Valthorn, violin och ett lite ovanligt program

15 februari 2013 17:42 | Mat & dryck, Musik | 2 kommentarer

Valthorn och violin” kallades Uppsala kammarorkesters torsdagskonsert, och de som med den äran trakterade dessa instrument var Fredrik Dickfeldt respektive Bernt Lysell. Dirigent var som oftast Paul Mägi.konsertmästare den här gången Klara Hellgren.

Konserten började med Jonas Olofssons (född 1987) prisbelönta ”Luci and the Garden”. Det här är ett stycke modern programmusik: dess Luci är Lucifer, alltså den ängel som Gud försköt, och i programhäftet fanns följaktligen en tolkningsanvisning. Jag som har svårt för musik som ska tolkas på det här sättet lyssnade mer på den bitvis fascinerande ljudbilden.

För mig är den engelska tonsättaren Ethel Smyth (1858-1944) lika obekant som den svenske nutidskompositören Olofsson, och på mig gav hennes ”Konsert för violin, horn och orkester” (1927) ett lite för splittrat intryck för att jag skulle omfamna det som helhet. Bäst gillade jag den långsamma satsen ”Elegy”.

Också i Johannes Brahms’ (1833-1897) ”Symfoni nummer 1 i C-moll” (1876) är det andra satsen, andante, som tilltalar mina öron allra mest. Men jag har ofta lite svårt för Brahms, och också här fanns det partier som bidrog till ett splittrat intryck.

* * *

Före konserten gick jag och Birgitta som så ofta på restaurang – den här gången hade vi bestämt oss för att gå på näraliggande Katalin och äta middag.

Vi fastnade för schnitzel med persiljesmör, inlagd gurka och citron. Schnitzeln visade sig inte vara den konventionella stora utan bestod av två mindre, vältillagade skivor, och i en liten särskild bytta på tallriken fanns en mycket smakrik röra; däremot förekom det inga citronskivor med ansjovisfiléer och kapris, så som jag själv brukar laga till den. Till det drack vi ett gott Rioja-vin.

2 kommentarer

  1. Till Enn Kokk: Jag läste också UNTs ord om denna konsert och det är intressant att läsa de olika intrycken hos skilda lyssnare.
    ——
    Har du varit på och lyssnat på Per Tengstrands spelningar av Beethovens samtliga pianosonater?
    ——
    Nog är, apropå er vana att äta ute i samband med konserter, Uppsala en märklig stad med sina över 200 000 invånare och typisk akademikerstad. Uppsala har mycket få riktigt bra restauranger, ja egentligen bara två, Hambergs Fisk och Villa Anna, som kan mätas sig med toppskiktet i Stockholm. Ett tag fanns det ju på Östra Ågatan restaurang Grisen, men den försvann också. Och Domtrappkällaren har väl inte varit sig lik sedan Bengt Stenström sålde sitt livsverk. Jag anser mig vara en ganska van uteätare, eftersom jag äter lunch, oftast på Mäster Anders på Pipersgatan, fem dagar i veckan. Och jag gillar alla typer av matställen, såväl dyra som billiga, bara de håller hög kvalitet och har vänlig och omtänksam personal. Restaurangägarna i Uppsala har en del att göra på detta område.

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 02 17 19:27 #

  2. Till Bengt Eliasson: Jag delar din positiva uppfatning om de krogar du nämner. Men det finns några bra krogar till i Uppsala, till exempel Jay Fu’s och Stationen och kasnke framför allt Pepper, peppar i Suttungs gränd.

    Comment by Enn Kokk — 2013 02 17 22:25 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^