Mannen från Mallorca, Grisfesten och Geijer-affären

24 april 2014 17:55 | Deckare, Film, Politik | 7 kommentarer

Leif G W Persson gav ut sin ”Grisfesten” redan 1978, men Bo Widerbergs filmatisering, kallad ”Mannen från Mallorca”, kom först 1984. Ändå var kriminalgenren inte ny för Widerberg. Redan 1976 hade han gjort film, lysande sådan, av Maj Sjöwalls och Per WahlöösMannen på taket”.

För yngre tittare, som inte känner till verklighetsbakgrunden, ter sig ”Mannen från Mallorca”, möjligen bortsett från dess slut – poliserna blir tvungna att lägga av, eftersom de inte kan få fram tillräckliga bevis – som en spännande och verklighetsnära thriller, det senare understruket genom deras myckna konsumtion av hamburgare. Också resten av handlingen skulle åtminstone kunna tänkas hända i verkligheten: ett statsråd som utnyttjar prostituerade ger en polis, samtidigt en rånare, alibi i samband med ett väpnat rån, därför att polisen i fråga ser genom fingrarna med att statsrådet har en sådan här förbindelse, till och med förser den prostituerade kvinnan med ett hundkoppel, trots att hon inte har någon hund.

I filmen hanteras det här försiktigt – Hans Villius spelar för övrigt justitieministern – men alla vi som var med på den här tiden vet ju, att den här delen av historien anspelade på Lennart Geijer, justitieminster i Olof Palmes regering. Leif G W Persson hade för övrigt själv jobbat hos Geijer och hamnade sedan länge ute i kylan, medan justitieministern åtminstone för den närmaste tiden klarade sig, bland annat genom att få uppbackning av statsministern.

Allt det här kastar förstås ljus över filmens dystra slut. Men låt oss ta det från början.

Två poliser, kriminalinspektörer, Jarnebring (Sven Wollter) och Johansson (Tomas von Brömsen), är ute på uppdrag i sin bil, när de plötsligt via radio dirigeras till en bank, där det pågår ett väpnat rån. Brottsplatsen och dess omgivning blir därefter platser för dramatiska och idylliska händelser, de senare med samband till dagens datum, 13 december: Den maskerade rånaren länsar hänsynslöst banken på pengar – bytet blir 395.000 kronor, visar det sig senare – medan han skrämmer kunder och personal halvt från vettet. Sen tågar det där luciatåget med skolbarn in. Jarnebring och Johansson tar utomhus upp jakten på rånaren, men han undkommer.

Poliserna förhör förstås vittnen, men några av dem blir mördade – för att de har känt igen rånaren? Hemma hos ett av de här offren hittar vårt polispar ett foto från en grisfest på Mallorca, där inte bara den dödade grabben och den nu likaså mördade alkoholiserade sportjournalisten Olsson är med på bild utan också en polis vid namn Kjell Göran Hedberg (Rico Rönnberg), som arbetar vid Säkerhetspolisen.

Våra båda poliser har, på grund av sin närvaro vid rånet, knutits till våldsroteln för att där kunna forstsätta efterforskningarna, men när de för chefen där, Dahlgren (Ernst Günther), framför sina misstankar – det finns annat också på den här Hedberg – ändar detta i att Hedberg får alibi av självaste justitieministern.

Det händer sedan också andra, märkliga saker. Gamla fru Wahlberg, som bor under den prostituerade Eva Zetterberg (Nina Gunke) och tidigare beredvilligt har berättat om ministerns besök där, minns plötsligt inte längre någonting.

Också annat material, som fotonegativ som dokumenterar den här förbindelsen, försvinner plötsligt, troligen genom Säkerhetspolisens ingripande.

Alltsammans är spännande och filmiskt väl berättat, men jag vill avslutningsvis poängtera, att det finns en risk med att, som jag gör ovan, så uttryckligt koppla samman filmens fiktiva historia med den nog så reella geijeraffären: Mycket av det jag berättar ovan hör över huvud taget inte ihop med den utan är fiktion, skicklig sådan men ändå en deckarstory, signerade Leif G W Persson.

7 kommentarer

  1. Kommer ihåg Leif G W Perssons kommentar i ett TV-program många år senare när han berättar om Geijer-affären och Palmes lögner: ”Inte kunde jag tänka mig att min partiordförande, Sveriges statsminister kunde ställa sig upp i kammaren och blåljuga. Men det kunde han.”

    Comment by Thomas Åkerblad — 2014 04 24 19:40 #

  2. Till Thomas Åkerblad: Jag vet inte hur mycket Palme för egen del visste eller anade, men trots att jag i det stora hela gillade, och gillar, hans politiska linje, hade han ibland en olycklig tendens att skydda partivänner. För egen del har jag inga problem med att dra fram även obehagliga saker i ljuset, vilket väl framgår av min text om filmen.

    Comment by Enn Kokk — 2014 04 24 22:38 #

  3. Hej Enn! Leif GW Persson skrev ju som bekant tre kriminalromaner i rask takt under 80-talet. Persson skrev sedan inga kriminalromaner under tjugoår. Under senare år har Persson skrivit tre böcker (?) om Palmemordet som jag har läst med stort intresse. Persson är frispråkig, när det gäller att peka ut nätverk som kan tänkas ligga bakom mordet. Persson sitter inne med mycket kunskap när det gäller brottslighet. Leif GW har tydligen blivit folkkär eftersom han har varit med i tv ”Veckans brott”. GW sa i ett tv-program om att han har läst om Maj Sjöwall och Per Wahlöös böcker, romanen om ett brott femtio-gånger. Kommissarie Martin Beck bodde i höghuset i Bagarmossen. Jag är själv uppvuxen i Bagarmossen.

    Comment by Rustan Rydman — 2014 04 25 20:36 #

  4. Den frisinnade statsministern C G Ekman tvingades avgå 1932 efter att ha tagit emot partibidrag av Ivar Kreuger. Wikipedia:
    ”När Ekman först förnekade förekomsten av ett av dessa bidrag, ledde den offentliga debatten till att han ansåg sig tvungen avgå som statsminister en månad före riksdagsvalet 1932, som blev ett stort nederlag för de frisinnade. Ekman kom aldrig tillbaka till politiken. Mindre än två år efter hans avgång var hans parti borta – åter sammanslaget med liberalerna under namnet Folkpartiet. Inte ens Ekmans motståndare trodde att denne hade skott sig på Kreuger, som för övrigt givit bidrag till alla partier utom kommunisterna, men Ekmans motstridiga besked användes för att misstänkliggöra honom och därmed bli av med en svår politisk motståndare.”

    Den som djuplodat lite i Ekman-affären och insett med vilken självklarhet Ekman lämnade politiken efter den ”oklarheten”, har svårt att förstå socialdemokraters och andras nedtoning av Palmes nummer i riksdagen, där han inte bara serverade inkorrekta uppgifter utan också passade på att öppet håna dem som lämnat korrekta uppgifter om samma sak.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 04 26 5:35 #

  5. Till Hans G Eriksson: Jag vet inte om du för egen del har sett ”Mannen från Mallorca”, för övrigt en mycket bra film, men min text ovan handlar om den, inte generellt om vare sig geijeraffären eller om de långt fleras (än Geijers) eventuella involvering i sex med prostituerade.

    En hint om geijeraffären finns ju i filmen – och jag ger en mycket kort förklaring för framför allt yngre bloggläsare, som själva inte har något minne av det här.

    Det som Palme gjorde och inte gjorde behandlas över huvud taget inte i filmen.

    Ingen av oss vet exakt vad Palme säkert visste på ett tidigt stadium respektive senare, men hans beteende måste ju också ses i sitt tidssammanhang, den ryktesspridning – ofta mycket fantasifull – som fanns om både honom själv och många andra politiker, även ledande borgerliga politiker i det aktuella fallet.

    Jag vill verkligen inte försvara allt Palme gjorde i det här fallet och en del andra, men samtidigt ser jag andra, i vissa fall enastående, kvaliteter hos honom. Jag kan egentligen inte se någon politiker, oavsett kulör, som därefter har nått hans nivå.

    Comment by Enn Kokk — 2014 04 26 13:06 #

  6. Hej.Du har visst missuppfattat frågan på vågrätt5.Frågan gällde platsen i melodin. Inte namnet på ngn person. Svaret blir då Lönneberga. Alltså 9 bokstäver.

    Comment by Gunnar Hönström — 2014 04 27 21:12 #

  7. Till Gunnar Hönström: Också jag fyller i ett kryss, och där står det naturligtvis Lönneberga, så jag har inte missuppfattat frågan, i redovisningen här på bloggen bara råkat feta fel del av namnet på buspojken.

    Nu har jag rättat till det. Tack för påpekandet.

    Comment by Enn Kokk — 2014 04 27 22:06 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^