På 70-årsfirande i Uppsala

Tone Tingsgård känner vi sen mycket länge, bland annat genom Svartbäckens socialdemokratiska förening i Uppsala. Tone var ersättare i Riksdagen 1994-2002 och har sedan 2002 varit ordinarie ledamot. Yrkesmässigt är hon universitetslärare i ryska vid Uppsala universitet, och hon har också omfattande kunskaper om Ryssland och ett antal före detta sovjetrepubliker, där hon både har rest och gjort insatser.

Tone är född 1944, och med anledning av sin nu aktningsvärda ålder, 70, hade hon i söndags mottagning i sin våning, inrymd i ett hus alldeles intill Fyrisån.

Birgitta och jag tog förstås bussen från Öregrund in till stan för att med bok och Vi-träd och kaprifoler från Öregrund fira vår gamla vän, och när vi anlände, var det redan fullt av folk där, och sen slöt allt fler upp – Tone har många vänner både i och utanför Uppsala. Som ni säkert kan ana, var många av dem partikamrater till oss och Tone, men det var påtagligt att många av gästerna var personliga vänner eller hörde till hennes familj i vid mening. I hyllningsskaran fanns för övrigt ganska många barn.

Jag tänker inte ägna mig åt något galapeteri, så någon namnlista blir det inte. Men jag vill nämna två saker.

Dels att buffén var mycket god och mättande – jag behövde inte sucka över att jag, i egenskap av diabetiker, inte kunde ta av de tårtor och kakor som serverades.

Dels att det här födelsedagsfirandet hade ett mycket trevligt musikaliskt inslag. Jag känner allt sedan hans yngre år Terje, son till Tone och Gudmund och med efternamn, Larsson, efter fadern, som jag i åratal åkte tåg med mellan Uppsala och Stockholm, där Gudmund jobbade på LO. Jag värvade också Gudmund till programkommissionens sekretariat, när vi höll på med att skriva 1990 års socialdemokratiska partiprogram. Tyvärr är Gudmund död, men hans stora skivsamling med jazz, en samling som också jag har köpt några skivor till, finns kvar hemma hos Tone.

Och uppenbarligen har Terje lyssnat på farsans gamla jazzsamling, för det Terje och hans spelkompisar framförde i går, var inte till så liten del jazzstandards, i det här fallet framförda i en lite ovanlig sättning. Nå, sax, ståbas och trummor är ju inget ovanligt i jazzsammanhang, men Terjes eget instrument, balalajka, förknippar vi knappast med jazzmusik. Fast hans instrument är en modernisering, en elbalaljka.