Sommar i P1 med Simon Kyaga

28 juni 2014 17:49 | Media, Musik, Ur dagboken | 1 kommentar

Jag har aldrig träffat Simon Kyaga, så när jag ska lyssna på hans Sommar-program försöker jag förstås ta reda på varifrån hans ovanliga namn kommer. Ganska långt in i programmet berättar han själv om sin bakgrund: Han är född i Sverige, men hans morfar som var jude tvingades av kända skäl lämna Tyskland. Hans far och farfar har sin bakgrund i Tibet, ett annat land med invånare som drabbas av förtryck.

Annars var Kyagas program nästan kemiskt befriat från det strikt personliga. I stället speglade det, med både lidelse och viss detaljrikedom, hans bana som forskare – till yrket är han överläkare i psykiatri. Det är ingen tvekan om att han tillsammans med kolleger med stor energi har ägnat sig åt att spåra samband mellan genialitet och galenskap och har, vad jag förstår, också lyckats belägga, att det finns ett samband mellan psykisk ohälsa och kreativa yrken. Däremot har han inte funnit, att det skulle finnas någon vetenskaplig förankring för den ganska vanliga fördomen, att psykiskt sjuka oftare blir kriminella.

Hans framställning av det här var stringent och lättbegriplig också för oss som saknar specialkunskaper på området.

Minst lika imponerad är jag av hans musikval.

Som exempel på bredden och kvaliteten i det han valde att spela kan jag nämna Franz LisztsStändchen” i en version med Vladimir Horowitz, Koops och Cecilia Stalins fantastiska ”Waltz For Koop”, ”Left And Right” med rapparna Method Man, Redman, D’angelo och Q-Tip och ”Do I Wanna Know” med brittiska neopunkbandet Arctic Monkeys.

Dessutom vittnar en hel rad av låttitlar om att musiken i programmet med fantastisk pricksäkerhet var vald för att passa hans ämne: ”Frontier Psychiatrist”, ”Happy”, ”Normal Person”, ”Ultraviolence”, ”Down” med flera.

1 kommentar »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Som vuxen ADHD person kände jag igen mig i en del av hans resonemang och med tanke på min livslånga konstnärliga utövning känner jag mig mer fast i många av hans slutsatser.
    Dock anser jag inte att så kallade psykiskt sjuka, vilket jag tyvärr anses som i vissa sammanhang, har någon fördel av sin kreativa förmåga…..den helt enkelt äter upp all energi.
    Det är helt enkelt ett samhällsproblem att vi som är, i viss mån särlingar, skall hamna utanför och behandlas olika bara för att man har en egenhet. Mitt och många andras liv i samma situation och dess månghövdade livsbetingelseproblem är inget som svensk sjukvård kopplat till en politisk relation borde ha några gyllene utmärkelser för. Vi har i mångt och mycket hamnat på sophögen fast vi har en fantastisk egenskap i varje person. Men som sagt, det känns som om det är lättare att lägga oss åt sidan med en torftig förtidspension än att dra fördel av vårt kunnande och unika egenskaper. Skäms Sverige!!

    Comment by Urban — 2014 06 28 19:16 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^