Kulturfrukost på Upplandsmuseet

1 mars 2006 23:07 | Ur dagboken | Kommentering avstängd

Eftersom jag är med i kulturnämnden, hör jag till dem som får inbudan till de kulturfrukostar som då och då anordnas hos stans olika kulturinstitutioner.

I morse var det kulturfrukost på Upplandsmuseet, som ju ligger i det vackra gamla kvarnhuset vid Fyrisån. 1967-1970 satt jag i museets styrelse. Numera sorterar det, i enlighet med en gränsdragningsöverenskommelse mellan stan och landstinget, under det senare.

Därför var det intressant att få vara på plats och få aktuell information om verksamheten. Museichefen, Håkan Liby, talade om Upplandsmuseets uppgift att vara länets minne. Utställningschefen Tuula Autio talade om aktuella utställningar och antikvarie Agnetha Pettersson specifikt om den pågående utställningen ”Tapeter. Minne och mode”. Hon guidade oss sedan också runt i tapetutställningen och berättade om forna århundradens tapeter, när det gäller 1900-talet om tapetmodets skiftningar årtionde för årtionde. Jag upptäckte till min glädje, att sjuttiotalets färgrika tapetmode bland annat representerades av den mycket somriga tapet med blommor och bär, som vi länge hade i hallen i vår bostad på Idrottsgatan.

Lisen Hessner från kulturkontoret berättade om planerna för Biologiska museet, ett projekt som kulturnämnden är mycket aktivt involverad i. Som det står i Uppsala kommuns kulturpolitiska program: ”Biologiska museet och den omgivande Vasaparken ska upprustas och varsamt anpassas till modern museiteknologi, för att bättre ta till vara, vidga och fördjupa ett omistligt kulturarv med stor outnyttjad potential.” Jag lovar, det komme att bli fint!

Varför har vi museer, och varför är vi som skattebetalare alla med och finansierar verksamheten?

Fia Söderberg från samma kulturkontor besvarade, eftersom dagens tema var just museer, redan i sitt välkomstanförande den frågan genom att läsa upp följande ur kulturprogrammet:

”Museerna representerar vårt kollektiva minne och utgör oersättligt värdefulla stationer för alla som söker upplevelser, bildning och fördjupade kunskaper.”

***

Kulturfrukostarna inleds med ostfralla och kaffe – deltagarna betalar själva. Under den delen spelade i dag elever från kommunala musikskolan, en annan kulturverksamhet som vi, förnuftigt nog, satsar skattepengar på.

Medan man dricker kaffe, blir det tid också för prat med omkringsittande. Bredvid mig satt den här gången min gamle laboremuskamrat Per Silenstam, som, begeistrad, berättade att han i går hade varit på ABF-huset i Stockholm och sett Jonas Simas Palme-film ”Vilja gå vidare”. Jag kunde då berätta för honom om filmens tillkomst, det som jag också har berättat för läsarna av den här bloggen. Vid bordet bredvid satt en kurskamrat från nordiska språk 1959-1960, Gunilla Kollberg. Hon undrade, om jag kom i håg henne. Jo, givetvis!

Medan föredragningarna om museiverksamheten sedan pågick, tittade jag då och då ut genom fönstret: mot en fond av svarta, nedhängande trädgrenar dalade, allt tätare, vita snöflingor ner mot Fyrisån.

***

På väg hem beslöt jag, trots att jag helst inte går ut på vintern, att ta den dagliga promenad min diabetesdoktor har ordinerat. Jag tog vägen över Luthagen. Snön fortsatte att falla.

På Sysslomansgatan, en liten bit norr om Skolgatan, mötte jag en man i övre medelåldern. Mannen sjöng högljutt; när han passerade mig, hade han kommit till ”nu blir det vinter, nu blir det vinter, som vi ha önskat, hurra!”.

Så vitt jag förstod, var han helt nykter.