2 kommentarer

1. Jag kan inte låta bli att kommentera vad du skriver om miljöpartiet och det du kallar ekologismen. Om man med detta begrepp menar en ideologi som BARA har de ekologiska sambanden och människans plats i dem som utgångspunkt, håller jag med dig om att den skulle vara både otillräcklig som grund för ett politiskt parti och i behov av komplettering med andra analysverktyg.

   Detta är dock inte miljöpartiets ideologi. Vad vi står för är det vi själva kallar grön ideologi, vars bärande element, som jag ser det, är en holistisk grundsyn, som innebär en strävan att undvika både att sätta gränser för vad vår solidaritet ska omfatta och att se delar av världen och samhället som isolerade enheter utan samband med varandra. Vad ideologin också säger – och alla andra ideologier har rationaliserat bort ur sina grundläggande antaganden – är att naturen, vare sig vi vill det eller inte, sätter absoluta gränser för vad vi kan göra utan att föröda framtiden för både mänskligheten och planeten.

   I den holistiska grundsynen tycker jag att den gröna ideologin har sin stora fördel framför andra ideologier, som till exempel socialdemokratin, som trots många goda ambitioner i praktiken alltför ofta har prioriterat det egna landet framför hela världen, nutiden framför framtiden, människorna framför hela naturen och så vidare. Det är egentligen – inte minst ur ett historiskt perspektiv – inte märkligt att så har skett, men framtidens stora politiska utmaningar tror jag handlar mycket om att försöka se bortom sådana uppdelningar och inse att varje art, varje människa, varje land och så vidare alltid är en del av en större helhet. Här tror jag att den gröna ideologin har en bra mycket större potential att bidra med lösningar på framtidens problem än de äldre ideologierna.

   Sedan kan jag ibland tycka (vilket jag anar att du också menar) att miljöpartiet inte alltid hittar ”rätt” linje när dessa stora övergripande perspektiv ska brytas ned till mer konkreta ställningstaganden. Åsikterna om till exempel hur samhällets ekonomiska organisation borde se ut skiljer sig ganska mycket åt mellan olika medlemmar i partiet, och partilinjen, när man har resonerat ihop sig, kan kanske ibland bli väl mycket i mittfåran. Jag kan ibland känna att jag personligen står mer ”till vänster” än miljöpartiet i frågor som rör ekonomiska klass- och maktförhållanden, men å andra sidan gäller det oftast i ännu högre grad om jag jämför mina åsikter med ditt partis linje. Inte tycker jag då att det är därifrån som de radikala greppen i rättvise-, maktfördelnings- och jämlikhetsfrågor kommer idag, trots partiets stolta historia.

   Apropå Feministiskt initiativ, som ju var vad ditt inlägg egentligen handlade om, håller jag med om att en feministisk analys, i den betydelse ett sådant begrepp har idag, är ett i alla sammanhang nödvändigt verktyg men samtidigt en otillräcklig grund för ett parti. (Detsamma kan för övrigt sägas om en klassanalys.) Däremot tror jag att det är fullt möjligt att ur en sådan analys utveckla en heltäckande ideologi, på motsvarande sätt som olika socialistiska rörelser har gjort ur klassanalysen. Denna ideologi i vardande skulle ur mitt perspektiv visserligen ha två nackdelar, nämligen att jag (förmodligen) inte skulle hålla om hela dess innehåll och att den skulle ”lägga beslag” på begreppet feminism och utvidga dess betydelse, så att människor med en annan ideologisk grund skulle få svårt att använda det. Likafullt skulle en sådan utveckling vara fullt möjlig, och hur som helst tror jag att Feministiskt initiativ behövs, om inte annat som en pådrivare på oss andra politiker. Det är ju egentligen helt vansinnigt att vi fortfarande inte har lyckats riva ned de strukturer som utifrån något så oväsentligt som könsorganens utformning begränsar alla människors möjligheter och val i livet och konsekvent ger den ena halvan av mänskligheten större makt och bättre chanser än den andra.

   Martin Kjellin, miljöpartist

   Comment by Martin Kjellin — 2006 03 14 0:20 #

2. Det inlägg du kommenterar handlar i första hand om Maria Carlshamre och partiet Feministiskt initiativ och, mera som ett kort bakgrundsresonemang, om min syn på feminismen. Miljöpartiet och ekologismen förekommer bara som en jämförelse, i parentesform.

   Det hindrar inte, att det du tar upp förtjänar att diskuters mer utförligt.

   Frågar man folk om vad de menar utmärker en ideologi, får man oftast som svar ett knippe värderingar, sådant som frihet, jämlikhet och solidaritet.

   Det är inte fel, men människor som likt mig har brottats länge med frågor om politiska ideologier skulle nog svara, att det finns saker som är mer grundläggande: Det vi som är politiska djur söker är en förklaringsmodell till varför världen ser ut som den gör, vad som har fört utvecklingen hit och vart detta något ser ut att föra oss fram över.

   Bara fanatiker av typen leninister kan tro och predika, att det finns en enda, allting täckande sådan förklaringsmodell.

   Vi andra ser förklaringsmodellerna mer som användbara teorier, som dock inte kan förklara allt. Var vi hamnar politiskt har därmed att göra med vilken teori vi väljer som huvudförklaringsmodell (vilket alltså inte utesluter, att också andra förklaringsmodeller är användbara).

   Att jag är demokratisk socialist har således sin bakgrund i att jag ser sådant som människors ställning i produktionslivet och de motsättningar mellan olika samhällsklasser detta skapar som nyckelfaktorer, när jag bedömer hur världen ser ut, hur den har blivit så här och vart den kan tänkas vara på väg.

   Karl Marx var ingen ofelbar samhällsanalytiker – det finns saker i det han har skrivit, som inte håller – men han är också upphov till teorier, som har visat sig mycket användbara, inte bara inom politiken utan också i till exempel sociologin.

   1998 skrev jag i skriften ”Socialdemokratins program”, ett studie- och diskussionsmaterial inför den kommande programrevisionen, ett kapitel om det socialdemokratiska partiprogrammet och arvet från marxismen. (Jag var programkommissionens huvudsekreterare.) Så här beskrev jag den materialistiska historieuppfattningen:

   ”I den teori, som benämns den materialistiska historieuppfattningen, resonerade Marx så här: Det är inte människornas föreställningar om världen och hur den borde vara, abstrakta idéer, som styr utvecklingens gång. Tvärt om är politik, moral, filosofi, religion, konst och vetenskap – det som brukar kallas den ideologiska överbyggnaden – alla på olika sätt betingade av det materiella livets produktionssätt, det som brukar kallas den ekonomiska grundvalen. De materiella förhållandena, främst produktionsförhållandena, skapar människors föreställningar. Historiens motor är de intressemotsättningar, som finns mellan samhällsklasserna. En klass i Marx´ mening är alltså inte en godtyckligt definierad grupp i samhället; en samhällsklass får sin avgränsning av sin ställning i produktionslivet. Den kraftmätning, som uppstår på grund av klassernas olika intressen, kallar Marx för klasskamp.”

   Även om nu detta är min huvudförklaringsmodell, är jag inte dummare än att jag begriper, att den, mycket ensidigt använd, gör analytikern obenägen att se saker, ibland till och med mycket viktiga saker, som också måste lyftas fram, om vi ska förstå världen rätt och kunna bedöma, vad vi ska göra med den.

   Alltså: det finns kvinnoförtryck, som är klassbetingat. Men slutsatsen att männen som grupp är överordnad kvinnorna som grupp följer inte av just en marxistisk analys. Alltså måste denna kompletteras med en feministisk.

   I 1990 års socialdemokratiska partiprogram står det följaktligen:

   ”Lika väl som klassförtryck måste könsförtryck bekämpas. Socialdemokratin vänder sig mot en ordning, som innebär, att rättigheter, skyldigheter och arbetsuppgifter fördelas efter kön. Sådana föreställningar om den biologiska könstillhörighetens betydelse, som skapar helt olika livsbetingelser för män och kvinnor, måste brytas, och den underordnade ställning som traditionellt har tillkommit kvinnorna i samhälls- och arbetsliv måste ersättas av jämställdhet mellan män och kvinnor.”

   Och: det finns ett solklart samband mellan mycket av dagens miljöförstöring och den kapitalistiska vinstmaximeringsprincip, som i globaliseringens tidevarv tillämpas i en allt större del av världen (till och med i Kina, trots att landet fortfarande är en kommunistisk diktatur). Men det är för den skull inte säkert, att ens motståndarna till en tygellös kapitalism begriper, att naturen själv sätter gränser för vad vi människor kan ta oss till.

   När det gäller ekologismen och miljöfrågorna, återger jag här helt sonika kapitlet ”Vår gröna dröm är röd” i min skrift ”Socialdemokratins program” (Socialdemokraterna, 1998), där jag på den här punkten, i perspektivet av en kommande programrevision, diskuterar, det jag till största delen själv hade skrivit i 1990 års partiprogram:

   VÅR GRÖNA DRÖM ÄR RÖD

   Miljöfrågorna går som en röd-grön tråd genom 1990 års partiprogram.

   Miljöhoten har därmed lyfts fram bland de viktigaste politiska frågorna nu och i framtiden. Socialdemokratin ser i sitt gällande partiprogram det internationella arbetet att reparera miljön och att förebygga nya skador som en av de allra viktigaste uppgifterna för det mellanfolkliga samarbetet. Miljöns krav ska vara en självklar utgångspunkt för all verksamhet, som bedrivs av företag, myndigheter och organisationer.

   Miljöpolitiken och ett ekologiskt synsätt genomsyrar hela partiprogrammet. ”Haven, jorden, luften, växtligheten och djuren har utsatts för plundring och förgiftning, som hotar också människorna och deras levnadsvillkor. Att återställa detta till vad naturen tål kommer att kräva stora ansträngningar nationellt så väl som internationellt under årtionden framöver”, heter det bland annat (avsnittet ”Framtidens utmaningar”, sidan 20).

   Miljöperspektivet finns med i kapitlet om industrialismen och arbetarrörelsens framväxt (sidan 14). Kommunismen och den otyglade kapitalismen kritiseras inte bara i deras egenskap av fåtalsvälden utan också för att de båda starkt har bidragit till miljöförstöringen (sidorna 24 och 25). Till avsnittet om den demokratiska socialismen har lagts målet att bygga ett samhälle i samklang med vad naturen långsiktigt kan bära (sidan 26). Ett särskilt avsnitt ägnas tillväxt, välfärd och miljö (sidorna 33-35): Vårt partis ståndpunkt är, så som den formuleras i partiprogrammet, att tillväxt och teknisk utveckling behövs också för miljöns skull. I avsnittet om arbete spelar arbetsmiljön en viktig roll (sidorna 39-40). I det internationella kapitlet finns ett särskilt avsnitt om miljö, ”Miljöpolitik för hållbar utveckling” (sidorna 45 och 46). Också i kapitlet ”Framtidens Sverige. Politiskt program” finns en lång text om miljö (sidorna 54 och 55). Skrivningarna om trafikpolitiken (sidorna 58 och 59) i det politiska programmet präglas av miljöperspektivet; särskild vikt läggs där vid storstädernas miljö. Texten om energi (sidorna 55 och 56) har som nyckelord ”varaktiga, förnyelsebara och inhemska energikällor”, ”effektivt resursutnyttjande”, ”miljövänlig teknik” och ”hushållning”.

   I kapitlet ”En värld inför gemensamma problem och möjligheter” kan man på sidan 10 läsa:

   ”Utnyttjandet av naturtillgångarna och tillämpningen av ny teknik skapade förutstättningar för industrialismens ekonomiska tillväxt med ökad materiell konsumtion och höjd levnadsstandard. Men framstegen har skett till priset av rovdrift på miljön och kortsynt exploatering av naturen. Efter hand har miljöproblemens globala och genomgripande innebörd uppenbarats. Föroreningarna, förgiftningen och överexploateringens följder erkänner inga nationella gränser. De hotar att undergräva själva grundvalarna för mänsklighetens tillvaro.

   Jorden är sålunda en hotad planet inte bara till följd av risken för ett kärnvapenkrig. Miljöförstöringen är liksom en osynlig fiende, som smyger sig fram längs kända och ännu okända stigar och slår till på oväntade platser långt från föroreningens källa och rovdriftens ursprung. Även om upprensning och förebyggande av miljöförstöringen måste ske lokalt och i varje enskilt land, kan varaktiga och genomgripande resultat nås först genom att nationerna samordnar sina åtgärder. Stagnation och ett avvisande av fortsatt teknisk och ekonomisk utveckling bjuder därvid inget alternativ. Ytterst reser miljöproblemen frågan om den lilla rika världens livsföring i en värld, där också flera miljarder människor i utvecklingsländerna med rätta ställer krav på ökad utveckling, konsumtion och produktion.”

   Att diskutera

   * Bör ett ekologiskt perspektiv, som i 1990 års partiprogram, vara en bärande tanke i ett socialdemokratiskt partiprogram?

   * Om ja: Även om alltså miljön i och med 1990 års programrevision blev en ny grön dimension i det socialdemokratiska partiprogrammet – finns det ytterligare några gröna aspekter att tillföra partiprogrammet? Går det att ange fler medel för hur vi ska åstadkomma den nödvändiga övergången till ett ekologiskt hållbart samhälle? Borde miljö och hälsa integreras bättre med varann i partiprogrammet?

   * Miljöpolitiken sätter helt naturligt restriktioner för till exempel exploatering av naturresurser och för miljöstörande industriell verksamhet. Men kan miljökraven kanske också utgöra en motor för utveckling i nya banor och för tillväxt?

   ***

   Jag gissar att det finns ett och annat i de texter jag citerar, som gör dig positivt överraskad; det globala perspektiv du efterlyser finns till exempel mycket tydligt i programtexten.

   Jag å min sida vill betona, att det inte är miljöpartiets miljöpolitik som stör mig. Där finns naturligtvis differenser, men ändå: om de gröna frågorna kan vi säkert till stor del resonera oss samman.

   De invändningar jag har gäller främst de ekonomiska maktfrågor du själv tar upp – man kan tycka, att det hushållningsperspektiv som finns hos miljöpartiet borde leda till en starkare offensiv mot den otyglade kapitalismen – men också miljöpartiets politik i frågor, där lösningarna inte självklart följer just av en grön ideologi. För att tala klarspråk: jag finner miljöpartiet opålitligt (ibland rent av borgerligt) i frågor som rör till exempel den gemensamma sektorn – äldreomsorg, skola, barnomsorg och annat sådant.

   Det betyder inte, att jag i flera av dessa frågor för den skull är nöjd med mitt eget partis agerande heller.

   Comment by Enn Kokk — 2006 03 14 13:10 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.