Sommar i P1 med Jonas Jerebko
8 augusti 2012 15:12 | Media, Musik, Ur dagboken | 2 kommentarerNej, jag är inte obekant med artister som Rihanna, Adam Tensta, Eminem och Marvin Gaye, och det händer faktiskt att jag lyssnar på till exempel hiphopmusik. Det betyder å andra sidan inte att jag var väl förtrogen med all den musik Jonas Jerebko spelade i sitt Sommar-program. Men framför allt tyckte jag hans musikval var för enahanda för ett program med så bred publik som Sommar har. Jag misstänker nämligen att många trägna Sommar-lyssnare hade problem med att ta sig igenom hela programmet, vilket jag gjorde.
Själv skulle jag ha haft anledning att stänga av radion av andra skäl – jag är nämligen notoriskt ointressead av sport: har aldrig i mitt liv läst tidningarnas sportsidor och hittar just nu inte mycket i TV som fångar mitt intresse. Men jag har som livsinställning att försöka möta även människor som är annorlunda beskaffade än jag själv, så jag lyssnade mig igenom hela programmet, delvis i den – som det visade sig fåfänga – förhoppningen att Jonas Jerebko skulle säga något som grep tag i även mig. Men nej, här fanns inte ens några intressanta sidospår som har funnits i sommarprogram med andra idrottsstjärnor.
Det blev alltså basket, basket och åter basket, visserligen med dramatiska inslag som matchstraff i en NBA-match och en allvarlig skada som han har återhämtat sig från – men sen blev det basket, basket och åter basket igen.
Missförstå mig inte. Jag är inte mot sport i media, men så här nördiga program passar inte riktigt i just Sommar.
2 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Mitt sportintresse är ungefär lika stort som ditt, dvs noll. Jag tog mig inte igenom hela programmet. Varför skulle jag vara intresserad av den här mannens hälsenor? Jag har inte hört talas om honom tidigare.
Jag funderade mycket över vår tid den timmen som jag ändå lyssnade. Det är alltså ok att vara så här självcentrerad på bästa sändningstid i public service. Det är alltså ok att världen reduceras till den egna kroppen? Och detta evinnerliga tackande över alla människor som betytt så mycket! Varför säger man inte detta DIREKT till personen i fråga, varför måste man ha en publik?!
Po Tidholms krönika i Godmorgon världen i söndags handlade om 70-talisterna – de politiskt apatiska, som han sa, kontra 40-talisterna. Vet inte när Jonas J är född, men han framstår som en värdig representant för en mycket egotrippad generation.
Vad gjorde vi föräldrar för fel!?
Comment by anita l — 2012 08 09 10:46 #
Till Anita Lindblad: Det komiska med alla de där tacken var ju också att flertalet av de avtackade varken lyssnar på Sommar eller kan svenska.
Comment by Enn Kokk — 2012 08 09 14:31 #