Sing Out! ett språkrör för den amerikanska radikalismen

Jag har prenumererat på och läst den amerikanska folksång- och folkmusiktidskriften ”Sing Out!” i årtionden. Allt sedan starten har man i varje nummer publicerat sångtexter med introduktion och noter. Det har alltid handlat om folkmusik i bred bemärkelse, men ett av Sing Out!s särmärken har där varit dess hemhörighet inom den amerikanska sångvänstern; Pete Seeger var en av grundarna, under årtionden med egen spalt i tidskriften.

Under ganska lång tid nu har man för en tilläggssumma på prenumerationspriset kunnat få sångerna i det aktuella numret på en medföljande CD, där spåren har hämtats från kommersiella skivor med de artister/ofta samtidigt upphovspersoner som har gjort låtarna i fråga.

Numera har de här CDna helt professionell klass inte bara innehållsligt utan också vad gäller skivkonvolut. Ett problem med detta har då blivit att de har blivit stöldbegärliga på sin väg till tidskriftsprenumeranterna. Skivan har tillsammans med tidskriften legat i ett tunt plasthölje, lätt att snitta upp för den som vill sno skivan. Jag har råkat ut för sådana skivstölder ett antal gånger, och i somras var jag, när det åter igen hände, så trött på det här och krånglet med att behöva reklamera att jag tappade lusten för att förnya min prenumeration.

Men sen har jag ändå fått ytterligare ett nummer – Vol 54 No 3 2011 – med tillhörande CD, så jag kommer att betala in mina 78 dollar igen.

Det här numret av Sing Out! är åter igen en nyttig påminnelse om att det faktiskt finns ett annat, ett radikalt USA. Sångmaterialet i numret (som alltså finns på den medföljande CDn) innehåller en rad exempel: David Rovics’ sång om miljöförstöring ”No Fracking Way”, Roy Zimmermans ”To the Victims of This Tragedy We Send Our Thoughts and Prayers”, Peter Mayers ”All the World Is One”, Rod MacDonalds ”The Last American Worker”, Stan Rogers’ ”The Idiot” (om arbetslöshet i Canada) och John Fromers ”Gonna Take Us All”.

Men naturligtvis innehåller Sing Out!s CD också annan bra musik, till exempel de textlösa ”The Blackest Crow” och ”Cookhouse Joe” med Clara Millner och Walk Koken, ”Dunántúli” med ungerska Muzsikás och inte minst Darol Angers och Mike Marshalls ”The Unbearable Gift”.

Flera av de nämnda – Walt Koken och Clare Millner, Roy Zimmerman, Darol Ager och Muzsikás – får man möta också i artiklar i det här numret.