Sommar i P1 med Anja Pärson

23 juni 2012 22:34 | Media, Musik, Ur dagboken | 4 kommentarer

Jag brukar lyssna på ”Sommar” i radions P1 och har de senaste somrarna också skrivit om sommarpratarna och deras program här på bloggen.

Eftersom jag är kapitalt ointresserad av sport – jag har till exempel aldrig läst tidningarnas sportsidor och ser aldrig sportsändningar eller matcher i TV – var det inte med några stora förväntningar jag började lyssna på årets första sommarprogram, det med Anja Pärson. Och programmets första del bekräftade alla mina fördomar. Den där instinkten att träna, träna och träna för att vinna i något så meningslöst som en idrottstävling ligger helt utanför min fattningsförmåga. Själv var jag i och för sig mycket duktig i skolan (om än inte i just idrott, där jag inte ansträngde mig för fem öre), och jag tror att jag också i dag på vissa områden besitter kunskaper som är ganska extraordinära, men jag har ärligt mer drivits av lust och nyfikenhet än av strävan att klå alla andra.

Men en bit in i Anja Pärsons sommarprogram fick jag belöningen för att jag ändå hade fortsatt att lyssna. Att i dagens Sverige komma ut med att man är homosexuell eller i vart fall bisexuell – vad jag förstod hade hon tidigare haft ett ganska lång förhållande med en man – är kanske inte så sensationellt som hon gjorde det till, men jag tyckte det var intressant att få ta del av hur det är att upptäcka en helt ny och okänd sida hos sig själv och lära sig bejaka den.

Anja Pärson hade mycket hon verbalt ville få ur sig, och följaktligen spelade hon heller inte våldsamt mycket musik i sitt sommarprogram. En del av den här musiken talade inte till just mig, men jag uppskattade att hon spelade en av mina egna favoritet, Ani Difranco (”You Had Time”). Med tanke på att hon under lång tid har bott i Monaco, är jag också förvånad över att bara en låt var på franska, ”Quelqu’un M’a Dit” med Carla Bruni.

4 kommentarer

  1. Instämmer helt i det första stycket här. Jag har heller aldrig intresserat mig för sport eller läst sportreferat och hur det går för Sverige i fotbolls-EM bryr jag mig inte det minsta om. Det finns annat som Sverige gör just nu som jag intresserar mig mer för – och djupt beklagar, ja sörjer ofantligt. Kunde aldrig tro att Sverige skulle sälla sig till krigsfantatikernas och nykolonialisternas skara och agera pådrivande för mer av den mördande av människor i andra delar av världen.

    Comment by Kerstin — 2012 06 24 13:13 #

  2. Eftersom jag själv är homosexuell och programmet berörde mig mycket eftersom jag känner igen processen av skräckslagenhet och en långsam väg från hetero till homosexuell praxis. Stora delar av programmet rann tårarna när de 40 år gamla känslorna återigen aktualiserades. Jag kan dela din förvåning att det fortfarande väcker sådan sensation. Men förutom att idrotten syns vara oerhört manschauvenistiskt konservativ så finns i det djupa Sverige andra tankar om bl.a. fördomar mot kvinnor, homosexuella m.fl. Jag skildrar detta på min http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=56020 under rubriken Vad är det för djävla förtryckarkultur: skall bara vissa ha rätt att bli lyckliga?

    Comment by Bo Widegren — 2012 06 24 21:25 #

  3. Till Bo Widegren: Jag vet ju det här om dig, eftersom jag har följt din blogg, och det är ju egentligen förfärligt, att den sortens fördomar som du refererar till fortfarande finns kvar, men tydligen finns det fortfarande, år 2012, kvar fördomar, som det känns skönt att kunna konfrontera med det Anja Pärson sa i P1s Sommar.

    Comment by Enn Kokk — 2012 06 24 21:37 #

  4. Jag blev djupt berörd av Anjas Sommar i P1,men också av Bo Widegrens kommentar här. Blir man inte ledsen, när en lycklig idrottskvinna ber lyssnare att inte tycka synd om henne!!?? Jag hade under programmets gång hunnit tänka på alla unga människor, överallt i världen, som är/har varit störtkära i någon av samma kön, och skämdes och led, och förnekade sin läggning, bad till gudar för att ”göra dem normala” osv. Det kändes på något vis tragiskt att tänka; att homosexuella får smyga och ljuga för att världen fördömer deras kärlek,har svårt att acceptera den som jämlik med den heterosexuella. Jag tyckte inte synd om Anja och Filippa för deras läggnings skull utan för att omvärlden reducerar den, fördömer den, sensationerar den, konstifierar den, pekar på den med sjuklig nyfikenhet…Litet som man skulle förstöra underbar konst och tvinga konstnären se på. Det de har är ju vacker kärlek, länge leve kärleken!!!Och det är bra, som Enn skriver, att konfronteras med sina fördomar. De kan behöva vädras, kanske litet oftare till och med;)

    Comment by Tar O´Ger — 2012 06 24 23:11 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^