En introduktion till Tomas Andersson Wij

18 augusti 2008 13:01 | Musik, Politik | 3 kommentarer

Till de intressantare bland nutida svenska singers-songwriters hör Tomas Andersson Wij. Trots att jag för egen del känner mig främmande för en del av hans texter med extstentiell/religiös klangbotten, tycker jag att det är just som textförfattare han är allra bäst, i sina bästa stunder lysande. Den musik han komponerar till texterna är mer ojämn. Men han har gjort en del som håller även i det stycket, och åtskilligt av det andra räddas av bra arr och god musikalisk uppbackning. Men ibland, när han arbetar ensam med sin gitarr, kan musiken framstå som monoton ljudvägg bakom de, som sagt, nästan alltid intressanta orden.

Den som vill lära känna honom i helfigur kan gärna börja med samlingsskivan ”En introduktion till Tomas Andersson Wij” (Sonet 170814-1, 2007, distribution Universal). Den innehåller många bra låtar från olika delar av hans skivkarriär.

Det som allra först slår mig, när jag börjar lyssna på det här urvalet, är att så många av låtarna har sin klangbotten gemensam med Ted Ströms ”En vintersaga”. Nej, det handlar absolut inte om plagiat utan om grundstämningen, också om flackandet genom Sverige. Vi möter Hälsingland, ”morsans land”, ”mitt eget land” (”Hälsingland”, 2007). Vi hamnar på Stadt i Hudiksvall och vid Ljusnan men också i Malmö och på Café Opera i den mycket fina ”Blues från Sverige” (2004), en blues till känsloinnehållet men inte till formen. ”Tommy och hans mamma” (2004) för oss till Aspudden. I ”Ett steg för dig” (2000), med fin köruppbackning av Sara Isaksson, möter vi ”den stora ensamheten”, ”gatukök” och ”snötung skog”.

Över huvud taget är det så mycket Sverige över den här skivan. Vi får följa den turnerande Tomas Andersson Wij till ”Mellanstora mellansvenska städer” (2007), med dylanskt munspel till gitarren och allt:

Mellanstora mellansvenska städer

Text och musik: Tomas Andersson Wij, 2007

Jag reser mellan mellanstora
mellansvenska städer
och checkar in på mellanklasshotell
Och kommunerna har slogans
och små hundar i rondellen
Nordeuropas största badhus
och en granskog full av älg

Jag reser mellan mellanstora
mellansvenska städer
mellan pingstkyrkor mellan Folket hus
Och på 60-talet lär de fått
ett bra pris på gult tegel
jag reser in i natten
under vita gatuljus

Fast jag ofta längtar bort
är jag kvar här ändå
i den värld som jag
känner och begriper
Fastän vintern är för lång
och kostymen lite trång
är det här den värld
jag känner och begriper

Jag reser mellan mellanstora
mellansvenska städer
i mellanrummen
mellan nu och då
Mellan fädernas fabriker
som gett upp och inkarnerats
till konferenshotell
för mellanchefer från Borås

Fast jag ofta längtar bort
är jag kvar här ändå
i den värld som jag
känner och begriper
Fastän vintern är för lång
och kostymen lite trång
är det här den värld
jag känner och begriper

Jag reser mellan mellanstora
mellansvenska städer
och folk går man ur huse
för nån match
Jag ser solen sjunka tung och röd
och mitt i veka livet
träffas jag av landet mitt
där jag far från plats till plats

Och fast jag ofta längtar bort
är jag kvar här ändå
i den värld som jag
känner och begriper
Fastän vintern är för lång
och kostymen för trång
är det här den värld
jag känner och begriper

Annat är värt att nämnas av andra skäl. ”Små hål i din röst” för den snygga melodins skull, ”Landet vi föddes i” för både textens och rockkompets skull, ”Vill du ha mig ändå” för körens skull.

Men ni hittar säkert era egna favoriter.