Phil Ochs sjunger om Joe Hill

25 februari 2015 16:17 | Musik, Politik | Inga kommentarer

Phil Ochs (1940-1976) definierade väl sig själv närmast som trotskist, men som så många andra radikala amerikanska singers-songwriters drogs han som sångare och låtskrivare till en mer allmän vänstertradition.

Bland dem han hyllade och själv skrev en sång om fanns den legendariske Joe Hill, den svensk-amerikanske anarkosyndikalisten, IWWaren, som ursprungligen hette Joel Hägglund. Joe Hill, född 1879 i Gävle, emigrerade till USA och blev där 1915 avrättad i Salt Lake City, formellt för ett rånmord han på oklara grunder anklagades för men enligt IWW och en stor skara försvarare på grund av sin fackliga agitation för IWW.

Så här löd Phil Ochs’ hyllningssång, ursprungligen utgiven på LPn ”Tape From California” (A & M records 213042, 1968):

Joe Hill

Text och musik: Phil Ochs, 1968

Joe Hill come over from Sweden shores
Looking for some work to do
And the Statue of Liberty waved him by
As Joe come a sailing through, Joe Hill
As Joe come a sailing through

Oh his clothes were coarse and his hopes were high
As he headed for the promised land
And it took a few weeks on the out-of-work streets
Before he began to understand
Before he began to understand

And Joe got hired by a Bowery bar
Sweeping up the saloon
As his rag would sail over the barroom rail
Sounded like he whistled on a tune
You could almost hear him whistling on a tune

And Joe rolled on from job to job
From the docks to the railroad line
And no matter how hungry the hand that wrote
In his letters he was always doing fine
In his letters he was always doing fine

Oh, the years went by like the sun goin’ down
Slowly turn the page and when Joe
Looked back at the sweat upon his tracks
He had nothing to show but his age
He had nothing to show but his age

So he headed out for the California shore
There things were just as bad
So he joined the Industrial Workers of the World
‘Cause the union was the only friend he had
‘Cause the union was the only friend he had

Now, the strikes were bloody and the strikes
Were black as hard as they were long
In the dark of night Joe would stay awake and write
In the morning he would raise them with a song
In the morning he would raise them with a song

And he wrote his words to the tunes of the day
To be passed along the union vine
And the strikes were led and the songs were spread
And Joe Hill was always on the line
Yes, Joe Hill was always on the line

Now, in Salt Lake City a murder was made
There was hardly a clue to find
Oh, the proof was poor but the sheriff was sure
Joe was the killer of the crime
That Joe was the killer of the crime

Joe raised his hands but they shot him down
He had nothing but guilt to give
It’s a doctor I need and they left him to bleed
He made it ’cause he had the will to live
Yes, he made it ’cause he had the will to live

Then the trial was held in a building of wood
And there the killer would be named
And the days weighed more than the cold copper ore
‘Cause he feared that he was being framed
‘Cause he found out that he was being framed

Oh, strange are the ways of western law
Strange are the ways of fate
For the government crawled to the mine owner’s call
That the judge was appointed by the state
Yes, the judge was appointed by the state

Oh, Utah justice can be had but not for a union man
And Joe was warned by summer early morn
That there’d be one less singer in the land
There’d be one less singer in the land

Now, William Spry was Governor Spry
And a life was his to hold
On the last appeal, fell a governor’s tear
”May the Lord have mercy on your soul
May the Lord have mercy on your soul”

Even President Wilson held up the day
But even he would fail
For nobody heard the soul searching words
Of the soul in the Salt Lake City jail
Of the soul in the Salt Lake City jail

For 36 years he lived out his days
And he more than played his part
For his songs that he made, he was carefully paid
With a rifle bullet buried in his heart
With a rifle bullet buried in his heart

Yes, they lined Joe Hill up against the wall
Blindfold over his eyes
It’s the life of a rebel that he chose to live
It’s the death of a rebel that he died
It’s the death of a rebel that he died

Now, some say Joe was guilty as charged
And some say he wasn’t even there
And I guess nobody will ever know
‘Cause the court records all disappeared
‘Cause the court records all disappeared

Say wherever you go in this fair land in every union hall
In the dusty dark these words are marked
In between all the cracks upon the wall
In between all the cracks upon the wall

It’s the very last line that Joe Hill wrote
When he knew that his days were through
”Boys, this is my last and final will
Good luck to all of you, good luck to all of you”

A & M har också gett ut den här sången på en dubbel-CD, Phil Ochs ”American Troubadour” (540 728-2, 1997, distribution PolyGram).

När jag 1969 gav ut min ”Joe Hills sånger” (Prisma), använde jag mig av Jacob Branting som översättare, och han spelade också en aktiv roll när jag 1967 fick uppdraget att för Aftonbladets kultursidor skriva en lång, introducerande text om Phil Ochs.

Därför är det föga förvånande att man bland ”Phil Ochs sånger översatta av Jacob Branting” (Författarcentrum, 1971) finner just hans svenska tolkning av Phil Ochs’ sång om Joe Hill:

Joe Hill

Svensk text: Jacob Branting, 1971
Amerikansk originaltext och musik: Phil Ochs, 1968 (”Joe Hill”)

Joe Hill kom över från Sveriges kust
efter arbete letade han
och Frihetsgudinnan hon vinkade
när Joe Hill kom seglande iland

Han var illa klädd men var full av hopp
när han for till löftenas land,
och han gick några veckor som arbetslös
innan han såg ett sammanhang.

Och Joe fick arbete på en saloon
där han städade dagen lång.
När hans torktrasa for över stolar och bord
lät det som han visslat på en sång.

– – –

Det blev inte bättre när han gett sig av
och kom till Kalifornien
så han blev medlem i IWW
för hans enda vän var fackföreningen.

Och varenda strejk var blodig och svår
lika hård som den var lång,
och Joe var med varje natt när man stred
och var morgon fick han upp dem med en sång.

Han skrev sina texter för fackföreningsbruk
till den låt som just då var populär,
och strejkerna växte och sångerna spreds
så Joe Hill var mycket till besvär.

I Salt Lake City begicks ett mord
och om ledträdar var det smått,
och fast utan bevis var sheriffen viss
om att Joe hade mordet begått.

Joe gav sig genast men han sköts ner
för han var ju skyldig ändå.
Fast han bad om hjälp fick han ligga i sitt blod
men hans livsvilja rådde dom ej på.

Sen hölls rättegång i ett slutet rum
för att utpeka mördaren,
och tiden vägde tyngre än de kalla bojorna
för han kände hur fällan slog igen,
för han kände hur fällan slog igen.

I sanning förunderlig är västerns lag
och underlig är ödets lott,
för regeringen var svag för gruvbolag
och domaren sin tjänst av staten fått.

I 36 år fick han leva sitt liv.
Ej ringa hans gärning var,
för sångerna han skrev fick han nogsamt betalt
när hans hjärta fick en kula i förvar.

Ja, Joe Hill blev uppställd mot en mur,
hans ögon band man för.
Han valde att leva som en rebell
och han dör rebellens död när han dör.

Nu säjer en del att han dömdes med rätt
och en del att det omöjligt var han,
och hur det var blir nog aldrig klart
för alla domstolsakterna försvann.

Och vart man far i vårt vackra land
i varje fackföreningssal
i det dammiga dunklet står dessa ord
på väggen i en flagnande lokal…

Hans sista rader när han fått besked
att det var slut med Joe Hill:
Mitt testamente, pojkar, blir kort.
Jag önskar er alla lycka till.

No Comments yet »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^