Sommar i P1 med Per Andersson

18 augusti 2016 17:51 | Media, Musik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Per Andersson är en välkänd komiker och skådespelare, känd och uppskattad av många som har sett honom i scenföreställningar, i TV eller på film. Själv har jag upprepade gånger sett och gillat honom i ”Parlamentet” i TV.

Han var värd i dagens ”Sommar”, och jag satte mig av ovan anförda skäl framför radion för att ha roligt. Jag vet inte varför – kanske fungerar hans galopperande humor inte så bra just i radio – men hans sommarprogram fick mig, trots tappra försök från hans sida, inte att skratta.

Hans ”Sommar” inleddes med hans första försök att vara rolig, i åttaårsåldern, men för mig som snart är 80 var det inte lika kul att höra om cowboys som kobajsare.

Sen hävdade han, att han har skrivit ner 3978 anekdoter, cirka 102 per år. Sitt eget sommarprogram hade han planerat så, att han ur en tombola drog lappar med deras nummer och sen framförde dem han hade fått upp. Möjligen bidrog det här fiffiga greppet, verkligt eller fejkat, till att hålla intresset uppe, men de flesta historierna han berättade var inte påfallande roliga.

Faktum är att det han berättade om sig själv och sina nära och släktingar var roligare. Det där om stödgala för nyrika var inte så dumt, skildringen av mormodern och hennes fantastiska kokkonst (bland annat hel älg i ugn) en riktig höjdare. Likaså berättelsen om giget på sjukhus, där de hade råkat få en spelplats, som de dock måste lämna transportutrymme på: ”Vi måste köra ut liken”, som personalen med rullbårarna sa.

Men den i förväg aviserade historien om New York-besöket, där Per Andersson vann en pågående kapptävling genom att under ett party hemma hos en äldre miljonärska olla en Picasso-målning, hade jag gärna avstått från. Där kukade han ur.

Däremot spelade han en hel del bra musik, sådant som ”God dag, god dag” med Hasse & Tage, ”Tro och tvivel” med Håkan Hellström, ”You Can’t Always Get What You Want” med The Rolling Stones, ”De sista entusiasterna” med Povel Ramel & Wenche Myhre och så Charlie ChaplinsSmile”, dessutom även Marit Bergman och Queen.

No Comments yet

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^