Manhattan lockar mer än kärleksintrigen

Jag har besökt New York några gånger och då alltid bott på Manhattan, också gjort långa promenader, ibland i sällskap med Birgitta, andra gånger då hon har varit upptagen av sina uppdrag på egen hand. Jag gillar den här miljön, inte minst dess kulturutbud.

Woody Allen’s (regi) – manus skrev han tillsammans med Marshall Brickman – ”Manhattan” (1979) har inte för intet hämtat sin titel från den stadsmiljö den skildrar. Dess foto är i svart-vitt, särskilt effektfullt i de skyskrapesilhuetter som inleder och avslutar filmen, men den gör sig också i skildringen av vardagliga miljöer som gatubilder med bostadshus, broar, människomyller. Igenkänningsfaktorn är hög: Filmen innehåller både ett besök på MOMA, Museum of Modern Art, och ett annat i Central Park. New York-skildringen – och själva filmstoryn – blir inte sämre av att då och då omslutas av George Gershwin’s ”Rhapsody In Blue”.

”Manhattan” är en prisbelönt och högt rankad Woody Allen-film, men Allen var vad jag förstår själv ytterst tveksam om dess kvaliteter, och jag förstår honom. Kanske är jag för gammal och för luttrad av livet för att riktigt fängslas av dess trassliga och som jag tycker faktiskt för ytligt skildrade kärleksaffärer – inte ens den 42-årige Isaac Davis’ (Woody Allen) – ständigt dessa judar i Woody Allens filmer! – kärleksaffär med den blott 17-åriga Tracy (Muriel Hemingway) förmår riktigt fånga mig. När man är i min ålder, begriper man, att relationer med den skillnaden i ålder har svårt att hålla i längden. Isaac Davis har då redan varit gift med två andra kvinnor, bland dem Jill (Meryl Streep).

Nu är inte det här det enda kärlekstrasslet i den här filmstoryn. Isaacs bäste vän Yale (Michael Murphy) nöjer sig heller inte heller med Emily (Anne Byrne) som han är gift med utan har en historia med Mary Wilkie (Diane Keaton). Marys före detta man Jeremiah (Wallace Shawn) förekommer också i historien. Och Isaacs exfru Jill visar sig vara lesbisk och lever alltså ihop med Connie (Karen Ludwig).

För att klara sig ur sin egen knipa uppmuntrar Yale Isaac att ta över Mary, och när detta nya förhållande är ett faktum, distanserar sig Isaac med allehanda konstlade argument från unga Tracy. Men sen ångrar sig Yale i fråga om Mary, och då springer Isaac med andan i halsen över Manhattan till Tracy – bara för att finna att hon är på väg till en längre vistelse i London.

Om det blir något mellan dem också sen, efter London, får vi inte veta. I stället får vi se den där skyskrapesilhuetten av New York.