En studie i brott

21 december 2008 12:41 | Film | Inga kommentarer

Som i många andra fall har Alfred HitchcocksEn studie i brott” (”Vertigo”, 1958) en litterär förlaga, Pierre Boileaus roman ”d’Entre les morts”. Som i flera andra fall tyder resultatet på att jag inte har gått miste om något, när jag inte har läst boken historien bygger på.

Den engelska filmtitelns ”Vertigo” – som betyder svindel, yrsel – är ändå en krok värd att hänga upp en historia på. Nyckeln till hur intrigen utvecklas finns nämligen i det faktum att den före detta polisen John ”Scottie” Ferguson (James Stewart) efter den dödsolycka på ett tak, som får honom att lämna polisjobbet, får svindel så snart han kommer upp på högre höjder än en bit ovanför marken.

Eftersom Scottie är välbeställd, behöver han inte söka nytt jobb när han slutar vid polisen. Inte heller är han bunden av några privata band – här och var i handlingen möter vi hans före detta flickvän Midge (Barbara Bel Geddes) – så han är fri att irra omkring i San Francisco med omnejd, som är skådeplatsen för den här historien.

Det här gör det lätt för honom att, efter viss inledande tvekan, acceptera det uppdrag hans vän från universitetstiden Gavin Elster (Tom Helmore) vill ge honom: att diskret hålla ett öga på Elsters hustru Madeleine (Kim Novak), som enligt maken beter sig underligt. Elster ordnar så att Scottie får se hustrun på en krog, så att han under sin skuggning sedan kan identifiera henne.

Madeleine åker omkring i San Francisco med dess karaktäristiska höjdskillnader – Hitchcock leker hela tiden med Scotties höjdrädlsa – och förstår så småningom, efter besök vid en grav och på ett porträttgalleri på ett museum, att Madeleine är besatt, i ordets svartmagi-betydelse, av en mycket snarlik dam från en äldre generation i San Francisco, Carlotta Valdes. Scottie kommer närmare Madeleine efter att ha räddat henne från att, som det verkar, vilja dränka sig i San Francisco Bay.

Scottie dras därefter med i Madeleines sökande efter den anmoder som då och då verkar ta hennes själ i besittning. Det här för dem till en spansk missionsstation söder om San Francisco. Där klättrar Madeleine upp i klocktornet, följd av en Scottie som allt mer hindras av sin höjdskräck. När han äntligen lyckas ta sig upp på taket, har Madeleine kastat sig ner på den stenlagda gården och slagit ihjäl sig.

Det är i varje fall det som synes ha skett.

Utan att avslöja allt för nytillkommande tittare kan jag väl ändå våga antyda, att Scottie dittills har utsatts för en storslagen synvilla.

Det gör att han i filmens slut åter får möta den han har lärt känna som Madeleine men som i själva verket är butiksbiträdet Judy Barton. Med en polismans professionella envetenhet, ja rent av med betydande brutalitet, tvingar han den kvinna han började älska när hon spelade Madeleine, att avslöja vad som egentligen hände.

Själva slutet, med dess lite lättvindiga sätt att lösa Scotties problem, tänker jag inte heller avslöja.

No Comments yet »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^