Värd att se på grund av Lena Nyman

Håkan Bergströms thriller ”Farligt löfte” från 1955 har ett grundgrepp, ett barn som får en vittnesroll i ett mord, gemensamt med den betydligt mer gastkramande ”Fönstret”. Det intressantaste med den är att den innehåller en faktiskt remarkabel filmdebut: den blott elvaåriga Lena Nyman som spelar rollen av lilla Helen Tomasson, i filmen ännu yngre, sju, än Lenas elva – men det underlättas av hennes korta längd. Hur som helst spelar Lena Nyman den här rollen mycket trovärdigt.

Roande att se är också filmens tidstypiska stockholmsmiljöer, till stor del hämtade från området kring S:t Eriksplan i Stockholm. Tidens moderniteter, tunnelbanan och Vällingby, hör också till det som exponeras.

Till att börja med är filmens handling så seg och även banal att jag överväger att stänga av TVn. Filmen befolkas av människor, där den ena parten plus ett antal löshästar ständigt är otrogna – männens löften till sina nya partners om att skilja sig och älska bara den dam de för tillfället är hos känns mycket ihåliga. Det känns också i mesta laget att se så många snedsprång i samma hus.

Det här bildar emellertid bakgrunden till filmens mordhistoria. Två av männen i huset besöker samma kväll en kvinnlig löshäst, Ulla Brantman (Inger Juel), som dock inte längre vill veta av någon av dem. Den ene av dem, Bertil Strand (Herman Ahlsell), tappar därvid besinningen och råkar – eftersom det nog inte var avsikten – mörda henne i en fallolycka. Han får dock falskt alibi av sin fru Irma (Birgitta Valberg), och i stället blir den andre besökaren, Åke Tomasson (Bengt Blomberg), misstänkt, på grund av sina många kvinnohistorier (också med hustruns egen syster) misstänkt även av sin fru Anna-Greta (Ulla Holmberg).

Dock har det senare parets dotter Helen (Lena Nyman) i trappen sett Bertil gå in till tant Ulla. Bertil är desperat och mutar lilla Helen att tiga – berättar hon inget för någon, ska hon få en ny cykel på födelsedagen. I själva verket funderar han på att döda den lilla flickan, och filmen innehåller också ett par riktigt otäcka scener, där mördaren av slumpen hindras att fullfölja sitt uppsåt.

Mot slutet av filmen skruvas filmens till att börja med sega tempo upp, i och med att Helen, när hon är ensam hemma och får besök av Bertil, råkar avslöja att hon har glömt ett foto av Bertil och Ulla, hittat i en lånebok från familjen Strand, hemma hos mormor i Vällingby. Fotot lyckas mördaren få tag på med Helens hjälp, men i sista stund lyckas flickan undkomma. Tillfälligt, visar det sig. Efter en klassisk jakt uppe på höghusets tak knuffar han flickan, men hon får hjälp av en fastighetsskötare som råkar befinna sig på plats, och i stället slutar det här på klassiskt sätt: det blir mördaren som slår ihjäl sig.

Så det hela slutar med bräkande idyll: Åke och Anna-Greta hittar varann igen, och Helen får löfte om en ny cykel – fast först nästa födelsedag.