Centerextremismen har blivit verklighet
10 januari 2013 16:52 | Politik | 19 kommentarerNär Hasse och Tage myntade begreppet centerextremism och Gösta Ekman spelade centerextremist, var det väl ingen – hur roligt det här än var – som föreställde sig att de här begreppen skulle bli ledstjärnor för ett centerpartistiskt partiprogram. Till och med bytet av namn från det gamla Bondeförbundet antydde ju en placering i politikens mitt mellan höger och vänster.
I dag visar sig krafter i Centerns ledning ha en stark dragning åt extrem nyliberalism, en hållning som den klassiska centerrörelsen inte ens har varit i närheten av.
Den klassiska Centern, med sin väljarbas bland bönder med små och medelstora jordbruk – många av storbönderna röstade på Högern – plus annat småfolk ute på landsbygden gjorde Centern till ett utpräglat landsbygdsparti, klassmässigt lika lätt att identifiera som Arbetarepartiet Socialdemokraterna. De här två partierna fann också varandra och ingick, till båtnad för bådas kärnväljare, en överenskommelse som mycket träffsäkert döptes till kohandeln.
Under sjuttiotalet och första hälften av åttiotalet var jag närmast ett inventarium på centerstämmorna, alltid veckan före midsommar. Jag var där i egenskap av journalist men naturligtvis också partispanare (s), men inte ens det senare innebar att jag sågs med oblida ögon av de ledande centerpartister jag mötte på stämmorna – det fanns många, även i ledande ställning, som gärna pratade med mig i min egenskap av väl placerad person i ett parti som man ömsom samarbetade med, ömsom höll på armlängds avstånd. Jag blev rent av vän, på riktigt, med framför allt en del ledande företrädare för partiets ungdomsförbund CUF.
Många av de ungdomar som var ombud på CUF-stämmorna hade mycket gemensamt med de arbetarungdomar som, åtminstone då, dominerade i SSU. Båda grupperna kom från en värld av kroppsarbete. Ingendera sidan hade utbildning och bildning som ett självklart uppväxtarv – och de drog följaktligen likartade slutsatser när det gällde utbildningspolitiken. Också i frågor, där de politiska slutsatserna skilde sig, speglade de båda gruppernas här skilda uppfattningar sociala realiteter snarare än politiska teorier: När det gällde sociala trygghetssystem, ville arbetarungdomarna ha ett heltäckande socialt skyddsnät, medan bondgrabbarna och bondtjejerna nöjde sig med grundtrygghet – deras trygghet bestod ju till syvende och sidst av den egna gården.
Lite förenklat är det här naturligtvis, men jag tror att mina iakttagelser ändå i hög grad är relevanta.
I dag är strukturen inom jordbruksnäringen väsentligt annorlunda. Gårdarna har blivit större, är allt mer produktionsenheter som liknar andra sådana inom kapitalistisk ekonomi, medan små- och halvtidsjordbruken har minskat i antal. Inflyttningen till städerna av utbildnings- och arbetsmarknadsskäl har utarmat landsbygden på människor och därmed dränerat marknaden på väljare som naturligt identifierar sig med ett landsbygdsparti.
Det är inte min sak att försöka staka ut vägen åt ett krympande mittenpari av det här slaget, men jag tvivlar starkt på att vägen till nya väljare, nu framför allt i städerna, är en häftig gir i riktning mot en ny, nyliberal kurs. Känner jag Centerns kärnväljare, de som fortfarande finns på landsbygden, rätt, är en mycket stor del av dem djupt främmande för partiprogramkrav som månggifte, slopad arvsrätt, slopad skolplikt och fri invandring.
Kursändringen från pragmatiskt mittenparti till en av hörnpelarna i en högerkoalition har redan den inte varit oproblematisk för Centerpartiet. Skulle nu partiet fullfölja giren mot höger genom att anta det här programförslaget och bli ett nyliberalt parti blir det än värre.
För Centern vill säga. Annie Lööfs partiledarskap kan för partiets del ända, inte i en framgångsrik ny högerposition utan i en grav med en sten där texten under den vissnade klövern lyder: ”Här, långt ner till höger, vilar resterna av Centerpartiet”.
19 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Till Enn Kokk: Man kan bara hoppas att Centern i nästa val får lämna Riksdagen, vilket borde göra att S återtar makten i Sverige. Det är riktigt, som Du skriver, att de centerpartistiska kärnväljarna torde vara djupt främmande för den utveckling partiet genomgått, exempelvis dessa förslag om månggifte och slopas arvsrätt. Det är uppenbart att de som skrivit programmet har suttit på Stureplan utan någon större kontakt med verkligheten. Sådana åsikter passar inte landsbygdens folk, som i grunden nog är ganska så konservativa av sig. Samtidigt är det en tråkig utveckling ty C och S var ju partier som en gång i tiden tillsammans byggde landet. Det skulle vara bra om C kunde lämna Alliansen. Jag tror inte att deras medlemmar skulle ha någonting emot detta. Glöm inte att socialdemokratin tidigare gjorde flera politiska överenskommelser med just C. Det skulle också vara bra om vi kunde få med oss de folkpartister som kallar sig socialliberaler. Bengt Westerberg låg nog närmare S än det som blev Alliansen. Målet måste vara att isolera Moderaterna, ty de står för en politik som inte hör hemma i Sverige. Reinfeldt står för en politisk linje som innebär att man, med berått mod, slår på de som redan ligger. Det måste kännas svårt för såväl socialliberaler som ”riktiga” centerpartister.
Comment by Bengt Eliasson — 2013 01 10 17:24 #
Du var beundransvärt uthållig som spion på centerstämmorna. Ingen av oss andra journalister orkade sitta still lika lång tid i sträck.
Annars var ju rikstinget, som öppnade stämmorna, en uppvisning i svenska hembygdsdräkter och i musicerande på fiol och klarinett.
På det sättet var centern ett mer folkligt parti än socialdemokraterna. Rötterna låg i jorden.
Nu behöver partiet publicitet och har fått det, men ledningen verkar ändå överraskad. Vad man än tycker, och hur det än går, visst livar det upp med idédebatt där allt möjligt ställs på huvudet och ifrågasätts. Det har varit tråkigt länge nog.
Comment by Börje Andersson — 2013 01 10 19:01 #
Till Börje Andersson: Visst är det så att C behöver publicitet – men det verkar ske till vilket pris som helst. Ta bara detta med månggifte, som är så långt från den svenska rättstraditionen man kan komma. Partiledaren har ju tidigare, såsom aktiv i ungdomsförbundet, pläderat för detta, så hon har verkligen gett åsa-nissemarxismen ett mänskligt ansikte.
Comment by Bengt Eliasson — 2013 01 10 20:03 #
Till Börje Andersson: Visst är det så att C behöver publicitet – men det verkar ske till vilket pris som helst. Ta bara detta med månggifte, som är så långt från den svenska rättstraditionen man kan komma. Partiledaren har ju tidigare, såsom aktiv i ungdomsförbundet, pläderat för detta.
Comment by Bengt Eliasson — 2013 01 10 20:05 #
Åsa-Nisse gluttde nog på vackra flickor, men månggifte var veterligen varken han eller Klabbarparn för.
Comment by Enn Kokk — 2013 01 10 20:09 #
Till Enn Kokk: Det var faktiskt Palme som i en kärnkraftsdebatt med Centerns Olof Johansson myntade begreppet. Mycket fyndigt måste man till- stå. Han var ju alltid bäst utan manuskript.
Comment by Bengt Eliasson — 2013 01 10 20:35 #
För egen del tror jag att begreppet fanns innan Palme använde det.
Comment by Enn Kokk — 2013 01 10 22:00 #
Apropå centern och det forna samarbete med (s): du har inte kommenterat oalme-dokumentärerna som visades i TV på mellandagarna. Är en kommentar på gång? Eller har jag missat den?
Comment by Anders Thunberg — 2013 01 10 22:52 #
Kohandel borde väl moderat ungdom, MU(F) vara positiv till, snarare än S och C?
Comment by Sonny — 2013 01 10 23:30 #
Visst strider månggifte mot den svenska rättstraditionen, Bengt. Förslaget känns inte riktigt angeläget. Men som argument räcker inte den konservativa släggan. Här gäller det att ruska liv i hjärncellerna och och slipa argumenten. Det är uppfriskande även med tokigheter.
Comment by Börje Andersson — 2013 01 10 23:31 #
Till Anderz Thunberg: Jag tyckte den på det hela taget var välgjord och balanserad. Men man fick ju se den i avsnitt, och jag förde inga nateckningar när jag tittade, så när dagarna har gått och annat kommit emellan, har det känts allt svårare att göra en samlad kommentar.
Comment by Enn Kokk — 2013 01 11 6:50 #
Till Börje Andersson: Jag tror nämligen att de ledande centerpartisterna är fullständigt desperata i ljuset av partiets historiskt dåliga opinionsläde, vilket gör att det kommer sådana här omöjliga förslag om exempelvis månggifte från programgruppen. Jag tror helt enkelt inte att ett sansat parti med en relativt stabil opinion i ryggen skulle framlägga dylika förslag. Partiledaren Lööf är ju uppenbarligen inget ljus i tunneln som många trodde, snarare ett sänke med sina floskelartade uttalanden. Någon röstmagnet är hon inte. Nu försöker hon distansera sig från de nyliberala tankarna, men saken är ju den att redan under Maud Olofssons tid fanns det uppfattningen att statsmakten ska vara så liten som möjligt i förhållande till medborgarna. Ett synsätt som gynnar helt klart endast de som är de mest välbeställda i samhället. Centern har nog visat genom dessa förslag sitt rätta ansikte och det måste vara en uppgift för oss socialdemokrater inför valet 2014 visa på detta för väljarna så att de själva kan avgöra vilken väg vårt land skall gå. Jag har det ekonomiskt bra men jag vet att utanför mitt fönster finns de människor som har det betydligt sämre. Och det är allas vårt ansvar att dessa medmänniskor inte glöms bort. Sannerligen har Centern gjort en märklig resa i det svenska politiska landskapet, från landsbygdens sämst bemedlade till Stureplans och Östermalms finaste kvarter. Men – och det är det vi nu ser i opinionssiffrornas kranka blekhet – väljarnas dom är hård. Centern har bara en resa kvar att göra, nämligen den ur Sveriges Riksdag!
Comment by Bengt Eliasson — 2013 01 11 12:28 #
Men Socialdemokratins resa de senaste 25 åren har varit minst lika märklig som centerns, och i samma riktning.
Comment by Kerstin — 2013 01 12 4:24 #
Till Kerstin Berminge: Fast socialdemokratins kurs har vi ju också, tidigare, diskuterat här på bloggen. Den här gåbngen är det Centern som står i fokus.
Comment by Enn Kokk — 2013 01 12 8:15 #
Till Enn Kokk: Jag ser på kommunalrådet Stefan Hannas blogg, att han föreslår en ny -ism för Centerpartiet, nämligen devenism. Jag kommer osökt att tänka på socialdarwinismen, som verkligen inte hör hemma i ett utvecklat och demokratiskt samhälle som det svenska.
Comment by Bengt Eliasson — 2013 01 12 11:47 #
Till Bengt Eliasson: På min tid i politiken myntade partiet utan klassisk ideologi, Centerpartiet, begreppet centerismen. Centerismen kunde omfatta i stort sett allting.
Det finns en klassisk EWK-teckning som illustrerar partierna och deras ideologier. Bakom Erlander ser man sålunda porträttet av Marx, bakom Ohlin porträttet av Mill och så vidare – och bakom centerledaren Gunnar Hedlund ser man ett porträtt av honom själv, där det på namnskylten står Rådom (den plats i Ångermanland han kom ifrån).
Comment by Enn Kokk — 2013 01 12 12:31 #
Till Kerstin Berminge: Det är en avgrundsdjup skillnad mellan kriserna inom S respektive C, därför att det förra partiet har, trots ett över tid och mellan opinionsinstituten varierande resultat, en stabil samling sympatisörer. Mycket har förändrats bara sedan jag väcktes politiskt på 1970-talet. Idag är det reklambyråerna som i mångt och mycket skriver den dagspolitiska agendan, exempelvis så torde Moderaternas partiprogram vara författat av en reklambyrå. Det har bland de unga blivit ”inne” att tillhöra kretsen kring Fredrik Reinfeldt, Annie Lööf m fl utan att man själv lägger ner tid på att forma sin egen världsbild, som vi då unga gjorde på 70-talet. Jag tror att många människor känner mycket stor sympati och respekt för S och de idéer vi står för, men att de kan ha svårt, särskilt inför sig själva, att erkänna detta. Att väcka dessa tysta hjärtan är den stora socialdemokratiska utmaningen inför valet 2014. Lyckas vi med det så kommer Stefan Löfven att bli Sveriges nästa statsminister.
Comment by Bengt Eliasson — 2013 01 12 15:57 #
Till Enn Kokk: Jag har faktiskt sett den av dig beskrivna teckningen. EWK var utan tvekan Sveriges bästa politiska tecknare. Om han levt idag hade han haft mycket att göra.
Comment by Bengt Eliasson — 2013 01 12 17:53 #
Till Bengt Eliasson: EWK är ett intressant exempel på gamla tiders samförståndsanda mellan bonderörelsen och arbetarrörelsen. EWK, som också tecknade i LRFs ”Land”, hade sina rötter i den förra, och han kapade dem aldrig, men han blev ju framför allt känd som tecknare i arbetarrörelsens största tidning, Aftonbladet.
Comment by Enn Kokk — 2013 01 12 18:10 #