Matteuspassionen i Musikens hus

9 mars 2012 15:44 | Mat & dryck, Musik | 2 kommentarer

Birgitta har, på grund av sina hälsoproblem, missat två konserter i rad i abonnemangsserien i Musikens hus.

Vi brukar ju kombinera konserthusbesöken med att äta ute på restaurang, men när jag har tvingats gå ensam på konserterna, har jag inte känt för att gå ut och äta alldeles ensam. När hon nu åter kunde gå med mig på torsdagskonsert, återgick vi till våra vanor och valde att inleda kvällen med att äta middag på Amazing Thai i deras nya lokaler. Det blev Pad kaprao bed, wokad anka med stark basilika, babymajs, långbönor och gul lök och så förstås ris. Servitrisen frågade oss om vi verkligen ville ha så stark mat, men det var ju bland annat för det kryddstarka vi valde den. Vi sköljde ner den med riojavin.

Därifrån gick färden alltså vidare till konserthuset vid Vaksala torg. Där bjöds det på en helkväll med musik av Johann Sebastian Bach (1685-1750): den magnifika ”Matteuspassionen” från 1729.

Jag är musikälskare men inte troende, så jag har vissa problem med att förhålla mig till det här verket. Hela texten fanns återgiven i programhäftet. Min hustru valde att följa den även läsvägen under hela konserten – hon kan liksom jag tyska allt sedan skoltiden, så hon behövde knappast den intilliggande svenska översättningen – men även jag, som ofta blundade medan jag lyssnade, snappade ju ändå upp mycket av innehållet med hjälp av min skoltyska.

Fast även om jag alltså har intellektuella och andra invändningar mot textinnehållet, fylls jag av musikens skönhet och omväxling: det rörde sig i det här fallet om ett fantastiskt fint genomfört växelspel mellan Uppsala kammarorkester, sångsolisterna och körpartier framförda av St Jakobs kammarkör, alltsammans under suverän ledning av dirigenten Gary Graden.

Allesamman bidrog till ett väl inövat samspel, och ljuv musik uppstod. Jag är verkligen imponerad.

2 kommentarer

  1. Om din hustru gillade översättningen av Matteuspassionen förra året, så blir jag glad.
    En som nämnde er, ibland och positivt, var Lars Sellergren, som jag lärde känna personligen, inte bara per brev, 2005. Jag blev av honom utnämnd till redaktör för hans CD-skivor som dokumenterar hans unika konst. Tyvärr tyvärr återstår ännu en volym att ge ut, den sjätte, jag tror det hänger på ekonomin. Han själv, och sedan jag och dottern Kina, bekostade dem.
    Har ni inte dessa juveler – man förstår det ju mer man lyssnar och jämför – så köp dem och förundras.
    Allt gott önskas er av
    Eva H
    evastexter.se

    Comment by Eva Hedlund — 2013 10 08 14:20 #

  2. Till Eva Hedlund: Jag ska gärna köpa dem om jag stöter på dem – de hör definitivt hemma i vår stora skivsamling. Jag har förr i världen hört Lars Sellergren live, också mött honom i KSF, Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening i Stockholm.

    Comment by Enn Kokk — 2013 10 08 16:28 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^