Sommar i P1 med Lena Olin

20 juni 2015 17:54 | Film, Media, Musik, Teater, Ur dagboken | 2 kommentarer

Årets Sommar-serie i P1 började med ett mycket hörvärt program med Lena Olin som sommarvärd.

Det blev ett djärvt och intressant sommarprogram, eftersom den så framgångsrika skådespelerskan berättade en så mörk historia om sitt eget liv.

Hon är dotter till den mångbegåvade Stig Olin, känd både som skådespelare och som schlagermakare (”En gång jag seglar i hamn”, ”På söndag”), senare svårt drabbad av sjukdom. Också hennes äldste bror Mats Olin, han som sjöng in pappans ”Jag tror på sommaren”, drabbades av sjukdom, och den yngre brodern Pelle, som var hennes bäste vän och kompis av alla, dog vid tio års ålder.

Lena Olin berättade också att Mats under tidigt sextiotal öppet visade att han var homosexuell, hur hon själv drabbades av både självsvält och viktproblem, hur hon försökte lösa sin egen livsångest genom att överväga att bli katolik men hur Ludvig Jönsson, sannolikt med uppbackning av Ingmar Bergman, fick henne på andra tankar, om en misslyckad ungdomsrelation med en annan skådespelare som hon inte nämnde vid namn (men det var Örjan Ramberg) och annat sådant.

Lite dunkelt förblev det, trots att hon nämnde både Bergman och Bo Widerberg, hur hon – trots allt detta – slog igenom både på scen och i film, det senare även internationellt.

1990 bjöd Lasse Hallström henne på en ganska våt middag, och strax därefter blev de ett par. Bestående. Varför försökte hon inte reda ut, men man förstod att det var det bästa som hade hänt henne.

Jag kan inte säga, att jag efter det här mycket personliga sommarprogrammet tycker mig förstå allt hos Lena Olin, men jag förstår hennes fäbless för torra kubb från Konsum.

Musikaliskt överraskade hon mig genom att spela artister som Justin Timberlake, Timbuktu, Eminem och andra i liknande stil. Och så förekom ett par melodier med filmanknytning, signerade Johann Sebastian Bach och Wolfgang Amadeus Mozart.

2 kommentarer

  1. Enn, ingen har kommenterat din kommentar om Lena Olins sommarprat, så då gör jag det. Och instämmer till fullo: det var mycket hörvärt, personligt och framfört med inlevelse. Instämmer också vad kubbarna (heter det verkligen kubb i pluralis?) anbelangar. Jag är uppvuxen 50 meter från en liten konsumbutik, som alla i byn kallade Koppra, och kan känna den torra kubbsmaken i munnen närhelst jag vill.

    Comment by HO — 2015 06 21 17:43 #

  2. Till Hans O Alfredsson: När det gäller kubb far jag efter hur det sitter i mitt eget minne. Som jag minns det från min barndom sa vi kubb kollektivt om det vi åt, även om det var flera stycken vi svalde tillsammans med sockerdricka.

    Comment by Enn Kokk — 2015 06 21 17:54 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^