Arbetets söner och Internationalen unisont sjungna i Missionskyrkan
13 mars 2012 15:21 | Musik, Politik | 4 kommentarerI går kväll var Birgitta och jag inbjudna till Missionskyrkan för att i en mötesserie där, ledd av Lars Lindberg, berätta om nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen med tonvikt på deras musik.
Lars Lindberg inledde med att ställa frågor om vår personliga bakgrund, så jag fick berätta om både mina estniska rötter och om hur jag kom att dras till socialdemokratin. Birgitta berättade om sin, även politiskt, brokigare familjehistoria.
Birgitta har ju erfarenhet av båda de här folkrörelserna, men eftersom jag skulle koncentrera mig på arbetarrörelsens musik, berättade hon, när det gällde musiken, mer om nykterhetsrörelsens musiktradition.
Jag hade valt att som exempel på arbetarrörelsens musik berätta mer om de två mest använda sångerna, ”Internationalen” och ”Arbetets söner”, där ju den första är intressant också genom sin originalitet: en dikt som illustrerar centrala tankegångar i marxismen och dessutom med specialskriven musik. ”Arbetets söner”, som har text skriven av samme man som översatte ”Internationalen”, Henrik Menander, är typisk i ett annat avseende för tidiga arbetarsånger: den lånar sin melodi från en på den tiden ofta i skolorna sjungen sång, Nils P Möllers tonsättning av P D A Atterboms ”Vindarnas kör”. Jag gav också exempel på en rad andra liknande musikaliska stölder.
Båda sångtexterna – jag delade också ut ”Internationalen” i dess fullständiga form – innehåller dessutom element av ett slag, typisk för sin tid och dess motsättningar, men måhända av känsligt slag för troende kristnas öron. Men jag berättade mer om detta – använde bland annat Joe Hill som exempel – och jag tror att jag lyckades få också dem i publiken som själva inte känner någon politisk sympati för socialismen att förstå bakgrunden till den här animositeten.
Så vi avslutade med att, unisont och till pianoackompanjemang, tillsammans sjunga ”Internationalen” – första och sista versen, precis som i dagens arbetarrörelse – och ”Arbetets söner”. Sånt kan man göra i en kyrka som håller den fria tanken och respekten för andras övertygelser högt!
4 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Det måste ha varit en salig afton, beklagar att jag inte var där! Mitt bestämda intryck är att det sjungs betydligt bättre inom frikyrkorörelsen än inom arbetarrörelsen numera.
Men för all del, jag kan ha fel…
Comment by Mats Rosin — 2012 03 13 16:02 #
Till Mats Rosin: Det var faktiskt riktigt många åhörare, och de sjöng med för full hals!
Comment by Enn Kokk — 2012 03 13 20:21 #
Jag får tacka för en mycket intressant kväll och jag hoppas att du också vill framföra ett tack till Birgitta för det fina föredraget. Jag sjunger själv i en kör, ”Röda lågan”, som försöker hålla liv i arbetarrörelsens sånger, samtidigt som vi också försöker skapa nya sånger, ofta genom att helt enkelt låna populära melodier, precis som Joe Hill gjorde.
Comment by Johan Persson — 2012 03 19 15:48 #
Till Johan Persson: Jag har tipsat hustrun om din kommentar, och hon har läst den.
Comment by Enn Kokk — 2012 03 19 16:01 #