En annan Joan Baez

9 november 2008 14:57 | Musik, Politik | 7 kommentarer

Jag var – och är – en stor beundrare av den unga Joan Baez. Länge köpte jag varje ny LP, så småningom CD, med henne. Den Joan Baez jag gillade (och gillar) var en underbar folksångerska, också politisk aktivist.

Som så många andra som sjunger andras material började hon så småningom själv skriva sånger, de flesta av dem tyvärr inte i klass med folksångmaterialet. Därmed mattades mitt intresse för Baez; det finns fullt upp med skivor av henne från senare årtionden som jag aldrig har hört.

I samband med Musikörats utförsäljning hittade jag en CD med henne från 2008, ”Day After Tomorrow” (Proper Records PRPCD 034) och beslöt mig för att pröva henne på nytt. Till det som lockade mig hörde det jag läste på omslaget: CDn har producerats av Steve Earle, och bland dem som har lämnat bidrag i form av sånger finns till exempel Elvis Costello, Eliza Gilyson, Thea Gilmore, Tom Waits och så förstås Steve Earle.

Och som man kan förstå finns här ett antal sånger som låter bra, till exempel ”Scarlet Tide” (Elvis Costello och Joseph Henry Burnett), ”Day After Tomorrow” (Tom Waits och Kathleen Brennan), ”I’m a Wanderer” och ”Jericho Road” (båda av Steve Earle) och ”Requiem” (Eliza Gilkyson).

Baez stämma är inte så ljus som förr, och bara i titellåten spelar Joan Baez själv gitarr; i övrigt hör vi Steve Earle på gitarr.

Innehållsligt överraskar den här CDn mig genom att ha en religiös grundton – den har alltså en klangbotten som jag inte förstår mig på. Tonen slås an redan i den inledande låten, ”God Is God” skriven av Steve Earle:

I belive in prophecy.
Some folks see things not everybody can see.
And, once in a while, they pass the secret along to you and me.

And I believe in miracles.
Something sacred burning in every bush and tree.
We can all learn to sing the songs the angels sing.

Chorus:
Yeah, I believe in God, and God ain’t me.

Det är vackert alltihop. Men det berör mig inte.

7 kommentarer

  1. Jag lyssnar mycket på Baez. Tycker att hon är den bästa sångerskan som finns. Just nu lyssnar jag i och för sig mest på Dylan-covers, som Farewell Angelina m.fl. Det är något väldigt unikt med hennes röst, personlig, kraftfull m.m. samtidigt.

    Comment by Stefan Lejonbalk — 2008 11 09 16:35 #

  2. Till Stefan Lejonbalk: Jo, hennes Dylan-covers hör till det även jag gillar. De tillkom ju under den där tidiga epoken, då jag köpte varje ny skiva av henne.

    Comment by Enn Kokk — 2008 11 09 16:47 #

  3. Jag har på senare år varit på ett par av Joans konserter, och jag tycker nog hon håller måttet. Hon är äldre, men det är jag också. Har inte köpt senaste CDn, men på konserten i oktober sjöng hon mestadels politiskt, och mycket ”gammalt”.
    http://culturewitch.wordpress.com/2008/10/02/joan-baez-in-manchester/
    Det är tydligt att Joan själv fortfarande tycker det finns mål att kämpa för. Inte ens den nyvalde presidenten kan väl garantera att allt blir bra i fortsättningen.

    Comment by Ann Giles — 2008 11 10 12:12 #

  4. Man undrar Enn om du ställer dig lika kallsinning till Leonard Cohens musikala funderingar om religion och zen-buddism? ( t ex New Skin For ´The Old Ceremony, 1974) Själv hörde jag honom med stor behållning senast på Globen. Stördes inte alls av de mera ”spirituellt” betonade sångerna- inte ens av hans Halleluja…Jag har sparat ett fotografi från folkmusikmiljön i New York 67-68 med Joan Baez, Judy Collins, Mimi Farina och Leonard Cohen samlade kring Chad Mitchell med gitarren. Även ikonen Dylan har ju orienterat sig mot religionen och själslig mystik…ska man ta avstånd från sångare och poeter för att de orienterat sig i sådana banor får man ta avstånd från mycket…

    Comment by Anders Thunberg — 2008 11 10 17:59 #

  5. Till Anders Thunberg: Dylan recenserade jag faktiskt, kritiskt, när han orienterade sig åt det religiösa hållet, av just det skälet.

    Joan Baez’ här ovan recenserade platta har, som jag skriver, en del andra kvalitéer, men jag erkänner: jag har svårt för religiös tro.

    Comment by Enn Kokk — 2008 11 10 20:24 #

  6. Hjälp! Finns det någon därute som kan skriva något seriöst värt att läsa ? Varför denna löjliga självcentrering. Är en blogg ett annat ord för kafferep? Eller omklädningsrum hos en fotbollsförening ? Så synd att ni ska vara så beroende av vad andra tycker om er och era intressen. Och så alla dessa lånta fjädrar som ni inte vet hur ni ska använda för att kunna flyga. Tråkigt.

    Comment by lennart rudström — 2008 11 11 12:28 #

  7. Ja, ditt inlägg här var ju ett praktexempel på något seriöst och värt att läsa, Lennart.
    Vad är det förresten för fel på kafferep och andra umgängesformer? Vilka är det som är ”ni”?

    Comment by A-K Roth — 2008 11 11 14:48 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^