Schlagerslaget, andra ronden
10 februari 2013 13:08 | Media, Musik | Kommentering avstängdEftersom Sina Samadi kommer från Iran, kunde han väl ha kallat sig för Shahen av Iran, men i stället blev det Sean Banan. Med ”Copacabana” förflyttade han sig nu i stället till en helt annan kontinent, och både scenshowen och den trallvänliga refrängen öppnade, välförtjänt, vägen för honom att gå direkt till final.
Direkt till final gick också Louise Hoffsten med ”Only the Dead Fish…”. Hoffsten har jag följt i stort sett från början, och jag har alltid gillat henne. Själv tycker jag visserligen inte att just den här låten hör till det allra bästa hon har gjort, men jag önskar henne gärna lycka till.
Också Richard Woolf och hans låtskrivare Tomas Andersson Wij är rikt företrädda i mina skivhyllor, och jag hade hoppats mycket på deras ”En förlorad sommar”, men den åkte ut. Och på sätt och vis kan jag förstå det: Den har den här tävlingens hittills överlägset bästa text, men det musikaliska uttrycket är för lågmält och otydligt för att fånga en stor publik.
Närmast befrielse kände jag över att den förhandshaussade ”Begging” med Anton Ewald åtminstone inte gick direkt till final. Det här är en låt, där det enda man kommer ihåg efteråt är dess ”ahoo”.
Då har jag betydligt lättare att förstå att ”Hello Goodbye” med Erik Segerstedt och Tone Damli tog sig vidarfe till andra chansen.
För min del hade jag inte gråtit om Anton Ewald hade slagits ut av Felicia Olsson. ”Make Me No 1” är visserligen som helhet tveksam, men den har åtminstone en hygglig refräng.
Slutligen måste jag ge Markus Larsson i Aftonbladet en eloge: Hans påpekande, att ”Make Me No 1″ är som klippt och skuren som tema i en James Bond-film, är på pricken rätt.
Men den åkte alltså ut. Fick den 007 poäng?
No Comments yet
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^