I Kristi himmelsfärds-veckan

16 maj 2012 17:08 | Trädgård, Ur dagboken | 8 kommentarer

Vår stora trädgård är till stora delar anlagd under Kristi himmelsfärds-veckorna. På den tiden då jag jobbade på Socialdemokratiska partistyrelsen brukade jag, år efter år, ta ledigt den här veckan: Jag behövde då bara ta ut två och en halv semesterdagar för att få en sammanhängande period på nio dagar i Öregrund.

Mycket stora delar av anläggningsarbetet – skapandet av potatisland, nedgrävning av dräneringsrör, anläggning av ständigt nya rabatter, till slut runt hela den drygt 2.000 kvadratmeter stora tomten – gjordes under de här ”grävveckorna”, som jag kallade dem. Varje år beställde jag nya stora lastbilslass med jord som med hjälp av spade och skottkärra skulle fraktas ut från grindhålet till sina nya ändamål. Tyngst var det det året då jag dränerde gräsmattan: grävde först ett dike för dräneringsröret, som jag bäddade in i lager av singel och sand och sen täckte med jord som skulle bli en slät gräsmatta. Men också andra projekt – som anläggning av land i klippskrevor – krävde styrka och balans och en rätt insatt knyck med skottkärran på slutet för att kunna komma till stånd. När jag anlade den blomrabatt som går längs husväggen mot vägen, måste jag fylla en skreva, som går mellan väggen och en bergknalle, med jord: Nästan varje gång jag skulle stjälpa en ny skottkärra jord slog den vänstra skakeln på kärran mot väggen och jag fick handen i kläm, och till slut var jag – trots att jag hade arbetshandskar på mig – alldeles skinnflådd på vänster knoge.

Jag har en del blomrabatter och ett stenparti som är mina egna, men mycket av det här anläggningsarbetet har skett i samråd och under medverkan av Birgitta, och det är hon som har skött köksträdgård och kryddgård. Hon har, i sitt nuvarande fysiska tillstånd, problem med höjdskillnader och överväger på allvar att lägga igen besvärliga (men egentligen mycket spännande) delar av trädgården. Sen jag fick mina egna hjärtproblem är jag fysiskt en skugga av mitt forna jag – orkar fortfarande rensa till exempel stenpartiet men försummar annat. Vi har tvingats ta betald hjälp med till exempel tunga grävjobb och gräsklippning. (Ni ska veta att det tar flera timmar bara att med motorgräsklippare klippa gräset på den här kuperade och busk- och trädrika tomten.)

Och som vädret hittills har varit här ute vid upplandskusten, har det inte precis lockat ut en ur stugvärmen. Men för all del: det nu väldiga, en gång av mig planterade bigarråträdet har slagit ut i blom, fast i stort sett på bar kvist.

Och Birgitta säger att det finns tulpaner som är på väg.

Måtte häggen blomma snart, och måtte det komma en blid värma, så att jag snart lockas ut i mitt försommarparadis!

8 kommentarer

  1. Du har lagt ner åtskilliga timmar på ert paradis! Bara den som har trädgårdsintresse vet hur fysiskt krävande arbete det faktiskt är. Ett kärt besvär, men man blir inte yngre, och visst är det smärtsamt att känna att krafterna avtar, att knäna inte är lika pigga på att man villl ”stå” på dem.

    Men snart blommar häggen och då gör vi som skomakaren – vi stänger butiken och bara njuuuuter!

    Comment by anita l — 2012 05 16 22:28 #

  2. Här har häggen just slagit ut och liljekonvaljerna är redan väl uppe fast inte utslagna än. Annars är det en väldigt sen vår, får jag ju säga.

    Och anlägga trädgård, jo det tar på krafterna, som du ju påtalar här, så min trädgård, som jag började fila på för 8 år sedan bara, blir aldrig så storståtlig som er säkert är. Man får glädja sig över det lilla och det brukar trots allt blomma fint i rabatterna under sommaren. I år har jag grävt igenom dem ganska skapligt och gödslat upp dem med hästgödsel och är spänd på att se om det kommer att synas någon skillnad. Sen ser jag nu att det börjar bli dags för ogräsrensning igen – inte min favoritsyssla och gräsklippningen ska vi inte tala om. Den är ett elände. Så att jag längtar efter snö ibland eftersom tiden att skotta sig fram till bilen är avsevärt kortare. Det tar mig c:a 3-4 timmar att klippa allt gräs. Är i alla fall tacksam när jag klipper att gräsmattorna är tämligen plana, inga komplicerade nivåskillnader.

    I vår familj är det jag som sysslar med blommor och trädgårdens ögonfägnad medan sambo Dan odlar grönsaker och potatis. I år har vi skaffat oss ett större växthus, som inte är riktigt färdigmonterat än pga eländigt väder. Blir det bara några soltimmar igen så ska slutinsatsen på växthuset göras. Sen blir det spännande att inreda det och börja odla i det.

    Comment by Kerstin — 2012 05 17 17:02 #

  3. Till Kerstin Berminge: Birgitta har ett växthus – det är hennes eftersom hon fick det av vänner i Riksdagen som salade till det, när hon fyllde jämnt. Vi har lärt oss att täcka över taket med presenning över vintern, eftersom all snön annars krossade glas i det.

    Även med det har hon tagit hjälp av en ung stark kille. Han har också varit här och bytt jord i sängarna i växthuset och slutligen med raka putsat rent alla glasen.

    Vi känner honom, egentligen från början hans pappa, och han åtar sig gärna den här sortens jobb, givetvis mot betalning.

    Comment by Enn Kokk — 2012 05 17 17:34 #

  4. Till Anita Lindblad: Inte bara jag utan också hustrun – trädgården har varit en hjärtesak för oss båda.

    När jag i tur och odning fick hjärtinfarkt och pacemaker, sen också stent inopererad, sa hustrun karskt, att ”vilken tur att jag nu kan ta över gräsklippningen” (och allt det andra), men sen råkade hon ut för samma sak och går fortfarande och väntar på den operation Akademiska har utlovat.

    Och eftersom vi, dagen till trots, inte längtar efter en snar himmelsfärd, är vi helt enkelt tvungna att ta det varligt.

    Comment by Enn Kokk — 2012 05 17 18:06 #

  5. Känner igen det där sättet att ta ledigt, det gick ut över oss som inte var lika påhittiga och fräcka utan jobbade snällt i deras ställe. År efter år.

    Comment by Hilton — 2012 05 17 20:34 #

  6. Till Hilton: Du vet ingenting om hur mycket jag jobbade i övrigt, på mitt ordinarie jobb. Och det handlade om mina egan lagfästa semesterdagar som jag tog ut med personalchefens goda minne.

    Och ledigt och ledigt – rent fysiskt har jag aldrig slitit så mycket i hela mitt liv.

    Comment by Enn Kokk — 2012 05 17 20:40 #

  7. Vårt nya växthus är inte fullt så elegant som ert – men så har jag ju inte arbetat i riksdagen :-). Det är att stort plastväxthus, ser ut ungefär som en minihangar – förfärligt fult. Vi hade ett mindre sådant tidigare, som började ta slut. Men jag äter gärna tomaterna från hangaren och planterar gärna ut de växter som förkultiverats där.

    Comment by Kerstin — 2012 05 17 23:16 #

  8. Till Kerstin Berminge: Nja, det här växthuset är faktiskt ganska litet, om än av glas.

    Comment by Enn Kokk — 2012 05 17 23:25 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^