Sommar i P1 med Björn Lindeblad
18 juli 2012 19:47 | Media, Musik, Ur dagboken | 6 kommentarerJag har förståelse för Björn Lindeblads livskris, den som ändade i att han sa upp sig från jobbet som biträdande ekonomichef för AGA i Spanien – inte för att det handlade om just AGA utan snarare för att många av oss ibland kommer till vägs ände och inser att det vi håller på med, till exempel försörjer oss på, känns utan djupare mening.
Däremot begriper jag för egen del inte att svaret på en sådan livskris skulle kunna vara religiös tro. Ändå måste jag respektera hans slutsatser mot bakgrund av att han för sin del själv valde att kliva av ett välavlönat jobb för att i 17 år i materiell fattigdom verka som buddhistmunk, först i Thailand, sedan i Schweiz och England.
Mitt problem med hans Sommar-program om detta – för jag hade problem med det – hade med något annat att göra. Jag hör inte till den kategori lyssnare, som vägrar att höra på, när det som sägs handlar om erfarenheter och övertygelser som man inte delar, men i det här fallet hade jag svårt att förstå vad det egentligen var som fångade honom i det buddhistiska alternativet och varför, inte heller varför meditation egentligen skulle kunna vara svaret på något.
Kanske beror det här på att jag inte riktigt tyckte att Björn Lindeblad förmådde att på ett begripligt sätt dela med sig av den erfarenhet som var hans. Det här intrycket förstärktes av den lite rosenskimrande berättelse om den kärlek till en kvinna, som en tid efter hemkomsten till Sverige hade drabbat honom.
Bortsett från Mark Knopflers ”Sailing To Philadelphia” talade inte heller musiken i programmet – till stor del knuten till hans religiösa erfarenhet – till mig.
6 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Jag tyckte litet annorlunda, nästan på alla punkter! För en gångs skull?!! Jag gillade många av hans låtar som The Lighthouse Familys ”I wish I knew how it would feel to be free”, Rammsteins ” Ohne dich”, Shakira m. andra i låten ”Hips Don´t Lie” Ysuf Islam(fd Cat Stevens)m. låten ”Heaven there where true love goes”, The Thes ”True happiness this way lies” osv.
Ett perfekt program till alla stressade, meditations- och mindfulnessintresserade,andliga sökare och sådana som vill försöka stilla sitt sinne (som tröst,hur svårt det kan vara). Till alla som vill lära sig att acceptera, lämna hän; känna medkänsla,tålamod,tacksamhet,tillförsikt,generositet,empati osv.
Och mantrat: ”jag kan ha fel,jag kan ha fel,jag kan ha fel,…..” är inte så dumt heller för nutidsmänniskor att använda sig av.
Muminpappans bevingade ord: ” Det blåser upp till storm. Kom ungar så tar vi ut roddbåten på en tur.”
Jag tyckte bra om det här programmet, om sjösättandet av ett svenskt ord för mindfulness, som många har saknat: ” varsevarande”; åtminstone med en vettig förklaring och innebörd!!
Det här var Lyssnarnas val-programmet i år, så det har röstats fram demokratiskt i varje fall!Alla blir vi saliga på olika sätt;)
Comment by Tar O´Ger — 2012 07 18 22:06 #
Håller med, Enn. Han förmådde inte fånga mitt intresse. Jag gav upp efter en halvtimme. Ett spännande öde, men knastertorrt återgett. Tyvärr.
Comment by Jan — 2012 07 18 23:08 #
Håller med ”Tar O´Ger ” som lyssnade med öppna sinnen och lyckades fånga substansen i Björn Lindeblads sommarprogram! Jag fångades också av hans ”resa” men ville ha mer! Så på ett sätt kan jag hålla med dig Enn, att hans beskrivning blev lite ytlig…
Comment by Ilona — 2012 07 19 1:25 #
Jag håller med Enn Kokk. Programmet var förvånansvärt intetsägande och platt, likaså musiken, alltihop kändes märkligt kommersiellt tillrättalagt. Det räcker inte att man lägger in lite tempelklockor och anlägger en lugn röst för att imponera på mig, tvärtom, då drar jag öronen åt mig. När han berättade att han lär riskkapitalister att meditera (!) tänkte jag: jaha, ytterligare en person som tänker göra sig ett namn (redan har gjort?) på att han valt en extrem väg i livet. Att enbart följa sin intuition, det kan ju låta bra, men nog uppfattade jag att den här mannen ännu inte tagit bort den fastsydda tygbiten på tändsticksasken, för att använda hans egen metafor.
Comment by anita l — 2012 07 19 9:35 #
Bara en inskränkt person som inte har kontakt med sitt eget inre kan ha så svårt att förstå och ta till sig programmet. Jag skulle aldrig klara av att göra den resa Björn har gjort, jag skulle inte heller vilja men det är definitiv givande att höra honom tala. Jag försöker hitta mitt eget sätt att bli mer harmonisk som person. Helt utan religion och jag för min del såg inget religiöst i programmet. Jag förstår inte vara många är så rädda för allt vi lärt oss att kalla religion. Alla religioner är för mig olika livsfilosofier, olika sätt att förhålla sig till livet, döden, kärlek, hat och allt annat.
Det var ett bra program som inte hade något med religion att göra, jag tror inte ens att Björn är religiös…
Comment by Johan — 2012 08 24 0:19 #
Tjena Johan! Bara en inskränkt person som inte har kontakt med sitt eget inre kan ha så svårt att förstå att ingen av oss kan omfatta och definiera vem som är inskränkt.
Lycka till på din fortsatta inre resa. Och du – den behöver inte gå via någon annan världsdel, det räcker så bra med att sätta sig bekvämt och blicka inåt. Och som Tranströmer säger, vi blir aldrig färdiga och det är som det ska.
Comment by anita l — 2012 08 24 1:10 #