Ísland – det sjuder inte bara i de varma källorna utan också i folkopinionen

3 mars 2015 14:21 | Politik | Kommentering avstängd

Ísland är ett nordiskt land, men bortsett från hot om vulkanutbrott står det nästan ingenting om det i svenska tidningar.

Därför först lite introduktion.

För ett par år sen drabbades Ísland av en kris, som landets finansvalpar och en borgerlig regering försatte landet i. Den ansvariga borgerliga regeringen ersattes av en rödgrön, men när den inte snabbt nog fick landets ekonomi på fötter igen, ersattes den i maj 2013 av en borgerlig regering, ledd av Sigmundur Davið Gunnlaugsson från det liberala centerpartiet Framsóknarflokkurinn (Frmstegspartiet), som i det val som föregick detta, den 27 april 2013, hade fått 26,4 procent och 19 mandat.

Med sig in i den nya regeringen tog man det liberalkonservativa gamla maktpartiet Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), som hade stötts av 26,7 procent men också hade fått 19 mandat i den isländska riksdagen, Alltinget. Detta partis ledare, Bjarni Benediktsson, blev finansminister.

Det socialdemokratiska partiet, Samfylkingin (Samlingsfronten), hade varit den ledande kraften i den rödgröna regering som på grund av islänningarnas otålighet i fråga om snabba resultat sopades bort från makten. Det här partiet, under ledning av den karismatiska Jóhanna Sigurðardóttir, hade bildats av den gamla socialdemokratin plus tre andra vänsterpartier. I valet 2013 fick partiet låga 12,8 procent och bara 9 mandat mot tidigare 20. Partiledare: Árni Pall Árnason.

Rester av det gamla före detta kommunistpartiet plus nya gröna hade tillsammans bildat det andra parti, som föll i valet 2013, det ekosocialistiska och feministiska Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna). Det här partiet halverades i valet 2013 och fick med 10,8 procent av rösterna 7 mandat mot tidigare 14. Partiledare: Katrin Jakobsdóttir.

I valet 2013 tog sig i stället ett helt nytt parti, det populistiska Björt framtið (Ljus framtid) med Guðmundur Steingrimsson som partiledare in i Alltinget. Det samlade 8,2 procent och fick 6 mandat.

Också Piratar (Piratpartiet) med Birgitta Jónsdóttir som ledare, gjorde 2013 debut i Alltinget. Det fick 5,1 procent av rösterna, vilket gav 3 mandat.

Jag redovisade i höstas opinionsläget i Ísland, och efter årsskiftet har det kommit två nya opinionsundersökningar från opinionsinstitutet MMR.

Framsóknarflokkurinn (Frmstegspartiet), stöddes i den första av dem, gjord i januari, av rekordlåga 9,4 procent men fick i februarimätningen ett lite bättre resultat, 13,1 procent. Partiet ligger fortsatt långt under sitt valresultat.

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) stöddes i januari av 27,3 procent. Det minskar i februari men förblir ändå med 25,5 procent landets största parti.

Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) har återhämtat sig något sen valet, men dess 15,9 procent i januari och 14,5 procent i februari är ändå en skugga av de framgångar partiet hade efter samgåendet med andra vänsterkrafter.

Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) har också gjort en viss återhämtning: I januari stöddes partiet av 11,9 procent och i februari av 12,9 procent.

Nykomlingen 2013 Björt framtið (Ljus framtid) hade i januari ökat sitt stöd till 16,9 procent men backar lite i februari, till 15 procent.

Och Piratar (Piratpartiet) fick i januari 12,8 procent, i februari detsamma.

36,4 procent i februari mot 34,8 procent i januari sa sig ha tilltro till regeringens förmåga.