Last Chorus: Bo Westman
3 november 2008 22:15 | Politik, Ur dagboken, Varia | 8 kommentarerEn stor del av min barndom plus mina tonår tillbringade jag i den lilla kustbyn Juniskär, då en del av Njurunda kommun, nu en del av Sundsvall. Vi bodde i nedervåningen till Kjell Nordins hus på strandsidan av vägen mot Juni och Njurunda. Strax nedanför stengärdesgården fanns bryggan med Kjells båt och även vår pappas båt. Därutanför låg fjärden med en rad öar.
Ganska tidigt i vår tillvaro där togs ön Lill-Rukan, belägen ett stenkast från bryggan, i besittning av familjen Westman: pappa Nisse, mamma Birgit, sonen Bo och lillasyster Karin. De hade sin roddbåt vid Kjells brygga och kom också och hämtade vatten i Kjells brunn. Vi blev förstås snabbt bekanta med Bo, som var född 1943; framför allt blev han kompis med min bror Matti. Snart blev det ett tecken att det var sommar, när familjen Westman, som då annars bodde i Matfors, kom ut till sitt sommarnöje. Pappa Nisse var förstås mest där under sin semester och på helgerna, men resten av familjen bodde på Lill-Rukan en stor del av sommaren.
Matti och Bo hade en vurm tillsammans: de var båda hängivna frimärkssamlare. Vi badade förstås ofta tillsammans. På den tiden fanns det en långgrund sandstrand till höger om Kjells brygga. Längre ut blev bottnen dyig, men det var fortfarande så långgrunt att man, om man kände till undervattensterrängen, kunde gå över till Lill-Rukan även om man inte kunde simma. Själv lärde jag mig simma en gång då jag kom ut på för djupt vatten och plötsligt inte längre bottnade…
Pappa Westman var, när vi lärde känna honom, kamrer, senare ombudsman i Högerpartiet. Det senare spelade dock inte någon större roll för oss: Bo, som vi mest umgicks med, hade redan då en öppen och resonerande attityd.
När jag i mitten av 1960-talet återsåg honom i Uppsala – han läste in en pol mag – hörde han helt uppenbart hemma på vänsterkanten. Framför allt blev han starkt engagerad i u-landsproblematiken, och han fick mycket riktigt jobb på SIDA 1971. Arbetet på SIDA förde honom vidare till jobb i Lesotho, Moçambique, Angola och Tanzania, senare också till Bolivia och Moldavien, och det blev inte så ofta vi träffades. Men ibland sågs vi på tåget till eller från Stockholm. Särskilt roligt var det när han, ibland tillsammans med barnen, råkade vara på Lill-Rukan och jag själv hälsade på mina föräldrar och Kjell i Juniskär.
Nu har jag inte sett honom på länge, detta trots att han vid ett av våra allt mer sällsynta möten berättade, att han höll på att köpa hus i Öregrund. (Det allt för långt bort belägna och periodvis allt mer förfallna huset på Lill-Rukan hade sålts.)
Vid det här laget är det hur som helst för sent att börja leta efter honom i Öregrund. I en dödsannons i Upsala Nya Tidning läser jag, att han har dött, 65 år gammal. Så är också han borta, liksom barndomskompisen Matti. I Bos fall läser jag i en minnesruna i UNT att det var cancern som tog honom.
Begravningen ska hållas fredag om en vecka.
Det tråkiga är att jag då ska på en annan begravning, inom familjen. När man är i min ålder, duggar begravningarna tätt.
8 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Fint skrivet om en gammal vän. Det ser ut som att du med din ordkonstruktion ville antyda att en öppen och resonerande attityd endast finns till vänster på den politiska skalan? Kanske din vän fick sin attityd just från sin far, ombudsmannen till höger? Man vet aldrig…
Comment by A-K Roth — 2008 11 05 0:16 #
Till A-K Roth: Vi kan inte längre fråga honom.
Comment by Enn Kokk — 2008 11 05 0:21 #
Till Enn: Detta var inte poängen. Som vi naturligtvis inte kan fråga honom, kan vi heller inte bara anta att pappan inte var en bland dem som påverkade Bo med en öppen och resonerande attityd. Ingen av dem finns ju kvar att beskriva pappans attityd. Du måste väl hålla med om att det finns öppna och resonerande personer både till höger och vänster? Jag försöker bara som Barack Obama bygga broar mellan människor. Om man vill tro det bästa om vänsterns motiv ska man tro det bästa om högerns, eller hur?
Comment by A-K Roth — 2008 11 05 17:21 #
Till A-K Roth: För all del. Som jag minns pappan, var han ganska missionerande, detta utan att på något sätt vara otrevlig mot oliktänkande. Hur det förhöll sig med påverkan från far till son vet jag inte; det här var ju mycket länge sen. Och senare, när jag åter träffade sonen här i Uppsala, hade han helt uppenbart rört sig vänsterut jämfört med pappans åsikter.
För övrigt tror jag inte gott om alla människors motiv – men det är en annan frågeställning.
Comment by Enn Kokk — 2008 11 05 17:33 #
Enn: Jag tror inte heller gott om alla människors motiv men däremot att det finns välmenande på båda sidor det politiska spektrumet (spektrat?) och dito sånt jag bara kan se som illasinnat, alternativt tanklöst.
Ibland hoppar ju politisk inriktning om generationer också. Undrar om Bos barn blev vänster som pappa eller höger som farfar? Båda mina barn är vänster om sin pappa och farbror och därmed följer de i sin farfars spår. Han var Hubert Humphrey-demokrat. (Min man och barn är dock eniga om att Bush har agerat idiotiskt.) Men 10-årige dottersonen var nu för McCain, stackarn, ”outnumbered” i 5:e klass, men höll sig envist kvar i sin ställning. Tydligen diskuterar ungarna politik. Generationshopp igen. Undra på att jag vill hålla mig säkert i mitten!
Comment by A-K Roth — 2008 11 05 19:56 #
Hej!
Detta är hårt off-topic och dessutom i ett gammalt ämne.
Jag håller på att leta rätt på min lilla släkt och är intresserad av att komma i kontakt med dem som fortfarande lever i familjen Westman.
Hade Bo Westman barn? Lever hans syster Karin? Har hon barn?
Eventuella tips mottages tacksamt!
Comment by Harald Westman — 2013 07 04 14:19 #
Till Harald Westman: Vi hade viss kontakt med Karin under sextiotalet (här i Uppsala) – hon var till och med barnvakt åt oss någon gång. Sen flyttade hon till Värmland och levde där i ett musiker- och konsthanverkakollektiv, som levererade konsthantverk till en butik på Svartbäcksgatan här i Uppsala. Ett dunkelt minne säger mig, att hon sen återkom till Uppsala, men jag har inte mött henne – tror jag; jag vet ju inte hur hon ser ut i dag. Så vitt jag minns hade hon brn.
Comment by Enn Kokk — 2013 07 07 15:53 #
Tack för svaret! Har hittat henne nu!
Comment by Harald Westman — 2013 07 08 16:16 #