31 kommentarer

1. Jag undrar om jag läst en annan artikel av Stern än vad du gjort.
   I den upplaga som delas i kvasiLuthagen skriver nämligen Stern att socialdemokraternas politiska orientering (i sakfrågor) under Sahlin möttes av väljarnas stöd, men att förnyelsen och framgången stoppades när några mindre nogräknade figurer tvingade på partiet ett samarbete med fd kommunistpartiet. Då stängdes det Möjlighetens Fönster som Mona Sahlin försökt krypa genom tillsammans med Mp för att etablera sig som en mittenkraft i svensk politik.
   Tjong! så åkte fönstret igen, och där sitter socialdemokratin nu, på pottkanten, välförtjänt föraktade av väljarna. Fast just det senare skrev inte Stern, det är min uttolkning av undertexten.

   Comment by Stig-Björn Ljunggren — 2012 01 11 13:14 #

2. ”Naturligtvis ska ett politiskt parti, för att kunna nå framgång, lyssna på hur väljarna upplever olika problem som finns i samhället.

   Men lösningarna på de här problemen kanske inte finns i gallupmätningarna – kanske finns de i stället i mer genomtänkta helhetslösningar …”

   Har S någon mer genomtänkt helhetslösning idag? Hur tänker S vinna valet 2014? När S beslutade sig för att ge upp kampen om mitten, hur såg analysen ut då?

   Frågorna är många men tystnaden monumental.

   Comment by Jonas Eriksson — 2012 01 11 13:23 #

3. Den bitterhet som Stefan Stern och andra känner omkring sitt havererade samarbete och valförlust är mycket tydligt. Men ansvaret för det eländiga resultatet kan aldrig andra än de själva bära. Vilket de uppenbarligen har svårt att förstå och acceptera. ”Allt är alla andras fel inte mitt” är en åkomma, inte bara en fras.

   För övrigt delar jag helt Enn Kooks analys

   Comment by Henrik — 2012 01 11 13:37 #

4. Fast Henrik, är det inte ganska betydande oansvar som Sahlin etc har för det där med vänsterpartiet? Eller är ansvaret för att de inte istället avgick, snarare än att acceptera en lösning som uppenbarligen förhindrade en valförlust? Men huvudansvaret måste ändå vara v-kramarna, vilka de var, har inte hört så mycket från dem sen valet…..

   Comment by Stig-Björn Ljunggren — 2012 01 11 13:45 #

5. Märk att också det stycke i Sterns artikel som Stig-Björn anför handlar om politisk positionering, inte om innehållet i politiken.

   Själva tanken bakom uttrycket ”kampen om mitten” utgår från den falska föreställningen, att de väljare som i dag röstar på det som brukar kallas mittenpartier inte skulle kunna övertygas om att mer vänsterbetonade lösningar är bättre.

   Comment by Enn Kokk — 2012 01 11 13:55 #

6. Stig! Ansvaret är alltid partiledningen och dess ordförande. Allt annat omöjligt. Det är ordförandes ansvar att hålla ihop och förklara varför saker och ting ska vara på ett speciellt sätt. Kan man inte det, brister man i ledarskap och förmåga – att göra som Sahlin och andra skylla på partiet och dess medlemmar är inte görligt. Behovs det hårda nypor så är det så. Politik är att vilja och då får man fasiken också visa vad man vill och inte vara en bitter seg marshmallow när allt är över. Det håller inte.

   Att det finns olika viljor inom S ska inte vara ett problem utan en tillgång. Varför det inte är så idag vet jag inte, då jag inte har någon insyn eller vetskap om S som parti. Det är bara trist att intressanta samtal om hur vår framtid ska organiseras forsvinner in i dimman av bitterhet. Jag hoppas att dimman skingras och samtalet kan börja. För samtala behöver vi…..

   Comment by Henrik — 2012 01 11 14:23 #

7. Henrik, du har rätt. Ansvaret är ledningen. Men det hindrar inte att vi pekar finger åt dem som tvingade fram att vänsterpartiet skulle vara med, och därmed faktiskt sålde valet 2010 nedför floden.
   Enn, visst kan man lägga sig på en kant och vänta på väljarna. Det är vad vänsterpartiet gjort i alla år, och det är vad S gör nu, de markerar ytterligare vänsterprofil, tappar i opinionen, och förkunnar att man hellre är mindre men bättre. Frågan är hur länge, och hur långt ner i mätningarna man har tålamod till detta. Snart under 20 viskas det om…..men visst, ska man förändra världen för man ha tålamod….

   Comment by Stig-Björn Ljunggren — 2012 01 11 15:06 #

8. Stig. Att peka finger löser inget det smakar bara sur grapefrukt. Bristen på Sahins ledarskap ( och MP ) blir väldigt tydligt om hon själv aldrig trodde på samarbetet med V. Det går inte att säga att det var andra som tvingade fram ett samarbete, ansvaret var hennes och endast hennes. Faktiskt borde hon avgått ”någon jävla ordning” får det vara även i ansvars frågor.

   Som vanlig väljare i S tror jag inte att det är en vänstersväng som är problemet, utan otydligheten – det är ju inte mycket till vänster utan en omprövning av skattepengar till riskapitalbolag. Vilket många tycker är helt rimligt.

   Juholt är inte problemet utan partiet är problemet . Kan inte Juholt hålla ihop partiet och få alla att gå åt ett likartad håll. Ja då blir det under 20 % i nästa mätning. Om ”peka finger valsen” fortsätter spelar politikens innehåll inte längre någon roll. Trovärdigheten tar slut oavsett vilka ståndpunkter partier intar. När folk slutar lyssna, ja då spelar det ingen roll om Jesus talar. Och som det ser ut nu verkar ”bråket” fortsätta.

   Framtiden? Vet ej. Jag ser ett ljus, som kan rädda det hela. Någon som står utanför kotterier och bygger politik på kunskap. Politik är i grunden ett samtal om hur vi ska organisera vår värld. Nu är det mest en kamp mellan pepsi och cola. Innehållet är detsamma det är bara förpackningen som skiljer.

   För att få ordning på de problem som finns i vår värld måste samtalet ligga till grund för besluten. Allt annat är för mig helt orimligt. Men, det är möjligt att få vill prata, och då är det ju så. Vi får ju den värld vi förtjänar och väljer….

   Comment by Henrik — 2012 01 11 17:10 #

9. Bra skrivet, Enn.
   Makten FÅR inte ha ett egenvärde, det måste vara den genomtänkta, politiska övertygelsen som styr.

   Comment by Gunnar Bergquist — 2012 01 11 20:37 #

10. Kanske har du rätt, hon borde ställt kabinettsfråga på vänsterpartiet. Men uppenbarligen var det några som inte trodde att det var lika med att be om att få förlora valet. Och var är de nu?

    Comment by Stig-Björn Ljunggren — 2012 01 11 20:48 #

11. Till Stig-Björn Ljunggren: Fast du har glömt bort eller medvetet förträngt en sak: Upphovet till att Mona Sahlin till slut tvingades – av sådana som jag – att ta med även Vänsterpartiet i valalliansen var att en bärande del av socialdemokratin inte ville ha den mycket mer högerpräglade alliansen med blott Miljöpartiet. Vänsterpartiet behövdes, inte för att jag och andra älskade detta parti, utan som motbalans mot en ytterligare högervridning av vårt parti.

    Ursocialdemokrater som jag har vänstervärderingar, fastän vi aldrig – i motsats till dig – har lockats av några revolutionära läror. En socialdemokrati som reduceras till mittenparti blir en skugga av sitt ursprungliga jag.

    Ett sånt parti skulle jag varken kunna tillhöra eller rösta på.

    Comment by Enn Kokk — 2012 01 11 21:05 #

12. Samarbeta med gamla kommunister och socialister, det om något är väl att sälja sin själ för att få tillgång till maktens grytor…

    Comment by Jonny Disenfeldt — 2012 01 11 21:32 #

13. Till Jonny Diesenfeldt: Socialist är jag, liksom andra riktiga socialdemokrater, själv.

    Och när det gäller Vänsterpartiet har du, din vana trogen, antingen inte läst eller förstått det jag skriver.

    Comment by Enn Kokk — 2012 01 11 21:48 #

14. Enn :
    Att det finns de som är demokrater och en uppsjö av olika sorters antidemokrater är väl vida känt av de flesta.

    En del människor kallar sig tydligen fortfarande socialister, andra mer insiktsfulla om ordets negativa laddning brukar ta till med att de är ”demokratiska socialister” vad nu det skulle innebära. Jag antar att de menar att det finns ”demokratiska socialister” och ”odemokratiska socialister” och att de är ett slags bättre och snällare socialister.

    Du menar alltså att det finns ”riktiga socialdemokrater” och så en annan sort ?

    Vad är då en ”riktig socialdemokrat”, är det en ”socialist”, en ”demokratisk socialist” eller något annat ?

    Vad är de som inte är ”riktiga socialdemokrater” men som tydligen befläckar den röda rosens parti ?

    Comment by Jonny Disenfeldt — 2012 01 11 23:33 #

15. Stig. Ja, Sahlin borde uppenbarligen satt mycket mer på spel än vad hon gjorde. Så här efterskott verkar det helt ofattbart att hon inte stod på sig eller avgick. Tanken på samarbete var
    uppenbarligen, sett i backspegeln, helt galen ifrån början. Skillnaderna mellan sk. höger och vänster inom s blev helt blottlagd när samarbetet inleddes. Djupt olyckligt och väldigt onödigt. Vilket misstag, brist på ledarskap och kunskap om partiet.

    Hur som helst nu är det som det är. Jag ser i det du skriver ( du är inte ensam om det ) att du har svårt att smälta det som har hänt. Men, att bråka över spilld mjölk och skylla på andra tar inte partiet vidare.

    Sosse som jag är vet jag att idéerna bär. Vad göra? En viss Palm höll ett föredrag, 1881, med frågan; Vad vilja socialdemokraterna. Det är tid att någon tar upp manteln 130 år senare och och gör en version 2.0 av frågan. 2000-talet saknar inte utmaningar. En bok som ger svar på frågan vore inte helt fel. Frågan blir; Vem tar upp manteln och skriver den?

    Comment by Henrik — 2012 01 12 10:39 #

16. Till Johnny Diesenfeldt: I socialdemokratiska partiprogram nämns och definieras den demokratiska socialismen. Att man över huvud taget behöver använda demokrati-epitetet har förstås att göra med att det fanns rörelser som bröt sig ur den socialdemokratiska arbetarrörelsen, också den socialistisk, och började använda begreppet på ett annat sätt än moderpartiet hade gjort.

    Du vet mycket väl vilka rörelser det handlade om.

    Comment by Enn Kokk — 2012 01 12 14:17 #

17. I veckans upplaga av tidningen Dagens Samhälle (den ges ut av Sveriges Kommuner och Landsting och finns på alla bibliotek som är värda namnet) finns en kolumn av Stig-Björn Ljunggren. Läs den och den valundersökning han hänvisar till. Bland undersökningens rubriker finns: ”Minskad väljarrörlighet”, ”När avgjordes riksdagsvalet 2010?”, ”Socialdemokraterna väckte oro och Moderaterna hopp”, ”Partianhängarskap fortsatt nedåt”, ”Gånge S ifrån och M till” och ”Mer åsiktsröstning”.

    Comment by jean — 2012 01 12 18:00 #

18. Bra rytet Enn Kokk. Du sätter fingret precis på rätt spår. Det var bra att du säger ifrån till Stig-Björn Ljunggren som tror sig vara socialdemokratins teolog och som bara kör med självsäkra påståenden. Han lever ju på att betraktas som socialdemokratins ideologiska överstepräst och kan bara höras från talarstolen, utan att lyssna på rörelsen.

    Comment by J Rådmansson — 2012 01 12 21:53 #

19. Kanske en föga aktuell kommentar, men ändå: Du skriver med någon förvåning om förhållandet Ekelöf/Grundström, att Grundströms dikter inte är särskilt ekelöfska. Sant, men du kunde tillägga att det finns en omvänd påverkan. Läs till exempel ”Hemmadotter” i Ekelöfs Om hösten,eller ”Målat på näverbitar” i Non Serviam. Ekelöf försökte sej på det där ordknappa, fast det annars inte är hans stil. Och då var det Grundströms Lappland det gällde. Underbart läsvärd blogg för övrigt!

    Comment by Göran Moldén — 2012 01 12 22:11 #

20. Till Göran Moldén: Tack, också för påpekandet av den omvända påverkan, som jag själv – trots att jag har läst mycket Ekelöf – inte har uppmärksammat.

    Comment by Enn Kokk — 2012 01 12 22:15 #

21. Bra Enn,
    jag tror det finns många ”ursocialdemokrater” och de är inte alls omoderna utan helt ”rätt”, de blir fler och behövs i Sverige idag!

    Comment by pyttan — 2012 01 12 23:45 #

22. Det Stig-Björn Ljunggren sysslar med när han försöker lägga skulden för den röd-gröna valförlusten på vänsterpartiet är ren historierevisionism! Det räcker med att gå tillbaks och titta på opinionsmätningarna, som visade på en majoritet för ett rödgrönt regeringsalternativ, märk väl – regeringsalternativ – fram till dess att partiernas gemensamma uppgörelser presenterades på vårkanten 2010. Varför svängde opinionen tillbaks till regeringens favör där, och inte när Mona Sahlin vek ner sig, om nu den svenska allmänheten är lika vänsterhatande som Stig-Björn? Kanske för att väljarna såg hur lite de rödgröna faktiskt hade att erbjuda? Sossarnas och miljöpartiets strategi i det rödgröna samarbetet gick ju ut på att lägga sig absolut så nära regeringen som möjligt i de allra flesta frågor. En strategi som väl både Stern och Stig-Björn Ljunggren måste applådera? Men varför skulle någon välja den bleka kopian, speciellt med tanke på Sahlins egna usla förtroendesiffror, och att moderaterna trots allt gynnades av en krisande ekonomi i omvärlden och starka personliga förtroendesiffror för Borg Och Reinfeldt?

    Hade jag inte kännt till Stig-Björns politiska agenda så hade jag skrivit att det är lite förvånande att en person från akademia lägger sig så lågt i sin argumentation.

    Comment by Staffan — 2012 01 13 16:14 #

23. Ser lite ut som mobbargäng här nu faktiskt, så några ord:

    Hur någon socialdemokrat som vill ses som demokrat kan ha valt att alliera partiet med Vänsterpartiet under Lars Ohly övergår mitt förstånd. Det visar mig – i min uppfattning – att man inte har lärt någonting från egna partimedlemmaras forna ställningstaganden med kommunistiska diktaturer. Gjorde man enbart avbön från tidigare skamligheter av politiska skäl? Man valde ju att alliera sig med en som hade särdeles svårt se kommunisttyrannierna för vad de var och som dessutom under senare år ägnat sig åt demonstrationer med folkhatande undertoner, inte för att socioaldemokrater som grupp alltid har varit någon förebild i tolerans heller, utom i sin gudomliga självbild.

    Det som finns kvar är ett intryck av att man lät ändamålet helga medlen. Ingenting demokratiskt i det, bara simpel taktik. Lite mer ödmjukhet och självkritik? Hur svårt är det att säga, Vi gjorde fel?

    Vad Mona borde ha gjort: Satt hårt mot hårt och avgått hellre än låta sig tvingas ta in (V) i värmen. Samtidigt undrar man vilka ord och vilken taktik man – vilka personer det nu var – använde för att köra över Mona Sahlin i denna fråga. Om(!) hon blev mobbad, ska man ge mer skuld till ett mobbaroffer, liksom man i skolorna klandrar offret? Eller ska delar av skulden gå till mobbarna.

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2012 01 13 16:52 #

24. Till Ann-Katrin Roth: Med tanke på att du under så lång tid har varit bosatt i USA är du märkvärdigt tvärsäker på att dina bedömningar av dagens svenska politiska landskap är giltiga.

    Jag tror att jag tidigare i våra meningsutbyten har påmint om att jag under många år var de svenska Socialdemokraternas främste kommunistbekämpare. Den som är intresserad kan hitta mina skrifter och böcker i ämnet ovan under Om Enn Kokk. Jag har för övrigt också haft radioduell med den av dig nämnde Lars Ohly på den tiden han kallade sig kommunist, och jag skrädde då inte orden.

    Säkert finns det en och annan kommunistnostalgiker kvar i Vänsterpartiet, men partiets nuvarande program eller politik kan knappast längre, med någon rimlig användning av ordet, kallas kommunistiska. Och under såna förhållanden är det bortkastat att använda ”kommunist”-ordet som beteckning på partiet, detta ännu mer nu när partiet har valt Jonas Sjöstedt till ny ordförande.

    Därmed naturligtvis inte sagt att man, ens om man själv står en bra bit till vänster om A-K Roth, måste köpa allt det dagens Vänsterparti står för.

    Men rätt ska vara rätt.

    Comment by Enn Kokk — 2012 01 13 17:41 #

25. I ärlighetens namn AK Roth så har du väl inga vänliga ord till övers för något enda parti som tycker att Israel borde sluta bryta mot folkrätten?

    Högerns kommunistnostalgi är nästan roande. Vad det längtas tillbaks till gamla tider, då man slapp diskutera politik och bara kunde skrämmas med Sovjet!

    Comment by Staffan — 2012 01 13 20:40 #

26. ”Mannen utan egenskaper”, påminner mig om ett stycke dikt jag läste runt 60-talet men minns inte författarens namn. Minns ni?
    Någonting så här gick det;
    ’Mannen med salladshuvudet, väl inslaget i tidningspapper, omsider kommer bladen att falla ett efter ett och huvudets hemlighet kommer att avslöjas för alla utom för honom själv’.

    Jag tror bestämt inte att författaren syftade på det konstitutionella integritetsskyddet ej heller att kungen står ovanför lagen och inte heller tror jag dikten var skriven av Marshall McLuhan eller Karin Boije…(det senare möjligtvis felstavat)

    Comment by Ture Sjölander — 2012 01 14 1:22 #

27. Till Ture Sjölander: ”Mannen utan egenskaper” är mycket riktigt ett litterärt citat men från Robert Musil, som skrev en roman med detta namn.

    Det du minns är förmodligen Erik Lindegrens ”Mannen utan väg”.

    Comment by Enn Kokk — 2012 01 14 10:30 #

28. Enn,

    ”Dina backspeglar verkar vara i gott skick” – Professor Inga Alls

    Karin och Erik var fina människor…

    Comment by Ture Sjölander — 2012 01 14 12:04 #

29. Beklagar att detta inlägg kommer en aning sent till en debatt som redan avstannat. Men jag skulle ändå vilja göra tillägg till diskussionen om regeringsalternativen inför 2010 års val. I valet 2006 hade regeringsfrågan för första gången legat s i fatet. Göran Persson sade gång på gång att han sökte mandat för en fortsatt socialdemokratisk regering. Alla visste att det inte var realistiskt, och att en icke-borgerlig majoritet skulle leda till tuffa regeringsförhandlingar, vars utgång stod höljd i dunkel. En valrörelse till med samma osäkerhet hade varit ohållbart. Mona Sahlins förstaval var en ren s-mp-konstellation. Men vilken trovärdighet hade det? Är det någon som tror att s och mp hade kunnat få egen majoritet? Ett tag kanske det kunde se ut så, men det var aldrig realistiskt att det hade kunnat stå sig till valet. Och ni kan vara säkra på att alliansen och borgerliga ledarsidor snart hade börjat trumma på om att en s-mp-regering kommer att bli beroende av Ohly. Debatten hade med stor sannolikhet blivit en blandning mellan 2006 och 2010 – upprepade frågor om vad som händer om s-mp inte får egen majoritet, och ständigt trummande om att s-mp aldrig kan göra sig oberoende av det hemska v. Därför var det trots allt det minst dåliga alternativet att göra klart vilken regering man ville bilda, och gå ut med åtminstone väsentliga delar av vad en sådan regering ville göra. Nu sade väljarna nej, men jag tror inte det hade blivit så annorlunda om de inte fått klarhet i regeringsfrågan. Vad vi än må tycka om det så är det nog bara att finna sig i att nästa socialdemokratiska statsminister – vem och när det nu blir – kommer att leda en koalitionsregering, och i den kommer v att ingå. Allt annat kommer att vara omöjligt rent parlamentariskt/matematiskt.

    Comment by Anders Widfeldt — 2012 01 18 23:38 #

30. Får jag vara ofin nog att påminna om att S under efterkrigstiden gick till val efter val för att få mandat för en socialdemokratisk regering. Ganska få utanför partiet trodde att S skulle få egen majoritet. Med några enstaka undantag regerade S i minoritet med aktivt eller passivt stöd av SKP/VpK/V.

    Comment by jean — 2012 01 19 10:55 #

31. Jo men situationen har blivit annorlunda. Just mandatperioden 2002-2006 var en vattendelare i svensk politisk historia. För det första har s blivit mindre, och då har man inte samma tyngd och trovärdighet som ensamt regeringsparti. För det andra gick det inte längre att spela på borgerlig splittring efter bildandet av Alliansen. För det tredje var nog egentligen samtliga inblandade trötta på återkommande budgetnattmanglingar med tidskniven på strupen efter åtta års stödpartiarrangemang. Regeringsfrågan har historiskt sett varit ett trumfkort för s, men någon gång kring 2004 vände det, och det var tydligt i valet 2006. Jag minns tydligt hur svårt Göran Persson hade med regeringsfrågan 2006, och det hade inte hjälpt att lämna den olöst inför 2010.

    Comment by Anders Widfeldt — 2012 01 19 12:47 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.