Pensionärsliv

Pensionärslivet är ganska omväxlande, detta trots att framför allt min fysiska ork har avtagit, vilket senare innebär, att det mest är Birgitta som står för trädgårdsarbetet. Men när det gäller tyngre trädgårdsjobb och gräsklippning, lejer vi hjälp. Och just nu håller ett par målare på med en nödvändig ommålning av huset och ett av de två uthusen: faluröda väggar och vita dörrar och fönsterkarmar. En gång i världen, när vi köpte vårt sommarhus i Öregrund, gjorde jag själv det här målningsarbetet. Jag hade viss kunskap och rutin allt sedan jag under ett par somrar i ungdomen jobbade i en målarverkstad tillhörig en fabrik, som också ägde personalbostäder.

Birgitta har inte bara rensat sina egna rabatter utan även mitt stora stenparti, också lagt säckvis med torvmull på det. Och så har hon nu senast planterat en mängd rosor och andra växter, nylevererade av Lotta på Eds trädgård i Östhammar.

Men det händer förstås att vi åker både till Uppsala och ibland till Stockholm i olika ärenden. Birgitta har sedan sin ministertid en gammal vänkrets av likasinnade statssekreterare/departementstjänstemän, en krets som med jämna mellanrum äter middag hos varandra, håller gamla minnen levande och, mycket kunnigt, recenserar den aktuella miljöpolitiken. De som träffades den här gången, hemma hos Kjell Jansson och Ulla Svedjelid, som bjöd på utsökt god middag, var, förutom Birgitta och jag, Rolf och Monica Annerberg samt Ingemar och Ingrid Skogö. Två av de nämnda herrarna har åkommor, som fordrar operation – i vår ålder är jag inte ensam om att ha krämpor.

Birgitta har mängder av värv inne i stan, även nu, vilket råkade passa bra med tanke på att bostadsrättsföreningen i förmiddags ville ha tillträde åt en rörfirma, som skulle rensa köksavlopp i samtliga lägenheter. Rörisarna fixande också en dålig avrinning i badrumstvättstället, berättade hon per telefon.

Fast vi träffades så sent som i går kväll. Jag hade tid hos min tandläkare på Folktandvården – han reparerade två tänder i överkäken – och sen gick jag över till IOGTs/NTOs Drabanten, där arbetarekommunen hade möte. Jag kom mitt under Ardalan Shekarabis anförande men hittade en plats bredvid Birgitta först lite längre fram. I programmet ingick också presentation av verksamheten inom tre av arbetarekommunens medlemsföreningar. En kvinna från en förening utanför själva stan var en av dem som stod för en av de här presentationerna, och när hon var klar, ville också hennes lilla dotter, som hade följt med mamma fram till mikrofonen, ha ordet. Hon fick det och sa till de församlades jubel:

– Jag är också socialdemokrat!

Att Birgitta inte följde mig tillbaka till Öregrund beror på att hon två dagar i rad har återträffar med sin gamla gymnasieklass i Statens Normalskola, först ett besök på ett av Stockholms museer, sen en klassträff av det vanliga slaget.

Jag åker in till Uppsala på fredag för att på lördag morgon som vanligt hinna göra Melodikrysset.

På lördag är det nämligen kusinträff i Uppsala på Birgittas sida. Inte hos oss, men även jag och andra makar/makor är medbjudna.

Därefter åker jag och Birgitta ut till stugan i Öregrund igen.