Sommar i P1 med Anna Mannheimer & Peter Apelgren

28 juni 2015 15:48 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 11 kommentarer

Anna Mannheimers pappa Sören Mannheimer träffade jag regelbundet och lärde också känna när han förr i världen satt som representant för Göteborg i Socialdemokratiska partistyrelsen – han var en intellektuell, logiskt analyserande, därmed mycket värdefull ledamot av den här församlingen. Sedan, när jag arbetade med min ”Vitbok” om IB, var jag också hemma hos honom och fick en mycket användbar intervju med honom.

Jag nämner det här, eftersom jag just har lyssnat på dagens Sommar-program med hans och Carin Mannheimers – henne har jag aldrig träffat – dotter Anna Mannheimer och hennes make, komikern med mera Peter Apelgren, som jag heller aldrig har mött i verkliga livet, och jag nämner det framför allt för att ett långt liv i journalistiken har lärt mig, att man som skribent bör ange eventuella personliga band till dem/den man skriver om. Nå, Sören Mannheimer nämns i programmet, men mer i förbigående.

Mammans allt för tidiga död i cancer finns däremot som en av de underliggande trådarna i programmet, till vars mest sympatiska inslag hör Anna Mannheimers bekännelse, att hon för sin del inte kan tro på att vi har mer än ett enda liv. Och mycket riktigt slutar programmet med Fred Astaire och ”Let’s Face the Music And Dance”.

Annars tyckte jag att det här programmet var lite för flamsigt för min smak, och märk då väl att jag inte hör till sorten som störs av dess öppenhet i fråga om den sexuella delen av det äktenskapliga samlivet – Anna Mannheimer och Peter Apelgren är alltså gifta med varann. De är i och för sig samstämda och snacket i det här sommarprogrammet låter som en väl repeterad fars, men sorry: Grundidén med sommarprogrammen är inte att man nödvändigtvis måste få lyssnarna att skratta.

Lite för mycket farstempo var det också över musikvalet i stort.

11 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Anna Mannheimers avslutande berättelse från sin mammas dödsbädd var både gripande och vacker. Den förlät mycket men tyvärr inte allt. Det som fanns av väsentligheter i övrigt i programmet drunknade i inbördes – inrepeterad – munhuggning och allmänt flams/trams.

    Comment by Mats Rosin — 2015 06 28 16:59 #

  2. Till Mats Rosin: I det stora hela verkar vi vara överens.

    Comment by Enn Kokk — 2015 06 28 17:48 #

  3. Jag instämmer. Det blev lite jobbigt att lyssna på deras flamsande ett tag. Det var som om de ville spinna vidare på Annas bok ”Mitt liv som gift”. Ganska onödigt kan jag tycka. Jag läste boken med nöje.

    Comment by Susanne Norman — 2015 06 28 19:15 #

  4. Mammans allt för tidiga död i cancer?

    Var hon inte 79 år…?

    Comment by Fredrik — 2015 06 28 19:29 #

  5. Just död i cancer känns väl aldrig som något önskat och välkommet.

    Comment by Enn Kokk — 2015 06 28 22:02 #

  6. Nej, vid 79 är döden inte nån överraskning.
    Oavsett orsak.

    Comment by Fredrik Sjölin — 2015 06 29 10:35 #

  7. Ser att programmet fick nästan full poäng i AB…

    Comment by Mats Rosin — 2015 06 29 10:41 #

  8. Av någon journalist eller läsarna?

    Comment by Åke F — 2015 06 29 17:08 #

  9. Av AB:s Sommar-recensent. En av tidningens medarbetare, alltså. I Expressen likadant;idel lovord…
    Det ändrar dock inte min uppfattning om programmet, vill jag för tydlighetens skull påpeka.

    Comment by Mats Rosin — 2015 06 29 19:54 #

  10. Beklagligt. Tacka vet jag Tom Alandh idag. Årets sommarprogram? Hittills i alla fall.

    Comment by Åke F — 2015 06 29 22:03 #

  11. Lättsamt, skoj och mycket tänkvärt sommarprogram var det

    Comment by Andreas — 2015 07 05 13:39 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^