsammans med sina allierade ska kunna vinna tillbaka makten från högeralliansen.
Förvisso lyckades Fredrik Reinfeldt slå blå dunster i ögonen på en tillräckligt stor grupp ideologiskt inte särskilt förankrade väljare med budskapet att ”det kommer inte att bli särskilt annorlunda – och så får ni en ny fräsch ledare i stället för Persson”.
Det här receptet vill nu Jan Andersson kopiera: ”Det kommer inte att bli särskilt annorlunda – och så får ni en ny fräsch ledare i stället för Reinfeldt, som ni väl har tröttnat på efter de här fyra åren.”
Utvecklas vår politik i den här riktningen, kommer fler och fler väljare att vända socialdemokratin ryggen, kanske också politiken över huvud taget – i vämjelse.
9 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Får hålla med, i högsta grad. Utöver en återgång till traditionell socialdemokrati hade jag dessutom gärna sett en större acceptans från s-håll för det faktum att vänsterpartiet också är en del av arbetarrörelsen. Man får ibland känslan av att (V) hålls på armslängds avstånd, när det hade kunnat ske ett mycket produktivt utbyte och samarbete.
Jag hade för övrigt gärna kunnat ställa mig bakom 1920års socialdemokratiska partiprogram (även 1944års program, men jag föredrar det lite mer tillspetsade språket i 1920)
Comment by Fredrich Legnemark — 2006 10 04 17:05 #
Till Fredrich Legnemark: Egentligen är det inte så stor saklig skillnad mellan 1920 års och 1944 års partiprogram. Det från 1920 använder en marxistisk vokabulär, medan Ernst Wigforss – som skrev programmet från 1944 – uttrycker samma grundtankar på ett mer beskrivande och i ordvalet mer modernt sätt.
Själv har jag, i egenskap då av huvudsekreterare i programkommissionen, förvaltat det här arvet i 1975 års och 1990 års partiprogram.
När det gäller samarbetet mellan (s) och (v) har även vänstersocialdemokrater som jag själv problem ibland. Vad det handlar om tar jag senast upp i det inlägg du kommenterar. Jag har berört ämnet tidigare.
Comment by Enn Kokk — 2006 10 04 20:00 #
Jo, jag är med på vad du menar, men jag vill hävda att det är ett mer komplext problem än att vänstern har svårt att släppa vissa begrepp och teorier, det är även en fråga om prestige (hos bägge parter), man anser sin egen organisation och dess ideologiska linje tillräkligt god för att bära redan utan ett utbyte.
Och givetvis handlar det lite om historia också, även om det mer och mer börjar betraktas som förgånget.
Comment by Fredrich Legnemark — 2006 10 04 23:32 #
Hej!
Jag välkomnar en öppen och kritisk eftervals debatt inom partiet. Jan Andersson (s) har ”dragit sitt strå till stacken” (DN 4/10). Göran Persson har skrivit en debatt-artikel i DN idag (5/10). Göran Persson beskriver den svenska ekonominen under senare år, bl a låg inflation, låga räntor, överskott i de offentliga
finanserna, ökad syssesättning. En stark ekonomisk utveckling.
Göran Persson tar upp viktiga områden, tyvärr blir det för mycket av ett macro-perspektiv, det som saknas i Göran Perssons resonomang är ett ”grod-perspektiv”. Hur såg hushålls-ekonominen (runt köksbordet) ut för grupper som hade det svårt: arbetslösa, sjukskivna och förtidspensionerade. Jag tror knappast att dessa grupper hade råd att köpa oxfilé, årgångsviner elle åka bort på semester. Nej det handlade mer om köpa pasta, ketchup och blodpuddning. Vända på slanterna. En svag ekonomi är en stor stress-faktor, gäller framförallt ensamstående med barn och singel-hushåll.
Det skulle behövs tilsättas en ny låginkoms-utredning som bär de framlidna LO-ekonomerna Rudolf Meidner och Per Holmbergs signum.
Enn Kokk har en länk till Dag Larsson blogg. Under rubriken – Vem tar över efter Göran Persson, där skriver jag bl a om Sten Andersson tankar när det gäller krav på en partiledare
inom (s).
Jag skriver också att valberedningen bör anlita en en profesionell rekryterare när det gäller att definera en tydlig krav profil. Var med och göra djup intervjuver av ett antal kandidater, utföra psyklogiska test. Det är praxis när man tillsätter högre tjänster inom näringslivet.
”Man vill ju inte köpa grisen i säcken!”
Hälsningar
Rustan Rydman (s)
Stockholm
Comment by Rustan Rydman — 2006 10 05 8:43 #
Till Fredrich Legnemark: Det kunde ha rört sig om historia, men problemet är att det fortfarande finns allt för många vänsterpartister som kallar sig kommunister – efter Stalins och Pol Pots mördande en fullständigt grotesk partibeteckning – eller refererar till Lenin, som ledde in sitt parti på den här vägen. Det borde väl inte vara omöjligt att samla människor som med kritiskt förnuft använder sig av marxistisk och feministisk samhällsanalys till ett parti som betecknar sig rätt och slätt som demokratiskt och vänstersocialistiskt?
Comment by Enn Kokk — 2006 10 05 10:55 #
Till Rustan Rydman: Jan Andersson har inte dragit något strå till stacken – han försöker rasera stora delar av den.
Sten Anderssons bok har jag förstås läst, och jag delar många av de synpunkter som finns där på vad som bör utmärka en partiledare.
Däremot tror jag inte för ett ögonblick på idén att använda en professionell rekryterare – hur blir man förresten professionell på ett så snävt område – vid valet av ny partiledare. Vi har redan inom socialdemokratin i alltför hög grad börjat tillämpa organisationsidéer hämtade från näringslivet: ledarskapsutbildning, projektgrupper, personlig coaching. En folkrörelse som börjar använda sådant är på väg utför, på väg att bli något annat. Att utse partiledare med hjälp av så kallad professionell rekryterare vore det slutgiltiga steget i den riktningen.
Comment by Enn Kokk — 2006 10 05 11:08 #
Hej!
Jag kanske uttryckte mig luddigt när det gäller att anlita en professionell rekryterare. Jag menar inte rekyteraren ska ta över över processen. Mer vara ett ”boll-plank” åt valberedningen hjälpa till att definera en kravprofil, tex förmåga att samarbeta, förmåga att lyssna, förmåga skriva, förmåga att tala, att driva tankeprocesser (se Bengt Göransson/Tiden). Det slarvas oftast med kravprofilen när det gäller att tillsätta högre tjänster.
Jag har själv arbetat som personalman, cirka 7 år där bl a rekrytering har ingått, formulerat jobbannoner, varit med interjuvat sökande tillsammans med arbetsledare, rådgivare, boll-plank. Jag anser mig ha en del kunskaper inom området (Tänk om man kunde få ingå som ledamot i valberedningen, eller vara boll-plank?)
Det finns rekryterare som är certifierade, som har möjlighet att utföra psykologiska rekryterings test. Jag definerar dom s k professionella rekryterare.
Jag tycker inte att partiet ska köpa näringlivets metoder rakt upp och ner. Däremot finns det en hel del att lära både näringslivet och idrotten,tex att sätta upp mål och delmål.
Hälsningar
Rustan Rydman (s)
Stockholm
Comment by Rustan Rydman — 2006 10 05 11:46 #
Till Rustan Rydman: Jag är i alla fall tveksam eller kanske snarare mot.
Comment by Enn Kokk — 2006 10 05 13:10 #
[…] Redan nämnde Enn Kokk skriver, apropå EU-parlamentarikern och högersossen Jan Anderssons inlägg på DN Debatt, också om ämnet under rubriken “Går partiet åt höger blir det en ruin av sitt forna jag”. Jag instämmer med förstnämnde Kokk. […]
Pingback by Socialdemokratin inför förnyelse « strötankar och sentenser — 2007 05 02 10:34 #