Young vs Bush

14 maj 2006 17:25 | Musik, Politik | 6 kommentarer

Neil Young (född 1941, för övrigt i Canada) har aldrig hört till mina personliga husgudar. Men naturligtvis kan ingen, som är intresserad av 1960-talets amerikanska rockmusik, ha undgått honom, som medlem i först Buffalo Springfield, sen Crosby, Stills, Nash & Young. Han har genom åren gett ut mer än 40 album.

I likhet med många av sina generationskamrater har han ett levande intresse för politik, och när han nu gav ut en antikrigs- och anti-Bush-CD, var det självklart för mig att köpa den: Neil Young: ”Living With War” (Reprise 9362-44335-2, 2006).

Låt mig genast säga, att den, rent musikaliskt, inte tilltalar mig särskilt mycket. Det finns enstaka hyggliga låtar (som ”Flags of Freedom” och ”Shock and Awe”, en effektiv rocklåt), men oftast beledsagas sången av ett murrigt, malande ljud (”The Restless Consumer” är ett exempel); när jag hör titellåten ”Living With War” tänker jag till och med elakt, att det låter som ett jävla dansband. Greppet med en hundrahövdad kör är kanske inte så tokigt tänkt, men det hade varit ännu roligare, om det hade varit så pass mycket variation mellan de enskilda låtarna, att man kom ihåg dem.

Däremot är ”Living With War” textmässigt ett bra tillskott till min jättelika samling av politisk musik. Neil Young bärs fram av inget mindre än ursinne, och skottavlorna är USAs krig i Irak och den ansvarige, president George W Bush. Jag ska ge en rad exempel.

De allra första raderna på CDn, de tre första raderna i ”After the Garden”, anger tonen:

Won´t need no shadow man
Runnin´ the government
Won´t need no stinkin´ war.

Titellåten ”Living With War” fullkomligt mal sitt budskap:

I´m linving with war everyday
I´m living with war in my heart everyday
I´m living with war right now.

I ”The Restless Consumer” lyder omkvädet ”Don´t need no more lies”. Och en bit ner i texten heter det:

People from around the world
Need someone to listen
We are starving and dying from our disease
We need your medicine

How do you pay for war
And leave us dyin´?
When you could do so much more
You are not even tryin´.

I ”Shock and Awe” beskrivs den misslyckade krigsinsatsen i Irak – och vad den leder till för allt för många unga amerikanska grabbar:

Thousands of bodies in the ground
Brought home in boxes to a trumpet´s sound.

”Families” handlar förstås om hur familjerna där hemma upplever allt det här.

Ännu mer effektiv i det stycket är ”Flags of Freedom”:

Today´s the day our younger son
is going off to war…

Vad ska man göra då? ”Let´s Impeach the President”:

Let´s impeach the President for lyin´
And misleading our country into war
Abusing all the power that we gave him
And shipping all our money out of door.

Let´s impeach the President for spyin´
On citizens inside their own homes
Breaking every law in the country
Tapping our computers and telephones.

Och alternativet? Om det spekulerar Young i ”Lookin´ For a Leader”:

Someone walks among us
And I hope he hears this call
And maybe it´s a woman
Or a black man after all.

CDn slutar med att kören genom att sjunga ”America the Beautiful” i arrangemang av Neil Young hyllar ett annat USA:

O beautiful for spacious skies,
For amber waves of grain,
For purple mountain majesties
Above the fruited plain.
America, America,
God shed his grace on thee
And crown thy good with brotherhood
From sea to shining sea.

Och då är vi tillbaka hos den just nu ständigt aktuelle Pete Seeger igen. Han har gjort den här låten ännu vackrare – lyssna till exempel på CDn ”American Favorite Ballads Vol 1″ (Smithsonian Folkways SFW 40150, 2002); låten är ursprungligen inspelad på LPn ”American Favorite Ballads Vol 4″ (Folkways FW 02323, 1961). Den finns med Seeger också på various artists-LPn ”Hootennanny Tonight” (Folkways FW 02511, 1959) – de här inspelningarna går att lyssna på på Smithsonian Folkways hemsida.

Hos Neil Young finns ingen direkt hänvisning till Seeger, däremot till två generationskamrater från 1960-talet. I mapptexten finns på slutet tack till medverkan, riktad till olika personer. Där finns, föga förvånande, följande: Inspiration Phil Ochs. Men också: Inspiration Bob Dylan.

Det senare är säkert i viss mening uppriktigt menat: den unge Dylan var en inspirerande politisk förebild för sina generationskamrater. Men kanske jävlas Young också med den Dylan av i dag, som i memoarerna försöker hävda, att han aldrig tog politisk ställning.

I ”Flags of Freedom”, låten om lillebror i familjen som ska i väg till irakkriget, finns en ännu tydligare adress till Bob Dylan:

Sister has her headphones on
She hears the music blastin´
She sees her brother marchin´ by
Their bond is everlasting
Listenin´ to Bob Dylan singin´ in 1963
Watching the flags of freedom flyin´.

Och som inte det vore nog: Young har också lagt in en munspelsslinga à la Bob Dylan i den här låten.

6 kommentarer

  1. Mycket bra sammanfattat. Jag tycker nästan du var snäll, skivan är väl musikaliskt en av hans sämsta. Men det förlåter jag när budskapet är vettigt.

    Comment by RS — 2006 05 14 18:28 #

  2. Jag fick häromdagen i födelsedagspresent en DVD-skiva från en konsert i Frankrike med Charlie Haden, Carla Bley och Liberation Music Orchestra som inleds med ”America the Beautiful”. Carla Bley står för alla arrangemang och det mesta finns på skivan ”Not in Our Name”. Det är alltså helt utan sång, men budskapet är helt klart ändå. Egentligen är budskapet detsamma som i den första skivan med Liberation Music Orchestra med melodier från spanska inbördeskriget och från demokraternas partikonvent 1968 (We Shall Overcome och USA:s nationalsång (?) i hård konkurrens). Underbar musikalisk uppfinningsrikedom.

    Comment by Hans O — 2006 05 14 21:17 #

  3. När man försöker göra nytt stycke avbryts kommentaren, men Neil Young har inte jag heller varit någonsin varit så förtjust i. Det mest intressanta med honom är att han helt motsvarar beskrivningarna från 30-talets skumma rasbiologiska skriverier på hur en tydaling (efter Tydal i Norge), ser ut. Tydalingarna var enligt Bertil Lundman någon sorts skandinavisk urbefolkning eller resultatet av inavel, möjligen bådadera. Men Joni Mitchell är för det mesta bra, för att nämna en annan kanadensare.

    Comment by Hans O — 2006 05 14 21:23 #

  4. Joni Mitchell har jag förvisso på skiva. Eller skivor, massor.

    Men Charlie Haden, Carla Bley och Liberation Music Orchestra har undgått mig. Berätta mera!

    Comment by Enn Kokk — 2006 05 14 21:47 #

  5. Liberation Music Orchestra startades omkring 1968 av Carla Bley och Charlie Haden och innehöll då storheter som Gato Barbieri och Don Cherry. Soundet var rått och påverkat av italienska blåsorkestrar, ungefär som det låter på Bella Ciao, som du säkert har. Sedan dess har de gjort inspelningar av det mesta och ständigt mot den amerikanska utrikespolitiken, Vietnam, kapprustningen, Irak I och II till exempel. Den senaste heter Not in Our Name och är en protest mot Irak II. På min inspelning säger Haden till publiken att de gjort den för att de hoppas att den ska bidra till att Bush och Cheney skickas till Djävulsön. Haden gjorde i början av 1980-talet flera inspelningar på jazzfestivalen i Montréal av vilka en är med LMO och tillägnad kampen i Latinamerika. Där finns hans egen fina komposition La Pasionaria, som alltså anknyter till skiva nr 1 och en nästan halvtimmeslång inspelning av We Shall Overcome. Carla Bley saknas dock. Om henne kan man till exempel nämna att hon gjort en av världens häftigaste frälsislåtar ”Lord Is Listenin’ to Ya, Halelluja!” med ett fullkomligt fabulöst trombonsolo av Gary Valente. Skivan heter Carla Bley Live! Hon hette för övrigt Carla Borg från början och har skandinaviskt påbrå. Farsan var norsk baptist om jag inte minns fel.

    Comment by Hans O — 2006 05 15 13:24 #

  6. Mycket intressant – de här skivorna måste jag skaffa. Av dem du nämner är jag bekant med Don Cherry. Att det här gänget har undgått mig kan tänkas ha att göra med att jag, när jag har samlat på politisk musik, mest har utgått från texterna. Tack för tipset!

    Comment by Enn Kokk — 2006 05 15 14:09 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^