Och så är mitt yngsta barn 40

18 februari 2013 14:49 | Mat & dryck, Musik, Ur dagboken | 8 kommentarer

Sonen – vårt yngsta barn – fyllde 40 i fredags. Då firade han födelsedagen ute med sin Karin – mormor och morfar satt barnvakt – och i lördags var det vännernas tur.

I söndags kom Matti och Karin och deras lilla Ella hit till oss i Uppsala för en födelsedagsmiddag med föräldrar och syskon. Syskonbarnssidan saknades – Viggo och Klara har sportlov och har tillsammans med pappa Bo åkt till farmor och farfar i Sollefteå, och Annas flickor var förhindrade; Ella som skulle ha kommit hade blivit förkyld. Men Anna själv var förstås här, och Kerstin bor ju för närvarande hos oss.

Matti ska bygga ytterligare en gitarr, och hans mamma och jag, som alltid har gillat och uppmuntrat hans musikalitet, gav honom en hygglig slant i 40-årspresent att köpa delar till gitarrbygget med.

Ens barn kan ju sins emellan vara ganska olika, och inget av dem brukar heller vara någon kopia av den ene eller den andra föräldern. Mellan Matti och mig finns i alla fall en utseendemässig likhet. Han är visserligen längre än jag, men liksom jag blond – ganska många som har sett ett foto av mig i yngre år i Hans O Sjöströms bok ”Klassens ljus” har slagits av likheten mellan mig där och Matti i motsvarande ålder. Också hans mor är musikintresserad, men jag tror att det finns fler musikaliska bryggor mellan mig och sonen. Och när han nu var här på vårt kalas med anledning av hans 40-årsdag, letade han genast fram en gemensam favoritskiva, Happy Traum’s ”American Stranger”, och spelade den.

Husets för närvarande alltså två damer, Birgitta och Kerstin, hade delat upp matlagningen mellan sig. Birgitta hade lagat en gammal favorit, citronkyckling med ris och currysås, och till den hade Kerstin mixat en gudomligt god sallad. Den tog jag av en extra gång – hennes randiga chokladmoussetårta med röda vinbär ovanpå – recept finns på hennes blogg – är tyvärr en förbjuden läckerhet för mig som är diabetiker.

Med hela tiden – gärna i festens centrum – var Mattis och Karins lilla Ella, ännu inte ett år men full av livslust och nyfikenhet. Hon är absolut inte rädd för oss som hon ju inte träffar regelbundet, ler soligt och har börjat säga ord. Och så har den unga damen god aptit och prövar gärna nya saker. På vardagsrumsgolvet hittade hon en tappad vindruva och åt genast upp den. Fast annars, berättade Matti, vill hon gärna äta samma sak som de stora, så det är tur att hennes föräldrar inte heller de hyser någon motvilja mot välling.

8 kommentarer

  1. Ja, Kerstin har den senaste tiden flera gånger den senaste tiden lagat härliga sallader. Men den här salladen hade jag faktiskt lagat. Den innehöll krispig grön sallat, purjolök, rödlök, rödkål, orange paprika, röd snackpaprika, små tomater och tunna skivor av röd grapefrukt i en traditionell och noggrannt kryddad vinaigrette.

    Comment by Birgitta Dahl — 2013 02 18 16:11 #

  2. Ja, där ser man – av någon anledning hade jag fått för mig, att Kerstin stod för salladen. Mycket god var den hur som helst – jag gillade särskilt inslaget av röd grapefrukt.

    Comment by Enn Kokk — 2013 02 18 16:30 #

  3. Ja, ni är lyckligt lottade som har så hjälpsamma barn!

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 02 18 17:41 #

  4. Att ha hjärtproblem som Enn Kokk och Birgitta Dahl har betyder kanske inte att de även har för högt blodtryck. Men om ni har det och äter blodtryckssänkande läkemedel är grapefrukt något ni kanske ska undvika. Frukten, har jag fått veta, motverkar de trycksänkande läkemedlen.

    Comment by Jean — 2013 02 21 22:27 #

  5. Till Jean: Nu hör inte greapefrukt till det vi regelbundet äter. Och i det här fallet handlade det bara om små bitar av blodgrape som samkförstärkare i en sallad som mest bestod av andra ingredienser.

    Comment by Enn Kokk — 2013 02 22 9:50 #

  6. Den till Birgitta Dahl, och i förlängningen även Enn Kokk, närstående Anna Kettner fick som tidigare landstingsråd i Stockholm inkomståret 2011 510 000 kr i pension från SLL. Hon är idag 52 år och är, mig veterligen, fullt frisk, låt vara att hon gått ut offentligt och berättat om sin ADHD, som ju inte i sig är att betrakta som en sjukdom. Borde hon inte redan i moderlivet ha fått med sig att man inte skall sko sig på andras bekostnad? Man måste fråga sig om socialdemokratin verkligen är mogen uppgiften att leda Sverige in i den svåra framtiden, då man onekligen har skapat ett samhälle där vissa, bara för att de kan titulera sig politiker, kan leva ett liv långt borta från den verklighet många andra tvingas genomlida. Det är ju så att många har mycket svårt att få vsrdagsekonomin att gå ihop, en del får t o m söka försörjningsstöd för sin överlevnad.

    Denna blogg har tidigare diskuterat politikerpensionerna, men det är uppanbart att familjen Dahl/Kokk håller en låg profil. Varför då?

    Comment by E — 2013 02 24 17:15 #

  7. Socilisternas elit, de lever i sin gräddfil utan moraliska betänkligheter.

    Comment by Gudmun A. — 2013 02 24 17:30 #

  8. Till Ella Poikonen: Det här är hennes sak, inte min, men jag kan ju säga så mycket som att ADHD inte är hennes enda problem. Märk dock att hon inte går sysslolös; hon arbetar för en kristen organisation.

    Comment by Enn Kokk — 2013 02 24 18:13 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^