På träff för åldringar som åren inte har tärt särskilt mycket på

12 maj 2009 11:52 | Mat & dryck, Musik, Politik, Trädgård, Ur dagboken, Varia | 5 kommentarer

Jag fyller 72 i juni, hustrun kommer i kapp mig i september. Björn Kumm fyllde 70 förra året, och efter midsommar är det Anna-Greta Leijons tur.

I går hade vi, det gamla gänget från Arken och Laboremus, samlats på Solbacken, Rysstorp, en bit från Märsta, för att hylla ytterligare en i vår krets, Hans O Sjöström, på sjuttioårsdagen.

På morgonen hade Birgitta hämtat in en vacker födelsedagsbukett från vår trädgård i Öregrund, kvistar av blommande bigarrå och häggmispel och så narcisser; själv hade jag tidigare köpt in vår födelsedagspresent, Miles Davis-boxen ”Kind of Blue”.

Som färgsymbolik var det malplacerat. Vårt ungdomsgäng var alla kind of red, radikala sossar, när vi umgicks och var politiskt aktiva i Uppsala.

I det avseendet har åren verkligen inte tärt på oss; vi finns alla fortfarande på politikens vänsterkant. Håret har blivit gråare på några av oss och de fysiska krämporna har ökat med åren, men vår intellektuella nyfikenhet och debattlusta har inte avtagit med stigande ålder.

Och det mest fantastiska – alla hittills nämnda kom – var att det kändes som att återuppta ett samtal ungefär som från i går, detta trots att flertalet av oss numera inte ses särskilt ofta.

Vi lever i dag i andra konstellationer än när vi först lärde känna varandra: Hans O är gift med Lill, jag med Birgitta och så vidare. Men eftersom inget av det där i det förflutna river i några sår numera, kan jag väl – utan att gå in på allt för privata detaljer – berätta, att vi en gång i en avlägsen tid har haft andra parrelationer än de vi nu har. Björn var, innan han åkte till USA, förlovad med Anna-Greta. Sen hade jag en kort romans med Anna-Greta, varefter hon och Hans O blev ett par. Hans O hade dess förinnan varit ihop med Birgittas syster Karin, som också var på kalaset tillsammans med sin nuvarande man, Hasse; senare levde Hans O under en tid samman med Ulla, gammal kompis till mig från Sundsvall och sen även hon aktiv i Laboremus – och Ulla var förstås också med på födelsedagskalaset. Ulla har jag inte träffat på mycket länge, eftersom hon sedan länge bor på Gotland.

Lunchen, lagad av värparet, var mycket god, och för den samt, inte minst, återföreningen med den innersta kretsen i det gamla gänget, vill jag tacka Hans O och Lill.

Och allra sist, allihop: Vi borde verkligen träffas oftare!

5 kommentarer

  1. Rena relationsormboet… ;) För övrigt så går inte ”Kind of Blue” av för hackor. Grattis i förskott förresten!

    Comment by Thomas Tvivlaren — 2009 05 12 15:23 #

  2. Kul att läsa om era partnerbyten… Se upp bara så inte kvällspressen får tag i det. ;)

    Comment by helena viita — 2009 05 12 18:19 #

  3. Till Helena Viita: Nå, det här är inga rikshemligheter, knappast ens riksangelägenheter, detta eftersom allt det här hände när vi fortfarande var mycket unga.

    Comment by Enn Kokk — 2009 05 12 23:43 #

  4. Jag skojade så klart; roligt att det inte bara var vi 50-talister som hade roligt som unga.

    Comment by helena viita — 2009 05 13 0:56 #

  5. Hemligheter är det definitivt inte, det mesta finns dokumenterat i Anna-Gretas memoarer ”Alla rosor ska inte tuktas” och i Hans O:s ”Klassens ljus”. Dock en liten rättelse i fråga om kronologin. Jag citerar Hans O: ”Man kan ha många synpunkter på Anna-Greta Leijon, men det var i alla fall jag som såg henne först.” Platsen var Sunside på Malmskillnadsgatan i Stockholm. Författaren fortsätter: ”Hon var arton år och klädd i blå klänning i frasigt tyg med vit krage och hade långt blont utslaget hår. Trots sitt ovanligt fåniga förnamn var hon något av det vackraste jag dittills sett.”

    Comment by Björn Kumm — 2009 05 16 12:11 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^