Jo, gubben lever fortfarande
26 oktober 2012 17:33 | Ur dagboken | 8 kommentarerOm någon undrar varför jag har skrivit så lite den här veckan, kan jag berätta det nu: Jag har legat på Hjärt- och lungkliniken på Akademiska.
Jag har nu en längre tid haft en rad besvär – starkt nedsatt kondis, problem med att gå längre sträckor utan att ideligen stanna och vila, andningsproblem på nätterna, svullna fötter och underben – som jag berättade om för min husläkare, och hon remitterade mig till Ackis, som beslöt sig för att ta in mig för en rad prover, knutna till hjärt- och lungfunktionerna.
Man arbetade med olika teorier, bland dem också till min stora förvåning – detta eftersom jag aldrig någonsin har rökt – att jag kunde ha fått KOL. Man hittade också en lungskada, men när jag berättade om min svåra lunginflammation vid tre års ålder och alla hostor jag sen hade under hela min uppväxt, föreföll den läkare jag talade med benägen att tro att detta var en av orsakerna till mina senare problem. Men ett av mina akuta problem, vatten i lungan och även nere i extremiteterna, torde också ha med hjärtats nedsatta pumpförmåga att göra.
Så i dag skrevs jag ut med en rad nya mediciner, som delvis också ersätter gamla. Jag tar till exempel starkt vattendrivande mediciner, vilket inte är så trevligt, eftersom man ständigt blir kissnödig.
Dessutom måste jag från och med nu börja ta Waran, ett blodförtunnande medel som fordrar lång inkörningspriod för att effekten ska bli opitmal.
Eftersom man i ett sånt här kritiskt läge får kroppen totalgenomlyst, kom man också på att min diabetesmedicinering måste ändras. Inte så att jag har misskött min diabetes – tvärt om har jag med hjälp av piller före måltiderna och bra kost hållit mina sockervärden på en mycket hygglig nivå. Men nu upptäckte man att njurfunktionen hade gått ner, och eftersom diabetespillren tydligen inte är bra i det sammanhanget, får jag nu till större delen ersätta dem med insulininjektioner.
Det här är ingen fullständig redovisning av symtom, diagnosticerade orsaker och mediciner för det ena och det andra – men vid hemkomsten från sjukhuset blev det alltså något av en revolution i badrumsskåpet.
Mina erfarenheter av vården på Akademiska är mycket positiva. Det är klart att det också där finns en och annan slashas, men de olika kategorierna av pesonal är generellt mycket vänliga, effektiva och professionella.
Jag, som för egen del inte har läst biologi sen skoltiden i Sundsvall på femtiotalet, fick en mycket bra dialog med de läkare jag mötte och hjälpte nog själv till att identifiera mina problem genom sakliga beskrivningar. Som ett tecken på detta tar jag det faktum, att en kvinnlig läkare bad mig ställa upp som intervjuobjekt åt en medicinare under utbildning, en tjej som undersökte mig och ställde frågor på vilka hon fick svar med bakgrund på ett sätt jag tror att hon kommer att ha nytta av i sitt framtida yrkesliv.
Fast problemet är förstås att väldigt många av de patienter hon kommer att få ta hand om inte är tillnärmelsevis så verbarala som jag.
8 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Skönt att få veta att ”gubben” lever fortfarande!
Ja, jag var i alla fall en av dem som oroade mig och undrade om du hade blivit sjuk, eftersom det var ”tyst” i din blogg så länge.
Men nu ser jag fram emot dina fortsatta inlägg och berättelser igen! Verbal är du ju, som du själv skriver, och ”smyger” inte heller med dina – och din frus krämpor och sjukdomar. Det tycker jag är OK. Annars är det ju mest så att ”skruttigheten” får inget utrymme i vårt samhälle. Nej, man måste själv ta sig detta – utrymme alltså!
Viiu – född ett par år före dig i Viinistu, några kilometer från Juminda…
Comment by Viiu Randala Riis — 2012 10 27 20:54 #
Du säger att listan över dina krämpor som du beskriver ingalunda är komplett. Jag tycker att det är nog med det du berättar om. Jag är själv ungefärligen samtida med dig och känner igen flera av dina problem. Och nog skulle det finnas utrymme för att bli lite gnällig mellan varven. Men jag noterar att du gnäller inte. Du är dessutom tacksam mot de läkare och den personal på sjukhuset som försöker göra din vardag lite drägligare. Jag tycker det är glädjande att höra och jag hoppas att du sa det till dom. Man hör alldeles för mycket klankande på sjukvården och dess personal.
Ser fram mot dina framtida alster med spänning.
PS
Var förresten och såg filmen om Olof Palme i veckan. Ett historiskt dokument som alla kan ta del av ovsett politisk hemvist.
DS
Comment by Kenneth Hansson — 2012 10 27 23:42 #
Tere Viiu! Jag har förstått att det finns en del ester som då och då tittar in på min blogg. Och som du väl har noterat försöker jag för egen del förmedla nyheter från vårt gamla land: jag redovisar och kommenterar till exempel regelbundet de estniska partisympatiundersökningarna. För min svenska publik har jag också introducerat ganska mycket av den estniska skönlitteratur, som finns översatt till svenska.
Comment by Enn Kokk — 2012 10 28 12:03 #
Till Kenneth Hansson: Den vård jag nu får har jag träget betalat skatt för under mina yrkesverksamma och friska år, och när jag nu behöver den här vården, känns det bra att kunna konstatera, att skattepengarna används effektivt av vänlig och tålmodig personal.
Comment by Enn Kokk — 2012 10 28 12:11 #
Skönt att höra att du är hemma. Dessutom är det positivt att personalen verkar ha tagit ett rejält tag i alla funktioner, och anpassat mediciner därefter. Jag fick ta en ambulansfärd i fredagskväll, istf en tur till Stockholm, men trots ett ohyggligt jobbigt anfall, som närmast kan beskrivas som en drängfylla med tillhörande storm på Ålandsbåten (något jag aldrig utövat, men hört talas om) så var det ett relativt ofarligt men ovanligt exempel på när balansnerven i innerörat slås ut. Hem kom jag efter en väldigt grundlig utredning och två trevliga läkare, och yrsel och kräkningar la sig. Ambulanspersonalen var också väldigt proffsig och empatisk. När man är helt hjälplös, ett tillstånd som jag fruktar, är personalens bemötande så värdefull. Lycka till med tillfrisknandet nu. Jag behöver läsa lite då och då, vet du.
Comment by Ann Christin Sandlund — 2012 10 28 16:33 #
Till Ann Christin Sandlund: Det känns fortfarande ovant, till exempel med insulinsprutorna varje kväll. Men jag håller på att öva in de nya rutinerna. Det som inte är så kul är att jag inser att det inte finns något återtåg. Livet kommer aldrig att bli hyggligt okomplicerat igen.
Comment by Enn Kokk — 2012 10 28 17:21 #
Kan bara hålla med dig om att kvalliten på sjukvården är god.Har själv erfarenhet av vården på Ackis sedan 2009.
”Killen i sängen brevid”
Comment by Michael Håkansson — 2012 11 01 12:19 #
Till Michael Håkansson: Roligt att du hörde av dig!
Comment by Enn Kokk — 2012 11 01 12:22 #